Staden är provinshuvudstad i Jiangsu. De centrala stadsdistrikten har 4,4 miljoner invånare (2010) på en yta av cirka 741 kvadratkilometer. Hela det förvaltade området är på 6 596 kvadratkilometer och har sammanlagt 8 000 680 invånare.
Stadens namn betyder "Södra huvudstaden", vilket beror på att den var Kinas huvudstad åren 1368–1421 samt 1928–1949. Republiken Kina på Taiwan anser att Nanjing fortfarande är Kinas huvudstad, även om Taipei i praktiken varit huvudstad för det av Republiken Kina behärskade området sedan det kinesiska inbördeskrigets slut 1949. I Kinas tidiga historia hette staden även Jianye.[1]
Historia
Tidig historia
De första beläggen för Nanjings tidiga historia är från 472 f.v.t., under de stridande staternas period (475-221 f.v.t.), då ett slott byggdes i närheten av Yuhuatai av staten Yue.[2]
De första beläggen för Nanjings tidiga historia är från 472 f.v.t., under de stridande staternas period (475-221 f.v.t.), då staten Yue lät bygga ett slott i närheten av Yuhuatai av .[3]
Staden är över 2 000 år gammal och har haft flera namn, bland dem Jinling, Danyang, Jiangnan, och sedan 1368 Nanjing. Nanjing betyder ’södra huvudstaden’ och heter så då staden tre gånger varit hela Kinas huvudstad: 317–582, 1368–1421 och 1928–1949.[4]
Under perioden 317-589 e.v.t. när staden var huvudstad, infann sig en storhetstid för Nanjing och troligen steg befolkningen över en miljon under perioden.[4]
Rester av Nanjings stadsmur
Sedan Qingdynastin kommit på tronen, hette staden officiellt Jiangning, även om namnet Nanjing användes i dagligt tal. Under Qing var Nanjing huvudstad i vicekungadömet Liangjiang, som omfattade provinserna Jiangsu, Anhui och Jiangxi. Under sin glanstid var Nanjing en av världens mest folkrika städer och hade före 1853 ännu 800 000 invånare. Nanjings befästningar utgjordes dels av den gamla stadsmuren, inom vilken finnas några numera betydelselösa försvarsverk, dels av två yttre befästningslinjer, av vilka den längst framskjutna, Yanziji-batterierna, ligger på flodens båda stränder strax öster om Tsauhia-ön.
Nanjings storhet drabbades hårt under Taipingupproret. I februari 1853 erövrades Nanjing av rebellerna, som dödade många av stadens invånare, i synnerhet manchuer. Nanjing blev nu den ”himmelske kungen” Hong Xiuquans residens, men återtogs av Zeng Guofans trupper efter två års belägring 19 juli1864. Därvid förstördes staden i grunden och stora delar av befolkningen dödades. Många av Nanjings gamla praktbyggnader förstördes, bland annat det kejserliga palatset med det ryktbara porslinstornet. Detta, som byggdes 1411–1430, var en oktogonal, 67,5 meter hög pagod, uppförd i nio våningar av tegel och utvändigt beklädd med fint porslin i skiftande färger, bland vilka den gröna var förhärskande. Från de olika takens utsprång av grönglaserat porslin nedhängde hundratals klockor och lampor.
Staden återuppbyggdes efter återerövringen, men i mycket förminskad skala. Inom den 30 eller 35 kilometer långa ringmuren låg länge, mellan bebyggda delar, vidsträckta åkerfält och jaktmarker.
Vid sekelskiftet bestod Nanjing fortfarande av en kinesisk och en tatarisk stadsdel och hade åtskillig industri, såsom tillverkning av bläck, papper, artificiella blommor, siden- och bomullstyger med mera. Nanjing var även ett av den kinesiska lärdomens centra, och ända till 12 000 studenter kom årligen dit för att avlägga examina. Stora bibliotek och tryckerier har uppförts. Nanjing hade också en stor muslimsk minoritet som vid förra sekelskiftet uppgick till omkring 50 000 av stadens invånare.
Efter Xinhairevolutionen, som störtade Qing-dynastin 1911, var Nanjing en kort tid Kinas huvudstad under Sun Yat-sens interimsregering. I samband med Yuan Shikais tillträde som Kinas förste president blev dock Peking åter landets huvudstad 1912. 1926 inledde Guomindangs ledare Chiang Kai-shek det nordliga fälttåget för att ena Kina och hans trupper intog Nanjing den 24 mars 1927, då utländsk egendom plundrades och många utlänningar attackerades. Flera beväpnade skärmytslingar mellan Chiangs trupper och utländska trupper inträffade också. Händelserna blev känd som "Nanjing-incidenten".[6] Incidenten löstes på diplomatisk väg, och sedan Chiang Kai-sheks trupper erövrat Peking 1928 erkändes Nanjing internationellt som Republiken Kinas huvudstad. Under den nya nationalistiska regeringen inleddes en rad byggnadsprojekt och ett praktfullt mausoleum byggdes åt republikens framlidne ledare Sun Yat-sen
Det gamla presidentpalatset i Nanjing
Nanjing drabbades hårt av det Andra sino-japanska kriget och när staden föll i december 1937 anställde de japanska trupperna en massaker där flera hundratusen av stadens befolkning dödades. Chiang Kai-sheks regim flydde västerut och etablerade Chongqing som Republiken Kinas tillfälliga huvudstad under kriget. År 1940 upprättade Wang Jingwei en japanskvänlig samarbetsregim i Nanjing.
Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Nanjing:[7]
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Jun
Jul
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde
7,2
9,5
14,2
20,7
26,2
29,1
32,2
31,7
27,7
22,5
16,2
9,9
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde
−0,7
1,4
5,3
11,0
16,5
21,0
24,9
24,4
19,9
13,6
6,8
1,1
Nederbörd
45
53
80
80
90
166
214
144
73
60
56
30
Diagram
temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
45
7
-1
53
10
1
80
14
5
80
21
11
90
26
17
166
29
21
214
32
25
144
32
24
73
28
20
60
23
14
56
16
7
30
10
1
Administrativ indelning
Nanjing delas in i sex innerstadsdistrikt, tre förortsdistrikt och två landsbygdsdistrikt som genomflyts av Yangtzefloden. De tidigare distrikten Baixia och Xiaguan har numera avskaffats.
^George, Henry (1934). ”Shanghai,: North China Daily News & Herald” (på engelska). The China Year Book. Wandesforde Woodhead. sid. 181
^Iriye, Akira (1965). ”Shanghai,: North China Daily News & Herald” (på engelska). After Imperialism: The Search for a New Order in the Far East, 1921–1931. ambridge: Harvard University Press. sid. 125–133
