Förutom sina film- och TV-framträdanden är han känd som den som har läst in berättelserna om Bamse på kassett, skivor och film. Han gjorde även den svenska rösten till tigern Shere Khan i filmen Djungelboken, en roll han upprepade omkring 35 år senare i Djungelboken 2.
Olof Thunberg växte upp i stadsdelen Ängsgärdet i Västerås[5] tillsammans med sina föräldrar och två äldre bröder.[6] Han var klass- och scoutkamrat med blivande skådespelarkollegan Lars Ekborg.[7] Efter folkskolan gick Thunberg en kort tid på handelsskola innan han avbröt studierna och tog diverse småjobb istället.[8] Bland annat arbetade han som svarvare, ritare, verkstadsman (på Asea), dekoratör, expedit, laboratoriebiträde och kontorist.[9]
Tidiga år inom teatern
1950 kom Thunberg in på Dramatens elevskola. Här fotograferad med sin årskull, längst bak i bild.
Vid 15 års ålder grundade Thunberg, tillsammans med vännen Lars Ekborg, amatörteaterföreningen Scenklubben.[a] Avsikten var egentligen inte att sätta upp pjäser och att dra in pengar, utan att skapa sig en slags teaterskola. De första åren ägnade sig föreningen åt korta övningsscener. Sommaren 1944 gjorde gruppen sitt första publika framträdande, varvid Olof Thunberg scendebuterade, 19 år gammal.[13][14] Året efter scendebuten ställde Thunberg upp i Filmjournalens och Europafilms talangjakt Teaterluft, med final på Södra teatern, dock utan att vinna.[15][16][17]
Efter ett första misslyckat intagningsprov till Dramatens elevskola studerade Thunberg i två år vid Calle Flygares teaterskola, samtidigt som han gjorde värnplikten på somrarna.[13] I slutet av 1940-talet började han turnera i folkparkerna[18] och sommaren 1950 turnerade han ihop med Casinogänget. Efter några uppdrag som betald regissör åt amatörteaterföreningar i Västerås sökte han in till Dramatens elevskola igen 1950, denna gång med sikte på regilinjen, och blev nu slutligen antagen.[19]
Mot slutet av den treåriga elevtiden på Dramaten 1950–1953 regisserade han en kritikerrosad uppsättning av Carl Jonas Love AlmqvistsRamido Marinesco med elevkamraten Jan Malmsjö i rollistan. Andraårseleven Emy Storm, som tidigare regisserats av bland andra Ingmar Bergman (på Intima teatern), gjorde här sin första ordentliga roll. Hon spelade Malmsjös mor och mindes senare: "Den uppsättningen fick mig på allvar att förstå vad teater kunde vara."[20] Författaren Stig Dagerman skrev uppskattande i Arbetaren (dec. 1952):
”
Det blev en bejublad föreställning. Många av oss som såg den kunde svära på, att vi inte på länge på svensk teater upplevt något så tjusande och inspirerat. Vi bar med oss ut i advent den spröda tonen av en spinett, ackompanjerande en poesi till döds, tacksamheten över en handfull tändande skådespelarprestationer och sist men inte minst glädjen över mötet med en ny och häftigt begåvad regissör: Olof Thunberg.
„
Tidig radiomedverkan
Thunberg arbetade i unga år för Radiotjänst i Västerås, eller som han uttryckte det i en intervju 2003: "Jag kom till stor del in i teateryrket genom mitt arbete för Radiotjänst i Västerås [...]".[11] Enligt egen utsago har han genom åren medverkat i över tusen radioprogram.[21] I början av radiokarriären medverkade han ofta i "underhållning och glada spektakel", bland annat som imitatör.[22]
Åren 1953–1956 blev han känd för radioprogrammet Mannen i svart, där han med stor inlevelse – och ackompanjerad av allsköns kusliga ljudeffekter – framförde olika slags spökhistorier och rysare. Det var första gången den sortens ljudeffekter kom till användning i svensk radio.[23]
Efter genombrottet
Efter elevtiden tackade Thunberg nej till ett skådespelarkontrakt på Dramaten då han hellre ville arbeta parallellt som både skådespelare och regissör, något som Dramatens demonregissör Olof Molander motsatte sig.[24] Thunberg valde istället en anställning vid Norrköping- Linköpings stadsteater i dessa två yrkesfunktioner åren 1954 till 1956.[24][25] Från slutet av 1950-talet var han återkommande affischnamn på Stockholms privatteatrar, exempelvis Intiman, Scalateatern, Vasateatern, Oscarsteatern och Folkan, varvat med uppdrag på olika institutionsteatrar i och utanför Stockholm. Under framförallt 1980-talet turnerade han också med Riksteatern, bland annat i den egenskrivna enmansföreställningen Ur svenska hjärtans djup (1984).
Under 1960-talet knöts han allt närmare televisionen tack vare tv-producenten och regissören Åke Falck.[26]
Från 1967 ingick Thunberg i TV:s fasta teaterensemble[27] och inför kanalklyvningen 1969 fick han en trefaldig funktion på TV1 som regissör, skådespelare och programplanerare.[28][29] Efter den perioden, från en bit in på 1970-talet och framåt, arbetade han enbart som frilans.[26]
Thunberg – i dubbel upplaga – som programledaren i tv-filmen Biprodukten (1969).
