Emerson tillhörde en känd prästsläkt av engelskt ursprung. Han erhöll sin utbildning vid Harvard och blev präst i en unitarisk kyrka i Boston. Efter att ha börjat tvivla på församlingens trossatser, särskilt i fråga om nattvarden, begärde han avsked 1832 och reste till England, där han träffade författare såsom Thomas Carlyle, Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Med Carlyle utvecklade han en vänskap, som senare fortsatte i form av brevväxling under flera decennier framöver. Påföljande år återvände han till USA och bosatte sig i Concord, som han gjorde till ett centrum för transcendentalismen.[8]
Bland hans verk märks Nature (1836), Essays (1841 och 1844; två volymer), Representative Life (1850), English Traits (1856; återger hans intryck efter ett andra besök i England 1847) och The Conduct of Life (1860).
Det för Emersons författarskap kännetecknande är hans djupa tro på människonaturens förmåga att utveckla sig till det goda och hans starka betonande av personlighetens rätt till fri utveckling. Den högsta auktoriteten är, enligt hans åsikt, förnuftet, som han uppfattar icke blott såsom förstånd, utan även såsom känsla och samvete. Organet för inhämtandet av religiös kunskap är för honom icke reflexionen, utan intuitionen, förnuftsåskådningen.
Översättningar till svenska
1855 – Naturen : tal och föreläsningar. H. 1 (öfvers. af V.P. (dvs. Victor Pfeiff))
1857 – Naturen : tal och föreläsningar. H. 2 (öfvers. af V.P. [Victor Pfeiff])
1862 – Representanter af menskligheten: Plato eller filosofen, Svedenborg eller mystikern, Montaigne eller skeptikern, Shakespeare eller skalden, Napoleon eller verldsmannen, Goethe eller skriftställaren (Representative men) (översättning Victor Pfeiff); se även 1914
.jpg)
