PROFILPELAJAR.COM

Kommissionen Barroso II ledde Europeiska kommissionen från den 10 februari 2010 till att den avlöstes av kommissionen Juncker den 1 november 2014.^[1] Dess ordförande var portugisen José Manuel Durão Barroso, som även ledde kommissionen Barroso I 2004–2010. Därtill bestod kommissionen av ytterligare 27 kommissionärer, bland annat förste vice ordförande och tillika höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton samt den svenska kommissionären Cecilia Malmström.

När kommissionen Barroso II avlade sin tillträdelseförklaring inför Europeiska unionens domstol den 3 maj 2010 svor de att följa Europeiska unionens fördrag och att handla helt oavhängigt under sin mandatperiod. För första gången svor de tillträdande kommissionärerna även att respektera rättighetsstadgan.^[2]

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Barroso meddelade den 9 juni 2009, två dagar efter Europaparlamentsvalet 2009 hade avslutats, att han sökte stöd för ytterligare en mandatperiod som ordförande för Europeiska kommissionen.^[3] Den 18 juni 2009 ställde sig Europeiska rådet, bestående av medlemsstaternas stats- och regeringschefer, enhälligt bakom Barroso som ordförande för ytterligare en mandatperiod.^[4]^[5]^[6] Den 18 september 2009 godkände Europaparlamentet slutligen Barroso som ordförande för kommissionen för en andra mandatperiod. I den slutna omröstningen ställde sig 382 för, 219 emot och 117 avstod från att rösta.^[7]

På grund av att det fortfarande var oklart om Lissabonfördraget skulle träda i kraft, fortsatte den första kommissionen Barroso med ett interimsmandat efter den 1 november 2009. Den 1 december 2009 utsåg Europeiska rådet Catherine Ashton till den nya befattningen som Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik för resterande delen av den innevarande mandatperioden.^[8] Den 4 december 2009 utsåg Europeiska rådet Catherine Ashton till hög representant även för den nästkommande mandatperioden, det vill säga fram till och med den 31 oktober 2014.^[9] Hennes roll som vice ordförande i den tillträdande kommissionen skulle hon dock inte kunna tillträda förrän efter Europaparlamentets godkännande av den tillträdande kommissionen i sin helhet.

Den 4 december 2009 antog Europeiska unionens råd, i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, en förteckning över förslaget till övriga ledamöter av den nya kommissionen.^[10] I januari 2010 påbörjades Europaparlamentets utfrågning av de föreslagna kommissionärerna. Precis som vid utfrågningen 2004, tvingades Barroso till att ändra sitt ursprungliga förslag, främst på grund av parlamentets kritik mot den föreslagna kommissionären Rumjana Zjeleva.^[11] Zjeleva ersattes av Kristalina Georgieva.^[12] Den 22 januari 2010 antog rådet, i samförstånd med den valda ordföranden för kommissionen, en ny förteckning över förslaget till övriga ledamöter av den nya kommissionen.^[13] Det nya förslaget godkändes av Europaparlamentet den 9 februari 2009, utsågs samma dag av Europeiska rådet och tillträdde dagen därpå.^[1]

Den 1 juli 2013 tillkom även Neven Mimica som kommissionär på grund av Kroatiens anslutning till unionen.^[14]

Sammansättning

Partisammansättning till juli 2014
	Europeiskt parti	Kommissionärer
	Europeiska folkpartiet (EPP)	13
	Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR)	8
	Europeiska socialdemokratiska partiet (PES)	7
	Totalt	28

Den andra Barroso-kommissionen består, liksom den första, av en ledamot från samtliga 28 medlemsstater. Ordförande är José Manuel Durão Barroso och kommissionen bestod ursprungligen därutöver av sju vice ordförande och nitton övriga ledamöter. Tretton av kommissionens ledamöter ingick också i den första Barroso-kommissionen.

Kommissionen Barroso II domineras av kristdemokratiska/konservativa Europeiska folkpartiet med 13 ledamöter. I motsats till Barrosos första kommissionen har Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet fler ledamöter än Europeiska socialdemokratiska partiet.

