Två år efter Gérard Labrunies födelse dog hans mor i Schlesien, dit hon följt sin make som var militärläkare i Napoleon I:s armé. Den lille Gérard växte upp hos en moster på landet i närheten av Mortefontaine, Oise. När fadern avslutat sin armétjänstgöring 1814 skickades sonen tillbaka till födelsestaden Paris. Han återvände dock flera gånger till platsen för sin uppväxt, både i verkligheten och i sina litterära verk.
Pseudonymen Gérard de Nerval började han använda först mot slutet av 1841. Som författare gjorde han sig känd genom såväl dikter, som teaterstycken och berättelser. Mest känd blev han för Les Filles du feu (1854), en samling berättelser som innehöll bland annat Sylvie, som hade publicerats separat året innan, och Octavie, två berättelser som finns var för sig på svenska. Samlingen avslutades med diktsviten Les Chimères, som också hade publicerats separat året innan, en förtätad sonettcykel som förebådade symbolismen. Den poetisk-hallucinatoriska berättelsen Aurélia ou Le Rêve et la vie, postumt publicerad 1855, var ett riktmärke för surrealismen.
Gérard de Nerval skrev även flera reseskildringar, bland annat Voyage en Orient (1851). Den tillkom efter en resa han företog till Kairo och Beirut. I den ingår hans återberättelser av bland annat historien om när drottningen av Saba besökte kung Salomo.
1841 drabbades de Nerval av ett första nervöst sammanbrott. När hans unga hustru gick bort året därpå försjönk han i melankoli och förde en kringirrande tillvaro. Den psykiska ohälsan återkommer som tema i hans novellsamling Les Illuminés (1852).
I januari 1855 begick de Nerval självmord genom att hänga sig. Han begravdes på Père-Lachaise i Paris.
Verk (urval)
Voyage en Orient (1851)
Drottningen av Saba besöker kung Salomo (ill. av Jean Gradassi, översättning Lily Vallquist, Bibliofila klubben, 1952)
.jpg)