Dubbning och liknande
Dubbning av animerad film
Olof Thunberg var under större delen av sin karriär emellanåt sysselsatt med dubbning av animerad film, främst som röstskådespelare men även som regissör. Han regisserade bland annat den svenska originaldubbningen av Lady och Lufsen, som spelades in sommaren 1955 med elevkamraten Jan Malmsjö i den manliga huvudrollen. Under en av inspelningsdagarna var Thunberg personligen i telefonkontakt med Walt Disney, som följde arbetet på distans via dagliga leveranser av inspelat material. Efter genomlyssning av materialet ringde Walt Disney vanligtvis till en representant[b] som brukade närvara i studion, för att avge sitt personliga godkännande. "För det mesta tyckte han att det var bra, ibland riktigt bra", mindes Thunberg drygt femtio år senare.[31]
Thunberg gjorde även den svenska rösten till tigern Shere Khan i filmen Djungelboken (sv. premiär 1968), vilken han själv framhållit som sin främsta insats i Disneysammanhang.[24] Han upprepade rollen 35 år senare i Djungelboken 2 (2003).
Han är också starkt förknippad med Rune Andréassons tio färgfilmer om Bamse (1972–1991) och diverse Bamse-sagor utgivna på skivor och kassetter (1973–). Thunbergs sista medverkan i filmsammanhang var som berättarröst i en reklamfilm för nya Bamses värld på Kolmårdens djurpark 2015.
Familj och släkt
Olof Thunberg var son till lagerarbetaren Fritz Thunberg (1889–1988) och Elsa Thunberg (1898–1991), född Mattsson.[32][33] Under ungdomsåren skrev brodern Charlie Thunberg (1922–2013) revyer som Olof Thunberg och vännen Lars Ekborg medverkade i.[34]
I oktober 1950, samma höst som han kommit in på Dramatens elevskola, gifte sig Olof Thunberg med Ingrid Johansson (1925–2006)[35][36][33] som han tidigare varit skolkamrat med i Västerås[37]. De skilde sig 1954.[38]
Pingsten 1959 förlovade han sig med skådespelaren Lena Granhagen,[39] som han träffat föregående år genom en teateruppsättning på Intiman där hon medverkade som skådespelare och han som regissör.[40] De levde ihop till in på 1960-talet[40] och spelade varandras makar bland annat i tv-serien Villervalle i Söderhavet (1963).
Olof Thunberg var senare gift med skådespelaren Mona Andersson, som han lärde känna i samband med en radioteaterpjäs.[41] Med henne fick han två barn – Amanda (f. 1965) och Svante (f. 1969) – som båda verkat inom teatern, den senare främst som skådespelare. Hela familjen framträdde i En midsommarnattsdröm under en turné med Riksteatern sommaren 1983.[42][43] Dottern har därutöver samarbetat med Olof Thunberg som sufflör[44] och regiassistent[45].
Olof Thunberg var svärfar till operasångerskan Malena Ernman. 2010 gjorde de en gemensam julturné med Thunberg i rollen som julvärd.[46]
Skådespelaren Julia Cæsar var en god vän till familjen Thunberg[47], dessutom gudmor till Thunbergs dotter Amanda (f. 1965).[14]
Boende
I över femtio år bodde Thunberg i ett 1930-talshus med sjötomt mot Insjön på Värmdö.[24][48] Han bodde tidigare i stockholmsstadsdelen Södermalm[49] och var i slutet av sitt liv bosatt i Nacka.[50]
"Så gott som hela sitt yrkesliv har Olof Thunberg frilansat. Efter de två elevåren på Dramaten kom han till Norrköping som regissör och skådespelare. Därifrån hämtade Åke Falk[sic] honom till TV, där han var fast ett tag. Sedan dess har han varit sin egen."
^Svensson, Janne (6 januari 1967). ”Sif Ruud och Anita Wall bland TV-teaterns nya”. Aftonbladet: s. 22. Citat:
"Så här ser listan ut över de kvinnliga skådespelare, som från och med augusti tillhör TV-teatern: [---] På den manliga sidan är följande namn klara: [---] Olof Thunberg, som skrev kontrakt med TV-teatern härom dan."
^Olof Thunbergs Sommar-program i P1, 2006-08-06, ca 38:24–40:28 in i programmet (länk).
^Västerås domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11727/C/21 a (1922-1926), bildid: F0006470_00202.
^ [ab] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris17007456. ISBN 9789187676642
"Med några kamrater skrev och spelade han [Charlie Thunberg] skämtsamma revyer. Ett par av dessa medaktörer var Lars Ekborg och brodern Olof Thunberg, vilka sedermera blev professionella skådespelare."
Holger-Ahlbeck, Gunilla (1976). "Det sorglösa 20-talet och depressionens 30-tal". I: Vi som var med!: 23 journalistveteraner berättar. Stockholm: Gidlund. 1976. Libris7591093. ISBN 91-7021-162-0, s. 133–138.
Fehne Rybrink, Inger (1987). ”Olof Thunberg: Teater är för spännande för att slösas på ett fåtal”. Scen & salong (Stockholm: Riksorganisationen Folkets hus och parker) (11): sid. 3–5.
![Skådespelaren Julia Cæsar var en god vän till familjen Thunberg[47], dessutom gudmor till Thunbergs dotter Amanda (f. 1965).[14]](Fil:Collection-at-Apoteket-Sparven-From-the-director-and-author-Hasse-Ekman-Sven-L-143024099479--.jpg)
.jpg)
