PROFILPELAJAR.COM

Günter Verheugen
	Günter Verheugen
	Günter Verheugen, 2007.
Född	28 april 1944 (80 år); Bad Kreuznach, Tyskland
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Kölns universitet; Bonns universitet
Sysselsättning	Politiker, journalist, universitetslärare
Befattning
	Utrikesminister; Tysklands statssekreterare; FDP:s generalsekreterare (1978–1982); Ledamot av Förbundsdagen; tionde Förbundsdagen (1983–1987); Ledamot av Förbundsdagen; elfte Förbundsdagen (1987–1990); Board chairman (1990–1999); Ledamot av Förbundsdagen; tolfte Förbundsdagen (1990–1994); SPD:s partisekreterare (1993–1995); Ledamot av Förbundsdagen; trettonde Förbundsdagen (1994–1998); Ledamot av Förbundsdagen; fjortonde Förbundsdagen (1998–1999); EU-kommissionär för grannskap och utvidgning (1999–2004); EU-kommissionär för inre marknaden, industri, entreprenörskap (2004–2010)
Arbetsgivare	Europa-Universität Viadrina
Politiskt parti
	SPD; FDP
Utmärkelser
	Storkorset av Vita dubbelkorsets orden (2004); Storkors av Vita lejonets orden; Storkorset av Storfurst Gediminas orden; Xirka Ġieħ ir-Repubblika; Hedersdoktor vid Universitetet i Szczecin; Sloveniens särskilda förtjänstorden; Bayerska förtjänstorden; Kommendör med stjärna av Republiken Polens förtjänstorden; Kommendör av Italienska republikens förtjänstorden; Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna; Terra Mariana-korsets orden, första klass; Tre Stjärnors orden, första klass; Storofficer av den rumänska Stjärnorden; Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden
	Redigera Wikidata

Günter Verheugen, född 28 april 1944 i Bad Kreuznach, är en tysk socialdemokratisk politiker (SPD) samt tidigare EU-kommissionär.

Han var generalsekreterare i det liberala FDP 1978–1982, men lämnade partiet i samband med "die Wende", då FDP, som drog alltmer åt höger, övergav koalitionen med SPD och bildade regering med konservativa CDU/CSU. Istället anslöt han sig till SPD och blev för detta parti ledamot av Förbundsdagen 1983. Han var biträdande utrikesminister i Gerhard Schröders regering 1998–1999.^[9]

År 1999 utsågs han till EU-kommissionär i Prodi-kommissionen med ansvar för EU:s utvidgning och var i denna roll pådrivande när Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovenien, Ungern, Slovakien, Cypern och Malta anslöts till EU i maj 2004. I november 2004 utsågs han till vice ordförande i första Barroso-kommissionen och ansvarade för näringslivsfrågor. Han avgick i februari 2010 i samband med att andra Barroso-kommissionen tillträdde.

Företrädare: Hans van den Broek	EU:s utvidgningskommissionär 1999–2004	Efterträdare: Olli Rehn
Företrädare: Olli Rehn och Ján Figeľ	EU-kommissionär med ansvar för näringsliv och industri 2004–2010	Efterträdare: Antonio Tajani
Företrädare: Loyola de Palacio och Neil Kinnock	EU-kommissionens vice ordförande en av fem på denna post 2004–2010	Efterträdare: Kallas, Tajani, Reding, Kroes, Šefčovič, Almunia och Ashton
Företrädare: Martin Bangemann och Monika Wulf-Mathies	EU-kommissionär från Tyskland tillsammans med Michaele Schreyer 1999–2004 1999–2010	Efterträdare: Günther Oettinger

Referenser

^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 13 april 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: verheugen-gunter, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000014911, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 114720, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 12 juli 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ bundestag.de, 15 januari 1996, läst: 30 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, archiv.prezident.sk , läst: 22 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Jürgen Dittberner. Kurzbiografien: Günter Verheugen i: Die FDP: Geschichte, Personen, Organisation, Perspektiven. Eine Einführung, andra upplagan, 2010. Springer. ISBN 978-3-531-17494-5. Läst 9 oktober 2020.