Runinskrift U 1011, eller "Örbystenen", är en runsten som nu står i Universitetsparken i centrala Uppsala i Uppland. Av alla kända runstenar så utmärker sig Örbystenen exceptionellt på grund av sin kringflackande tillvaro och säregna historia.
Stenen lånades ut till världsutställningen i Paris 1867 och där belönades den och två andra uppländska stenar med en bronsmedalj. Allting gick över förväntningar tills den granna runstenen vid omlastning inför återfärden föll överbord i Le Havre. Efter att sedan ha legat nedsjunken i trettio år i den franska hamnens gyttjiga sjöbotten, blev den vid en muddring påträffad av en grävskopa. Örbystenen bärgades och återbördades efter sina äventyr till Uppsala. Den placerades 1897 i Linnéträdgården på Svartbäcksgatan för att 1921 ställas jämte ett antal andra runstenar i Universitetsparken och där står den än idag.[3]
Det är ovanligt att någon ristat ett minnesmärke under sin levnad över sig själv, såsom Vigmund här gjort och på ett skrytsamt sätt försökt vinna Guds nåd. I texten låter han påtala att han varit en "skeppshövding" och den skickligaste av män. Minnesmärket är således en "styrmanssten" som restes för att hedra en styrman, skeppets befälhavare.[4] Möjligen saknades arvingar varmed Vigmund tog det säkra före det osäkra och skapade minnesmärket tillsammans med Åfrid som troligen var hans hustru. En kvinna har alltså varit delaktig i dess tillblivelse. Stilistiskt ser den dock ut att vara ristad av en mer proffsig runmästare som Öpir eller Fot. Stenens båda sidor är korsmärkta och dess ornamentik går i Urnesstil, vilket placerar den i vikingatidens slutskede eller tidig medeltid.
Runorna på stenens högra sidan är spegelvända, hela den översatta inskriften följer nedan:
§A Vigmundr let haggva stæin at sik sialfan, sløgiastr manna. Guð hialpi sial Vigmundaʀ styrimanns. §B Vigmundr ok Afriðr hioggu mærki at kvikvan sik.[5]
Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe skeppshövdingen Vigmunds själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde.[6]
Källström menar att sidan B är felformulerad och att ristaren kan vara samma som ristade Gs 1, då kan ristaren vara Önjut men Vigmund och Åfrid kan avskrivas.[7]
Vänster respektive höger sida av U 1011
Runstenen framför orangeriet i Linnéträdgården där Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker var inrymt kring året 1900
