Paris ligger runt floden Seine och innerstaden delas in i högra stranden (rive droite) och vänstra stranden (rive gauche). I floden finns det två öar som utgör stadens historiska kärna: Île de la Cité, där man idag återfinner bland annat Conciergeriet (justitiepalatset) och katedralen Notre-Dame de Paris, och Île Saint-Louis, som ligger öster om den förra ön. Det finns fler än 30 broar i Paris.
Det egentliga Paris, det område som har Paris som postort, är cirka 11 kilometer i diameter som mest, och där bor omkring 2,2 miljoner människor. Till skillnad från många andra storstäder har Paris kvar sina officiella gränser från 1860. I storstadsregionen runt Paris bor fler än 11 miljoner människor. Innerstaden är indelad i tjugo distrikt, så kallade arrondissement. Dessa är numrerade 1er (premier), 2ème (deuxième) och så vidare till 20ème (vingtième) och numret anges ofta med romerska siffror. Det första arrondissementet ligger mitt i staden vid Seine, andra arrondissementet ligger rakt norr om första, och sedan slingrar sig tredje, fjärde och så vidare i en spiralform två och ett halvt varv medurs. Numreringen avspeglar ungefär hur Paris har vuxit med tiden genom att utanförliggande byar införlivats.[källa behövs] Paris saknar de stora bostadsområden som finns i de flesta städer. Eftersom staden är mycket kompakt och tätbefolkad finns restauranger, kaféer, affärer och kontor på nästan varje gata.
Arrondissementen är inte enbart en administrativ angelägenhet, utan fungerar även i informella sammanhang som positionsangivelser. Privata postadresser inom Paris har 750XX som postnummer, där XX är arrondissementets nummer, exempelvis 75002 och 75014.
De centralt belägna arrondissementen anses finare och är dyrare, medan det arrondissement som hyser flest överdådiga paradvåningar är det sextonde, beläget i sydvästra Paris mellan Seine och Bois de Boulogne. Söder om Eiffeltornet ligger det folkrikaste arrondissementet, det femtonde, som har drygt 225 000 invånare, medan det första har knappt 17 000 invånare. Arrondissementen söder om floden (vänstra stranden) har traditionellt förknippats med intellektuella, akademiker, konst och film, och där ligger Latinkvarteren, Saint Germain-kvarteren och Montparnasse. Centrala staden norr om floden (högra stranden) förknippas istället med affärer, och där ligger Louvren och de stora shoppingboulevarderna, men även Montmartre och Place de la Bastille.
I utkanten av innerstaden, vid gränsen mot de förorter som i rent juridisk bemärkelse inte tillhör Paris, finns två större parker, Bois de Boulogne i väster och Bois de Vincennes i öster.
Klimat
Paris har ett maritimt klimat med milda och små temperaturskillnader mellan årstiderna och som sällan har extremt höga eller låga temperaturer. Somrarna är varma med temperaturer på ca 22–25 °C dagtid och nattetid 13–16 °C. På vintrarna sjunker temperaturerna nästan aldrig under noll, och ligger som regel runt 3–8 °C. Snöfall i Paris är sällsynt och snön ligger sällan kvar länge.[10]
Den högsta temperaturen som uppmätts i Paris var 40 °C den 28 juli 1947, och den lägsta var -24 °C den 10 december 1873. Under den europeiska värmeböljan 2003 hade Paris temperaturer på 38 °C under flera dygn, vilket orsakade dödsfall bland äldre.[10]
Efter den omorganisation av Paris-regionen som lagstadgades den 10 juli 1964 och trädde i kraft den 1 januari 1968 är staden Paris på samma gång ett département och en commune. Före denna lagändring räknades – sedan 1790 – Paris som huvudort i departementet Seine.
I motsats till andra franska städer finns ingen intercommunalité, alltså samarbete mellan kommuner, mellan Paris och stadens förorter. Området för staden Paris täcker alltså enbart själva stadskärnan, och inte de omkringliggande områdena.
Departementet Ville de Paris består av en enda kommun, vilken är indelad i 20 stadsarrondissement. Dessa fastställdes vid den sista markutvidgningen av Paris 1860 och ersatte den tidigare indelningen i 12 arrondissement som hade fastställts den 11 oktober 1795.
Beslutande kommunala organ är borgmästaren (Maire de Paris) och stadsfullmäktige (Conseil de Paris). Varje stadsarrondissement har också ett kommunalråd (Officier Municipale), utnämnt av borgmästaren, och ett folkvalt fullmäktige.
