Pascale Massimi föddes i Rom som son till en Bonosus och Theodora. Han inträdde i kyrkans tjänst i unga år, och upptogs vid Lateranpalatset där han fick undervisning i att tjäna Gud och om Bibeln. Leo III utnämnde honom till abbot i klostret Santo Stefano Rotondo i Rom, och där tog han emot pilgrimer som vallfärdade till Rom. Vid Stefan IV:s död valdes han enhälligt till dennes efterträdare. Följande dag konsekrerades han och kröntes.
Han var stor ivrare för munkväsen och helgonkult. Hans historiska betydelse bygger på att påvedömet med honom inledde kampen att frigöra sig från beroendet av den världsliga makten, som då utövades av frankerna. I ett fördrag med Ludvig den fromme, det så kallade pactum Ludovicianum 817, lyckades han vinna erkännande av påvens suveränitet i Kyrkostaten och andra förmåner, om nu dokumentet i viktiga delar skulle vara en senare förfalskning. Ludvig gjorde emellertid snart åter den frankiska överhögheten över påven gällande. År 823 tvingades Paschalis att fria sig genom ed från en undersökning om ett mord som hade begåtts i det påvliga palatset.
Pascalis mor Theodora. Mosaik i Zenonkapellet, Santa Prassede.
