PROFILPELAJAR.COM

Ilja Metjnikov
	Ilja Metjnikov
Född	3 maj 1845 (g.s.); Ivanivka
Död	2 juli 1916 (g.s.) (71 år); Paris
Begravd	Paris
Medborgare i	Frankrike och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Göttingens universitet; fysiska och matematiska fakulteten vid Charkovs kejserliga universitet
Sysselsättning	Biolog, läkare, fysiolog, mikrobiolog, entomolog, uppfinnare, zoolog, kemist, immunolog, botaniker
Arbetsgivare	Universitetet i Odessa; Kejserliga Sankt Petersburg universitetet; Kejserliga Novorossijskuniversitetet; Institut Pasteur (1888–1916)
Maka	Olga Belokopytova; Ljudmila Metjnikova; (g. 1869–)
Föräldrar	Ilja Metjnikov; Emilija Metjnikova
Släktingar	Maria Kuznetsova
Utmärkelser
	Karl Ernst von Baer-medaljen (1867); Karl Ernst von Baer-medaljen (1870); Karl Ernst von Baer-medaljen (1891); Utländsk ledamot av Royal Society (1895); Copleymedaljen (1906); Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1908); Albert-medaljen (1916)
	Redigera Wikidata

Ilja Iljitj Metjnikov (ryska: Илья Ильич Мечников), född 15 maj 1845 i Ivanovka, Guvernementet Charkov, Lillryssland, död 15 juli 1916 i Paris, var en rysk fysiolog. Hans forskning ledde till ökad förståelse av människans immunitet, vilket år 1908 belönades med Nobelpriset i medicin eller fysiologi. Priset delades med den tyske läkaren Paul Ehrlich. Metjnikov var bland annat verksam vid universitetet i Odessa, som senare uppkallades efter honom, och Pasteurinstitutet i Paris.

Biografi

Metjnikov avlade akademisk examen vid universitetet i Charkov, studerade 1864–67 zoologi i Giessen, Göttingen och München samt i Neapel. Han blev docent i zoologi 1867 vid universitetet i Odessa och därefter vid universitetet i Sankt Petersburg, var 1870–82 professor i zoologi och jämförande anatomi i Odessa, men arbetade de närmast följande åren utomlands vid eget privat laboratorium. Han antog 1886 befattningen som föreståndare för det nyinrättade bakteriologiska laboratoriet i Odessa och anställdes 1888 vid Pasteurinstitutet i Paris samt erhöll 1905 titel av vice direktör för detsamma.

Under professorstiden i Odessa ägnade han sin forskning huvudsakligen åt de lägre och lägst stående organismerna inom djurriket och fann redan då, att upptagandet av främmande kroppar i vissa med rörelseförmåga utrustade celler berodde på aktiv verksamhet hos cellerna samt att denna företeelse ägde stor likhet med den intracellulära digestionen i epitelcellerna i lägre djurs digestionskanal. För att bekräfta och ytterligare utvidga dessa iakttagelser anställde han 1882–83 experimentella undersökningar över dessa amöboida cellers biologiska betydelse. Genom dessa studier väcktes hans intresse för den medicinska vetenskapen, och efter att ha anställts vid Pasteurinstitutet ägnade han sin forskning alltmer åt densamma.

Fagocytosteorin

År 1884 framlade Metjnikov sin berömda fagocytteori, grundad på hans redan då omfattande undersökningar över fagocytosen, och han fortsatte senare att utveckla denna. År 1901 publicerade han sina dittillsvarande undersökningsresultat i ett omfattande arbete: L'immunité dans les maladies infectieuses. Arbetet är en apologi för fagocytteorin, och de undersökningar som där framläggs, utgör hans mest betydande vetenskapliga insats. Han strävar att inrangera immunitetens så ytterst komplicerade processer under den allmänna fysiologin och leda dem tillbaka till processer, som äger rum hos alla organismer, även de lägst stående. Hans fagocytteori är därför inte bara en immunitetsteori, utan en allmän biologisk lära.

Metjnikov publicerade en mängd arbeten även inom andra forskningsområden. Från hans tidigare verksamhet härstammar arbeten inom embryologi och komparativ anatomi, bland senare märks särskilt de tillsammans med Pierre Paul Émile Roux utförda undersökningarna över experimentell syfilis (1905). Under senare år ägnade sig Metjnikov främst åt frågan om grovtarmens bakteriefloras betydelse för en autointoxikation av människokroppen med därav förorsakade ämnesomsättningsrubbningar. Han ägnade sig även åt populärvetenskapligt skriftställeri, varav till svenska översatts "Studier öfver människans natur: försök till en optimistisk filosofi" (1906) och "Lifvets förlängning: Essais optimistes" (1912). Han var ledamot av många vetenskapliga samfund och akademier; 1908 tillerkändes honom Nobelpriset i medicin för hans undersökningar över fagocytosen och dess betydelse.

Referenser

Noter

^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Krugosvet.ru, artikel i encyklopedin Krugosvet: nauka_i_tehnika/biologiya/MECHNIKOV_ILYA_ILICH.html, läst: 11 mars 2024.^{[källa från Wikidata]}
^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мечников Илья Ильич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 26 februari 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мечников Илья Ильич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ Vladimir Levin, Some Milestones in the Development of Embryology at the Leningrad State University, vol. 4, 2, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2012, s. 107-118.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Awards Named for the Academician Karl von Baer: A History of Their Foundation and Significance, vol. 6, 1, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2014, s. 26-47.^{[källa från Wikidata]}
^ Russian Societies for Natural Science and the Integration of Women into the Professional Scientific Community in 1860–1870s, vol. 10, 2, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2018, s. 8-27, 10.24411/2076-8176-2018-11954.^{[källa från Wikidata]}
^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 243, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1908, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.thersa.org .^{[källa från Wikidata]}