Polisprefekten i Paris (Préfet de Police) är en prefekt, motsvarande landshövding, med utvidgade befogenheter i förhållande till de vanliga prefekterna i landsorten. Polisprefekten har både statliga och kommunala uppgifter och fungerar jämte borgmästaren som verkställande myndighet för Paris stadsfullmäktige. Polisprefekten deltar tillsammans med borgmästaren i stadsfullmäktiges sammanträden och kan begära att stadsfullmäktige eller stadsarrondissementsfullmäktige sammankallas. Polisprefekt sedan 2012 är Bernard Boucault.
Statliga uppgifter
Ansvara för huvudstadens säkerhet
ansvara för den statliga polisförvaltningen i huvudstaden
ansvara för den operativa ledningen av järnvägstransportsäkerheten i Île-de-France.
Kommunala uppgifter
Ansvara för den kommunala polisförvaltningen.
Polisprefekturen är den förvaltningsmyndighet som biträder polisprefekten med att genomföra sina uppgifter. 43 % av polisprefekturens budget anslås av Paris stadsfullmäktige. Resten anslås av inrikesministeriet.
Bruttonationalprodukten (BNP) i Parisområdet Île-de-France beräknades 2009 till 552,1 miljarder euro, vilket motsvarade nästan 30 procent av hela Frankrikes BNP,[15] samtidigt som stadens befolkning utgjorde 18,8 procent av hela landets befolkning.[16] År 2016 beräknades BNP för Parisområdet till 681 miljarder euro, vilket motsvarade 31 procent av Frankrikes BNP.[17] Om Paris hade varit ett land så hade det varit världens femtonde största ekonomi.[källa behövs] Enligt siffror från Eurostat stod Paris för 4,5 procent av BNP i EU (med 25 medlemsstater), samtidigt som befolkningen var 2,45 procent av EU:s totala.[källa behövs] Storstadsområdet Paris är världens tjugoförsta största metropol befolkningsmässigt[18] och hamnade på en femteplats vid en jämförelse av dessa metropolers BNP, utförd av PwC.[19]
Vid 1999 års folkräkning var 5 089 170 personer anställda i storstadsområdet Paris,[20] varav 31,5 procent arbetade i Paris innerstad och 16 procent i Hauts-de-Seine (92) där affärsdistriktet La Défense ligger, medan de återstående 52,5 procenten arbetade i förorterna.[källa behövs]
Sektorer
Paris ekonomi är mycket diversifierad och har inte specialiserats. Turistindustrin upptog till exempel 3,6 procent av den totala arbetsstyrkan i storstadsområdet (1999) och är alltså ingen huvudgren inom ekonomin. Paris ekonomi är huvudsakligen en serviceekonomi. Tillverkningsindustrin är fortfarande viktig, men volymen har minskat under senare tid. Det finns en tydlig trend mot förädlingstjänster, speciellt affärstjänster.
Mångfalden i Paris ekonomi avspeglade sig i folkräkningen 1999 där 16,5 procent av de 5 089 170 personer som var anställda i storstadsområdet arbetade inom affärstjänster, 13,0 procent inom handel, 12,3 procent med tillverkning, 10,0 procent inom offentlig administration och försvar, 8,7 procent med sjukvård, 8,2 procent med transporter och kommunikation, 6,6 procent med utbildning och de återstående 22 procenten inom övriga ekonomiska sektorer. Bland tillverkningsindustrin var el- och elektronikindustrin den största med 17,9 procent av den totala arbetsstyrkan inom tillverkningsindustrin (1999). Förlagsverksamhet och tryckerier anställde 14,0 procent och de återstående 68,1 procenten var fördelade mellan olika andra slags industrier.
Turism
Topp 10: turistattraktioner i Paris 2004 (miljoner besökare)
En studie publicerad år 2015 visade att män hade sexuellt trakasserat nära nog varje fransyska som regelbundet använder offentliga kommunikationer i Paris.[21][22]
Pendeltåg
Paris har ett omfattande pendeltågsnät med RER-tåg. Under centrala Paris går pendeltågen i långa tunnlar med underjordiska stationer, utanför staden går de i marknivå. Linjerna är uppkallade efter alfabetet och heter Linje A, B, C, D och E. Till Disneyland utanför Paris går pendeltågslinje A (röd på kartan) mot Marne-la-Vallée. Till storflygplatsen Charles de Gaulle går linje B (blå på kartan). RER-tågen A-linje besörjer transport mellan centrala staden till området La Défense.
Paris metro är ett av världens största tunnelbanenät. Metron har tätt med stationer runt om i Paris och man kan ta sig lätt till de flesta platser med denna. Metron består av 16 linjer varav linje 14 är den senast byggda från 1998. Några av Metrolinjerna går utomhus, exempelvis linje 6 mellan stationerna Passy och Bir-Hakeim där en bro leder tågen över Seine förbi Eiffeltornet. Ett karakteristiskt drag för metron är det system av gångtunnlar som leder trafikanterna till perronger, utgångar och andra linjer. En anledning till detta är att rälsen är placerad i mitten av stationen, med en perrong på vardera sidan, beroende på färdriktning. Att byta färdriktning innebär att man måste ta trappor över eller under rälsen, något som kan vara snabbt gjort eller medföra en del omvägar. Att färdas med metro som rörelsehindrad eller med exempelvis barnvagn är svårt, men vissa stationer är anpassade för rörelsehindrade och dessa är ibland markerade med en rullstol på metrokartan.
