Den olympiska elden, OS-elden, är en av de viktigaste symbolerna för de Olympiska spelen.
I antikens Grekland representerade elden kontakt med gudarna. Enligt grekisk mytologi fick människorna eld först sedan Prometheus stulit den från gudarna för att ge den till människorna. Då Zeus fick reda på detta blev han arg och straffade både människorna och Prometheus. För att hedra gudarna brann det alltid en eld på Hestias altare i Olympia.
De moderna olympiska spelen
I de moderna olympiska spelen tänds den olympiska elden i mars några månader innan spelen börjar.
Då skickas facklan till Olympia och börjar sin tur. En fackla placeras invid en spegel som med hjälp av solen tänder elden. Elden infördes i de olympiska sommarspelen 1928 i Amsterdam. En arkitekt kom på idén med att ha en eld som skulle brinna medan spelen pågår.
Sedan Olympiska spelen i Berlin 1936 färdas elden från Olympia till OS-stadion med en stafett, vilket ursprungligen var ett påhitt av Carl Diem som var ordförande i Tysklands olympiska kommitté1936. Idén gavs klartecken av den tyska propagandaministern Joseph Goebbels.[1] I Grekland, Jugoslavien och Tjeckoslovakien förekom det därför protester när elden fördes genom de länderna och i Prag släckte demonstranter facklan.
Nästa gång elden släcktes var inför OS 1992 i Barcelona då tyska studenter i Köln hällde vatten över facklan i protest mot dess nazistiska ursprung. Inför Peking-OS 2008 tvingades organisatörerna att släcka facklan och avbryta stafetten när den passerade i Paris på grund av omfattande demonstrationer, den här gången mot att Kina arrangerar spelen.[2][3]
På senare år har det blivit tradition att kända idrottare eller före detta idrottare springer den sista sträckan i stafetten och sedan tänder elden på stadion. Den förste kände idrottsman som tänt elden var Paavo Nurmi (1952). Andra som tänt elden är fotbollsspelaren Michel Platini (1992), tungviktsboxaren Muhammad Ali (1996) och friidrottaren Cathy Freeman (2000).
