Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Källorna rör främst roller. Brödtexten behöver också källbeläggas. (2019-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Gunnel Lindblom var dotter till Erik Lindblom och Beda-Maria Lindblom, född Löfgren.[6] Hon växte upp i stadsdelen Landala i Göteborg. Under ungdomsåren spelade hon amatörteater i Göteborg, först i en kommunistisk ungdomsklubb och senare vid Eriksbergsvarvet där hon uppmärksammades av Benkt-Åke Benktsson.[7]
Lindblom fick efter filmdebuten ett erbjudande av Ingmar Bergman att arbeta med honom på Malmö stadsteater, där hon var anställd 1954–1959. Där hade hon sina genombrottsroller som Solveig i Peer Gynt (1957) och Margareta i GoethesFaust (1958). Det blev inledningen till ett samarbete, som omfattade inte mindre än sex filmer, såsom Jungfrukällan (1960), Tystnaden (1963) och Nattvardsgästerna (1963), och två tv-pjäser, förutom ett antal teaterproduktioner och radioteater på Sveriges Radio.[7] Lindblom spelade i Det sjunde inseglet (1957) den namnlösa flicka som i en av de sista scenerna fäller repliken "Det är fullbordat".[2]
Lindblom var verksam vid TV-teatern 1959–1961 och var även utomlands en tid.[7]
1968 engagerades hon vid Dramaten. Hon spelade bland annat Marie i Bergmans uppsättning av Woyzeck (1969) och Laura i Alf Sjöbergs Fadren (1968). Efter att ha varit regiassistent på Dramaten åt Bergman så satsade hon under 1970-talet på sin egen regikarriär. 1973 var hennes regidebut med Frödingpjäsen Sjung vackert om kärlek och hennes filmregidebut var Paradistorg (1977), en filmatisering av Ulla Isakssons roman med samma namn. Under 1970-talet regisserade hon även utöver skådespeleriet ett drygt tjugotal uppsättningar på Dramaten och SVT och ett antal filmer, flera producerade av Ingmar Bergman, kring mänskliga relationer och kvinnorollen. Av hennes teateruppsättningar har en haft biografdistribution, Sommarkvällar på jorden (1986).[8]
Efter en paus återvände Lindblom igen som skådespelare, både på scen och film. Hon medverkade bland annat i Män som hatar kvinnor (2009).[8]
Gunnel Lindblom var 1960–1970 gift med läkaren Sture Helander (1918–1994) och fick barnen Thomas 1960, Jessica 1961 och Jan 1967.[6] Andra gången var hon gift 1981–1986 med den danske radiomannen och översättaren Frederik Dessau (1927–2019).[2] Gunnel Lindblom är gravsatt på Hedvig Eleonora kyrkogård i Stockholm.[9]