Stockholms län ingick åren 1634–1641 i Upplands län. Under åren 1641–1654 var Stockholms och Uppsala län utbrutna för att 1649–1652 och från 1655–1714 åter vara förenade. 1714 gjordes en ny, slutgiltig indelning i två län.
Stockholms stad ingick inte i länet utan bildade en särskild administrativ enhet, underställd Överståthållarämbetet, ÖÄ. Stockholm var dock länets residensstad, den enda belägen utanför det egna länet. Från den 1 januari 1968 förenades Stockholm med länet.
År 2023 fanns två nationalparker i Stockholms län: Tyresta nationalpark och Ängsö nationalpark.[4] Den förstnämnda bildades 1993 och utgörs av totalt &&&&&&&&&&&01962.&&&&&01 962 hektar barrskog, sjöar och våtmarker. Urskogen beskrivs av Länsstyrelsen som "en av de finaste i södra Sverige" med upp till 400 År gamla träd. I skogen trivs sällsynta lavar, vedsvampar, mossor och skalbaggar.[5] Den senare, Ängsö nationalpark, är desto äldre. Den bildades 1909 och utgörs av 190 hektar skärgård, ängs- och hagmarker samt blandskog. Nationalparken utgörs av en flack ö och nås endast med båt. Området hålls sedan 1930-talet öppet genom slåtter och bete. På ängarna växer arter som Adam och Eva, grönkulla, nattviol, grönvit nattviol, tvåblad och nästrot.[6]
Länet består av 26 kommuner, vilket gör det till det län med tredje flest kommuner av länen i Sverige, efter Västra Götalands län och Skåne län.
Kommuner i Stockholms län. Bilden är en så kallad ”Imagemap”; Håll muspekaren över en kommun för att se dess namn. Klicka för att komma till dess artikel.
Region Stockholm ansvarar, liksom andra regioner, främst för samhällets offentligt finansierade hälso- och sjukvård. Region Stockholm står också för kollektivtrafiken i länet genom Storstockholms lokaltrafik. Dessutom har region Stockholm även ett visst ansvar för den regionala utvecklingen i länet och bedriver kulturell verksamhet.
Jord- och skogsbruket i länet är relativt omfattande. I början av 2000-talet upptogs cirka 14 procent av landarealen av åker- och betesmark och 43 procent av skog. Trots detta bidrog jord- och skogsbruk endast till 0,4 procent av sysselsättningen i länet.[8]
Industri
I början av 2000-talet stod tillverkningsindustrin för nio procent av alla arbetstillfällena i länet, villet jämföras med 18 procent för riket som helhet. Omkring hälften av dessa var anställda inom verkstadsbranschen, där elektroindustrin var den viktigaste delbranschen. Bland företag inom elektroindustrin hittades till exempel Ericsson-koncernen, då länets största privata arbetsgivare och IBM Svenska AB. Andra viktiga verkstadsföretag var Siemens-Elema AB, Alfa Laval Svenska AB, AB Electrolux och Scania AB.
Andra viktiga industribranscher i länet var grafiska så som dags- och veckotidningar samt den kemiska industrin med företag som AstraZeneca-koncernen och Pharmacia AB. Bland livsmedelsindustrier kan nämnas Kraft Foods Sverige AB, Carlsberg Sverige AB och Arlamejerierna.[8]
Tjänster och turism
Det som framförallt särskiljer länets näringsliv från övriga län är tjänstesektorns betydelse. I början av 2000-talet var 85 procent av samtliga företag tjänsteproducerande, vilket kan jämföras med 66 procent för riket. Dess andel av arbetstillfällena var dock något lägre. År 2001 uppgick tjänstesektorns andel av antalet sysselsatta till 83 procent mot 68 procent för riket.[8]
Infrastruktur
Transport
Vägtrafiken i Storstockholm är Sveriges mest omfattande och Essingeleden är den mest belastade infartsleden med i genomsnitt &&&&&&&&&0160000.&&&&&0160 000 fordon/dygn (2007). År 2007 införde Stockholms kommun, som första stad i Sverige, en permanent trängselskatt i innerstaden.
Den landbaserade kollektivtrafiken består dels av busstrafik och dels av spårtrafik i form av pendeltåg. Förutom regionens trafik finns fjärr- och regionaltåg, framför allt i SJ:s regi, men även till exempel Arlanda Express och enstaka privata busslinjer.
Befolkning
Stockholms län är Sveriges mest folkrika, med drygt 20 procent av befolkningen, och det mest folktäta (369 invånare/km²). Den 30 september 2024 hade länet 2 469 395 invånare. Mer än hälften av länets invånare räknas av SCB som öbor.[9]
Drottningholms slottsområde upptogs som världsarv 1991. De främsta orsakerna till att det upptogs var byggnaderna Kina slott och Drottningholmsteatern.[14] Staden Birka anlades på Björkö under 700-talet. Den kom att bli en viktig handelsplats och internationell hamn. Hovgården låg på Adelsö och var kungens boplats. De båda upptogs på Unescos världsarvslista 1993.[15] Året därpå tillkom Skogskyrkogården på världsarvslistan. Motiveringen löd: "Skogskyrkogården är ett framstående exempel på hur arkitektur och ett formgivet kulturlandskap från vårt århundrade sammansmälts till en kyrkogård. Denna skapelse har haft stort inflytande på utformningen av kyrkogårdar i hela världen.”[16]
Blasonering: "Sköld, genom en uppåtriktad kil av guld, vari ett avslitet svart griphuvud med näbb och tunga röda, kluven i blått, vari ett S:t Erikshuvud av guld, och i rött, vari ett riksäpple av guld."
Det nuvarande länsvapnet, innehållande element från Stockholms, Södermanlands och Upplands vapen, skapades i samband med att det nuvarande länet bildades genom sammanläggning av det tidigare Stockholms län med Stockholms överståthållareskap år 1968. Det tidigare länsvapnet från 1947 var en kombination av Södermanlands och Upplands vapen medan Överståthållarämbetet förde en variant av Stockholms stadsvapen.
^ [ab] Bo Öhngren (red.), GEOKOD : en kodlista för den administrativa indelningen i Sverige 1862-1951, Uppsala universitet, 1977, ISBN 978-91-554-0552-6.[källa från Wikidata]