Ledamöter

Stat	Post	Namn	Medlem från	Medlem till	Nationellt parti	Europeiskt parti	Ansvarsområde
Belgien	Ledamot	Karel De Gucht	2009-07-17		VLD	ELDR	Handel
Bulgarien	Ledamot	Kristalina Georgieva	2010-02-10		GERB	EPP	Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering
Cypern	Ledamot	Androulla Vassiliou	2008-04-10		ED	ELDR	Utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdom
Danmark	Ledamot	Connie Hedegaard	2010-02-10		KF	EPP	Klimatfrågor
Estland	Vice ordförande	Siim Kallas	2004-05-01		ER	ELDR	Transport
Finland	Vice ordförande	Olli Rehn	2004-07-12	2014-07-01	C	ELDR	Ekonomiska och monetära frågor
Finland	Ledamot	Jyrki Katainen	2014-07-18		Saml	ELDR	Ekonomiska och monetära frågor
Frankrike	Ledamot	Michel Barnier	2010-02-10		UMP	EPP	Inre marknaden och tjänster
Grekland	Ledamot	Maria Damanaki	2010-02-10		PASOK	PES	Havsfrågor och fiske
Irland	Ledamot	Máire Geoghegan-Quinn	2010-02-10		FF	ELDR	Forskning, innovation och vetenskap
Italien	Vice ordförande	Antonio Tajani	2008-05-09	2014-07-01	PdL, FI	EPP	Näringsliv och företagande
Italien	Ledamot	Ferdinando Nelli Feroci	vald 2014-07-16		partilös		Näringsliv och företagande
Kroatien	Ledamot	Neven Mimica	2013-07-01		SDP	PES	Konsumentpolitik
Lettland	Ledamot	Andris Piebalgs	2004-11-22		LPP/LC, partilös	EPP	Utvecklingsbistånd
Litauen	Ledamot	Algirdas Šemeta	2009-07-01		TS-LKD	EPP	Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning
Luxemburg	Vice ordförande	Viviane Reding	1999-09-16	2014-07-01	CSV	EPP	Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap
Luxemburg	Ledamot	Martine Reicherts	2014-07-18		partilös		Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap
Malta	Ledamot	John Dalli	2010-02-10	2012-10-16	PN	EPP	Hälsa och konsumentpolitik
Malta	Ledamot	Tonio Borg	2012-11-28		PN	EPP	Hälsa
Nederländerna	Vice ordförande	Neelie Kroes	2004-11-22		VVD	ELDR	Digital dagordning
Polen	Ledamot	Janusz Lewandowski	2010-02-10	2014-07-01	PO	EPP	Ekonomisk planering och budget
Polen	Ledamot	Jacek Dominik	vald 2014-07-16		PO	EPP	Ekonomisk planering och budget
Portugal	Ordförande	José Manuel Barroso	2004-11-22		PSD	EPP	Ordförande
Rumänien	Ledamot	Dacian Cioloș	2010-02-10		PD-L	EPP	Jordbruk och landsbygdsutveckling
Slovakien	Vice ordförande	Maroš Šefčovič	2009-10-01		Smer-SD	PES	Kontakter mellan institutionerna och administration
Slovenien	Ledamot	Janez Potočnik	2004-05-01		LDS	ELDR	Miljö
Spanien	Vice ordförande	Joaquín Almunia	2004-04-24		PSOE	PES	Konkurrens
Storbritannien	Vice ordförande	Catherine Ashton	2008-10-06		Labour	PES	Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
Sverige	Ledamot	Cecilia Malmström	2010-02-10		FP	ELDR	Inrikes frågor med migration, inrikessäkerhet och polis
Tjeckien	Ledamot	Štefan Füle	2010-02-10			PES	Utvidgning och grannskapspolitik
Tyskland	Ledamot	Günther Oettinger	2010-02-10		CDU	EPP	Energi
Ungern	Ledamot	László Andor	2010-02-10		MZSP	PES	Sysselsättning, socialpolitik och inkludering
Österrike	Ledamot	Johannes Hahn	2010-02-10		ÖVP	EPP	Regionalpolitik

Kommissionens politik

Förslag från kommissionen Barroso II som genomfördes under kommissionens mandatperiod: (ej komplett lista)

Gradvis sänkning av roamingavgifterna för mobiltelefoni
Omarbetning av asylpolitiken, inklusive Dublinförordningen, Eurodacförordningen, asylprocedurdirektivet, skyddsgrundsdirektivet och mottagandedirektivet
"Redingrättigheterna", en europeisk variant av Mirandavarningen

Förslag från kommissionen Barroso II som inte genomfördes under kommissionens mandatperiod: (ej komplett lista)

Inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten för att ta itu med bedrägeri relaterat till unionens budget

Dalliaffären

Den 16 oktober 2012 avgick kommissionären John Dalli efter att antikorruptionsbyrån OLAF hade presenterat en rapport för kommissionens ordförande José Manuel Barroso där Dalli utpekades som passivt delaktig i en muthärva. Dalli förnekade själv anklagelserna men lämnade sin post som kommissionär, vilket därmed var den första att avgå på grund av en politisk skandal sedan 1999, då hela kommissionen Santer avsattes. Efter att Europaparlamentet hade givit sitt godkännande, utsågs Tonio Borg till Dallis efterträdare den 28 november 2012 av Europeiska unionens råd i samförstånd med kommissionens ordförande.^[15]