Spårvagn
Paris spårvägar kallas för tramway och finns enbart ute i Paris ytterområden. Spårvagnslinjerna knyter samtliga samman ett antal tunnelbane- samt RER-linjer i utkanten av staden.
Kring Paris går kringfartsleden Périphérique som huvudsakligen följer samma väg som 1800-talets befästningar kring staden. På- och avfarterna kallas ”Portes” och motsvarar tidigare portar i befästningen. De flesta av dessa Portes har parkeringsplatser och besökare rekommenderas att lämna bilarna och ta anslutande metro istället. Trafiken i Paris är tät och det är svårt att hitta parkeringsplats inne i staden.
Från Paris utgår ett antal viktiga motorvägar som når ut till den största delen av landet.
Demografi
Befolkningstäthet
Vid 1999 års folkräkning var befolkningstätheten i Paris stad 20 164 invånare per kvadratkilometer. Undantaget parkerna Bois de Boulogne och Bois de Vincennes var befolkningstätheten 24 448 invånare per kvadratkilometer.[23] Befolkningstätheten i centrala Paris före den industriella revolutionen var mellan 75 000 och 100 000 invånare per kvadratkilometer. Idag är det tätast befolkade arrondissementet i Paris det elfte med en befolkningstäthet på 40 672 invånare per kvadratkilometer (1999). Vissa kvarter i detta arrondissement har 100 000 invånare per kvadratkilometer.
Stad och storstadsområde
Satellitbild över Paris urbaniserade område.
Staden Paris utgörs av ett av Frankrikes departement, med ett invånarantal på 2 206 488 i januari 2018.[24] Ytan täcker 105,397 km², varav en knapp femtedel (18,469 km²) upptas av parkerna Bois de Boulogne och Bois de Vincennes.
Paris hela storstadsområde, Aire urbaine de Paris, består av 1 584 kommuner.[1] Med en yta på 14 518,30 km² och 11 836 970 invånare i början av 2007 är Parisområdet ett av Europas folkrikaste storstadsområden,[1][3] tillsammams med Moskva, London och Rhen-Ruhr-regionen.
Utbildning och forskning
Skillnaden mellan Paris och resten av landet ser man särskilt på området utbildning. De mest ansedda lärosätena i Frankrike finns i Paris. 1257 grundades Sorbonne (Paris universitet), som är det äldsta franska universitetet. År 1968 delades universitetet i en reform i tretton oberoende delar som kallas Paris 1 till och med Paris 13. Fem av dessa ligger utanför staden, till exempel Université Paris-Sud 11 som ligger i Orsay. Andra högre lärosäten är Collège de France (öppnat 1530), Institut Catholique (öppnat 1875) och École du Louvre (öppnat 1882). Även prestigehögskolorna École Polytechnique (öppnad 1794), École normale supérieure (ENS) och École nationale d'administration (ENA) har säte i Paris. École Polytechnique flyttade dock 1976 till förorten Palaiseau.
Kung Ludvig XI påbörjade anläggandet av Paris största offentliga bibliotek, Bibliothèque nationale, vilket rymmer fler än tio miljoner volymer. I slutet av 1996 invigdes nationalbibliotekets nya byggnad av president Jacques Chirac. Den mycket kända Académie française grundades 1635. Akademin ingår sedan 1803 i Institut de France.
Kultur och stadsliv
Marknader
Varje arrondissement har en egen marknadsplats, ofta utmed en trottoarkant eller liknande. Marknadernas sortiment efterföljer säsongens varor. På morgnarna, vid sextiden, börjar försäljarna packa upp varor och vid åtta brukar försäljningen av kött, grönsaker och frukt börja. Vid ettiden börjar marknaderna tömmas för att därpå stängas. Marknaderna äger vanligtvis rum två eller tre gånger i veckan på samma ställe. Försäljarna betalar en årlig avgift till den marknadsplats där de säljer.
På 400-talet hölls den första marknaden i Paris, på Île de la Cité. En av de sedan länge största grossistmarknaderna i världen, Hallarna, ligger i staden. Under stadssaneringen i slutet av 1960-talet ersattes Hallarna av ett stort centra, det idag så kallade "Forum des Halles", medan det före detta Hallarna flyttades utanför stadsmurarna. Det finns planer på att göra om hela Forum des Halles.[25]
Det 1793 grundade museet Louvren med över 30 000 utställningsföremål från antiken till slutet av 1800-talet räknas till de största och viktigaste museerna i världen.
