Poetisk realism (franska: Réalisme poétique) var en stil inom fransk film under 1930- och början av 1940-talet.[1]
Handlingen var realistiskt utformad, ofta med samhällskritiska inslag och vanligen kring människor ur arbetarklassen i en utsiktslös tillvaro. Filmens karaktärer var i det typiska fallet dömda att misslyckas, även om man kanske kunde ana något kvarstående litet hopp i bakgrunden, komik blandades med tragedi och ofta användes långa tagningar.[2][3] Poetiska inslag i den filmiska framställningen medgav effektiv förmedling av karaktärernas känslor, ofta med tekniker utvecklade inom impressionistisk och surrealistisk film.[2]
Poetisk realism ses, tillsammans med tysk expressionism, som föregångare till film noir.[4][5] Det händer därför ibland att poetisk realism klassificeras som fransk film noir.[1][6]