William Sterndale Bennett
Född	13 april 1816[1][2][3] Sheffield[4], Storbritannien
Död	1 februari 1875[1][2][3] (58 år) Storlondon[5], Storbritannien
Begravd	Westminster Abbey
Medborgare i	Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Royal Academy of Music St John's College King's College School
Sysselsättning	Kompositör[6], dirigent, universitetslärare, musikpedagog, pianist
Arbetsgivare	Royal Academy of Music Universitetet i Cambridge
Barn	James Robert Sterndale-Bennett (f. 1847)
Utmärkelser
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1871) Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Sir William Sterndale Bennett, född 13 april 1816, död 1 februari 1875, var en brittisk tonsättare. Han var dotterson till James Donn.

Bennett studerade vid Royal Academy of Music i London och senare i Leipzig, där Felix Mendelssohn och Robert Schumann intresserade sig för honom. År 1849 instiftade Bennett Bachsällskapet i London, och blev 1856 dirigent i Filharmoniska sällskapet, och 1866 direktör för Royal Academy of Music. År 1856 blev han musikprofessor vid universitetet i Cambridge, 1876 master of arts där och 1870 hedersdoktor i Oxford. År 1871 upphöjdes han till adligt stånd.

Bennetts främsta verk är konserter för piano och uvertyrer, en symfoni i G-moll, kantaten Majdrottningen, samt oratoriet Kvinnan från Samaria. Han skrev dessutom kammarmusik, saker för piano och sånger. Bennett betraktas vanligen som grundläggare av en nationellt romantisk skola i England - hans verk är dock tydligt påverkade av den tyska romantiken - i synnerhet Mendelssohn.

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1939