I en tidigare järnvägsbyggnad på vänstra sidan av floden Seine finns sedan 1986 Musée d'Orsay, som visar målningar och skulpturer från mitten av 1800-talet till början av första världskriget. Flera av impressionismens främsta verk finns att beskåda.
1977 grundades Centre National d’Art et de Culture Georges-Pompidou (Centre Pompidou), som är en mycket känd turistattraktion i staden.
År 1985 öppnades Picassomuseet som är världens största samling av konstverk av denna konstnär. Museet ligger i Hôtel Salé.
Musik- och multimediakedjan Fnac ger varje vecka ut det lilla häftet Lylo gratis, vari man listar olika konserter i olika kategorier som pop, rock och jazz, tillsammans med praktisk information om inträde, köptvång av öl och adress. De listade evenemangen kan vara allt från små spelningar längst bak i ett kafé till stora konserter av världsartister.
En gång om året anordnas i hela landet den breda musikfestivalen Fête de la musique. Under en dag uppträder tusentals artister samtidigt som amatörer uppmuntras att spela på ute på gatorna. Barer och pubar har ofta någon artist på plats. I Paris innebär denna dag, förutom ett överflöd av musik i näst intill varje kvarter och förort, ett enormt tryck på stadens gator och kollektivtrafik, som för 2005 års upplaga exceptionellt lät vissa utvalda metrolinjer rulla under natten. Evenemanget kan även leda till oroligheter, särskilt kring större torg och samlingsplatser, och kravallpoliser är en vanlig syn.
Paris har två gånger varit värd för de olympiska sommarspelen. Första gången var 1900, då spelen hölls tillsammans med en stor världsutställning och ansågs dåligt arrangerat. Andra gången, 1924, blev det ett betydligt bättre arrangemang.
Paris främsta landmärke idag är Eiffeltornet, som byggdes till världsutställningen i Paris 1889, då hundraårsminnet av franska revolutionen firades. Eiffeltornet är sammansatt av cirka 2,5 miljoner nitar och väger cirka 10 000 ton varav 7 300 ton består av smidesjärn.
Andra kända byggnader och monument är Louvren, både dess gamla byggnader och den nya glaspyramiden på innergården som fungerar som entré till museet, Triumfbågen - ett minnesmärke med bland annat ”den okände soldatens grav”, avenyn Champs-Élysées, kulturhuset Centre Georges Pompidou, där arkitekten placerat alla rör för värme, vatten, avlopp med mera på utsidan och dessutom färgkodat dem, den moderna ”triumfbågen” bestående av kontor, i nya stadsdelen La Défense, den lilla frihetsgudinnan i Seine, obelisken vid Place de la Concorde samt Les Halles.
Den tidigare klosterkyrkan Saint-Denis norr om Paris var fram till 700-talet begravningsplats för nästan alla franska kungar. 1147 påbörjades nybygget av klosterkyrkan som samtidigt var början av konststilen gotik. Katedralen Notre Dame på stadsön räknas allmänt som ett av de första exemplen på den tidiga gotiska byggnadskonsten. Kyrkan byggdes som biskopskyrka under 1100- och 1200-talen med en höjd av 69 meter. Katedralen var hem och arbetsplats för Victor Hugos romanfigur Quasimodo i Ringaren i Notre Dame. Kyrkan Sainte-Chapelle ligger mittemot Notre Dame och byggdes omkring år 1240 i gotisk stil. De användes av kungarna som förvaringsplats för religiösa reliker.
Invaliddomen byggdes under 1600- och 1700-talen. Denna praktfulla kupolkyrka tjänstgjorde som begravningsplats för betydande franska fältherrar, däribland Napoleon I, som 1840 överfördes dit. Mellan 1876 och 1914 uppfördes i romersk-bysantinsk stil kyrkan Sacré-Cœur. Genom sitt läge på kullen Montmartre är kyrkan synlig vida kring.
^Befolkningstätheten Paris kan snarast jämföras med många afrikanska och asiatiska städer än med övriga europeiska städer. I flertalet europeiska och amerikanska städer har trenden snarare varit att många flyttar från stadskärnan till förorterna. Stadskärnan inrymmer istället affärer och kontor, och är lugn på kvällen och natten. Detta är ser annorlunda ut i Paris, även om befolkningstätheten i centrum har minskat sedan 1920-talet. Minskningen sker dock knappast i samma takt som i övriga europeiska städer och i amerikanska städer.
^Meyer, Nicolle Aimée; Smith, Amanda Pilar (2000) (på franska), Paris dans un panier - Marchés, marchands et marchandises, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, ISBN 3-8290-5285-5
.jpg)
.jpg)
