Amesha Spenta

Amesha Spenta (avestiska: 𐬀𐬨𐬆𐬱𐬀⸱𐬯𐬞𐬆𐬧𐬙𐬀 Aməša Spəṇta; ”odödliga välgörande”) är enligt Zarathustra ett obestämt antal metafysiska arketyper och transcendenta aspekter av Ahura Mazda, vilka i Yngre Avesta blir till självständiga gudomar eller ärkeänglar.[1] I Avesta är de sju till antalet.

Beteckningar

Termen amesha spenta förekommer i den liturgiska texten Yasna Haptanghaiti, där de räknas till sju:

Tre av dem är grammatiskt sett maskulinum, tre är femininum och en är neutrum.[3] I filosofisk och teologisk bemärkelse är de eviga, fullkomliga och könlösa.

Historisk utveckling

I Zarathustras Sånger representerar amesha spenta abstrakta begrepp och motsvarar särskilda mänskliga förmågor och egenskaper.[2] Han räknar Spenta Mainyu (det livgivande medvetandet) som en "odödlig välgörande" men i senare zoroastrism ersätts denne av Ahura Mazda själv.

I zoroastrismen kom de att ersätta de gamla iranska gudarnas sociala funktioner och anknytning till de kosmiska elementen.[4]

Amesha Spenta uppträder som självständiga gudomligheter i Yngre Avesta. I pahlavilitteraturen är de sex gudomligheter med distinkta funktioner och strider under Ahura Mazda mot den onde Ahriman. Här motsvaras också varje Amesha Spenta av en fientlig demon.[3]

Amesha Spenta tillägnas var och en en dag, en månad och en högtid i den iranska kalendern.

Källor

  1. ^ Zarathustra (2023). Sånger: den äldsta iranska diktningen. Umeå: H:ström - Text & kultur. sid. 26-27 
  2. ^ [a b] Zarathustra (2023). Sånger: den äldsta iranska diktningen. Umeå: H:ström - Text & kultur. sid. 186 
  3. ^ [a b] ”Amesha spenta, Zoroastrianism”. Encyclopedia Britannica. http://www.britannica.com/topic/amesha-spenta. Läst 7 februari 2016. 
  4. ^ ”Amesha spentas”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/amesha-spentas. Läst 7 februari 2016.