Sekundär könskaraktär är särdrag som uppkommer under könsmognaden hos människor och djur och som gör det lätt att skilja mellan könen. Dessa egenskaper saknar direkt anatomiskt samband med könsorganen och fortplantningssystemet, men kan ha betydelse vid exempelvis parningslekar, parningsstrider, fysisk attraktivitet och parbildning.
Välkända sekundära könskarakteristika hos människan är skillnader i storlek mellan könen, bröstens storlek och utveckling, underhudsfettets fördelning, skelettets uppbyggnad, muskulaturens storlek, behåringens utseende och fördelning på kroppen samt röstläget.
Termen och begreppet
Könskarakteristikum (plural könskarakteristika) kallas ibland, särskilt i äldre litteratur, könskaraktär och motsvarar det nu vanligare ordet könsdimorfism.
Ordet könskarakteristikum används främst i sammansättningen ”sekundära könskarakteristika”. Primära könskarakteristika är genetiskt betingade och utgörs av könsorganen. Sekundära könskarakteristika är hormonellt betingade.
Teorier
Charles Darwin lade fram hypotesen att sexuellt urval, eller konkurrens om partners inom en art, kunde förklara observerade skillnader mellan könen hos många arter.[1]
Nutida evolutionsbiologer skiljer mellan "male-to-male combat" och "mate choice", vanligen kvinnans val av manliga partners. Sekundära könskarakteristika med grund i strid är exempelvis hovar, horn och större storlek. Könskarakteristika som beror av partnerval, ofta kallade ”prydnader”, inkluderar ljusare fjäderdräkt, färgprakt och andra funktioner som inte har något tydligt syfte för överlevnad eller strid.
Ornamentik kan uppstå på grund av någon godtycklig kvinnlig preferens som initialt förstärks av slumpmässig genetisk drift, och så småningom förstärks genom aktivt val av hanar med eftertraktad prydnad. Detta är känt som "sexy son hypothesis"[2] En alternativ hypotes är att hanar utvecklar imponerande ornament eller stridsförmåga som markör av fitness eller en mer effektiv metabolism. Denna tanke är känd som "good genes hypothesis".
Djur
Hos ryggradslösa djur finns sekundära könskarakteristika endast hos leddjuren, men är ofta rikt utvecklade hos fåglar och däggdjur, hos hanar ofta som kraftigare kroppsbyggnad, lysande färger, sporrar, kammar, horn eller starkare hårbildning
I puberteten får pojkar ett grövre skelett och tillväxt av muskulatur, medan flickor får en markerad ökning av underhudsfett. Det är stor könsskillnad i vigheten i ryggraden, vilket påverkar vad en normal kroppshållning är,[3] och normal grad av svankrygg då kvinnor har mer svank än män.[4]
Ett första yttre pubertetstecken hos pojkar är ofta testikeltillväxt, därefter tillväxt av penis, behåring vid könsorganen och i armhålorna samt skäggväxt. Därefter accelereras tillväxten (tillväxtspurt) och samtidigt inträder målbrott. Längdtillväxten upphör sedan successivt under adolescensen.
Under puberteten förändras männens ansiktsform. De får större käke, haka, ögonbrynsbåge och näsa, smalare kinder och vidare struphuvud med synligt adamsäpple.
Till sekundära könskarakteristika hos män hör mer kropps- och ansiktshår, smalare höfter och bredare axlar, att överflödigt kroppsfett främst lägger sig kring buken och runt midjan (bukfetma) samt en djupare röst.
Hos flickor är ett första pubertetstecken vanligen tillväxt av bröst och mjölkkörtlar, följt av behåring kring könsorgan och i armhålor, bredare höfter och smalare midja, tillväxtspurt och sist den första menstruationen (menarche) cirka 1/2–1 år efter den maximala tillväxtspurten.
Testosteron ökar muskelmassan, stärker benstommen, förändrar ansiktsformen, förstorar struphuvudet och gör rösten djupare. Som DHT i huden påverkar testosteron tillväxten av hår i ansiktet och på kroppen, men kan också minska tillväxten av hår på huvudet.
Fyrkantigt ansikte, med bredare och kraftigare käke och kraftigare ben vid ögonbrynen. Längre och bredare näsa. Mindre fylliga kinder, med plattare kindben och mindre underhudsfett.[6]
Bredare höfter. Det finns flera former på bäckenbenet, men kvinnor har för att underlätta förlossning vanligen en gynekoid form, som är rund och oval.[7][8]
Mindre händer och fötter än män.
Runt eller hjärtformat ansikte, med mindre käke, större kindben och mer underhudsfett på kinderna, mindre näsa, rund haka, högre och rundare ögonbryn.[6]
Lägre hårfäste, vanligen formad som ett uppochnedvänt U.[9]
Labia minora, de inre blygdläpparna, kan bli mer framträdande och genomgå färgförändringar.[12]
Sjukdomar
Hormonrubbningar till följd av sjukdomar kan leda till att de sekundära könskarakteristika förändras. Män kan drabbas av feminisation genom till exempel att utveckla gynekomasti eller galaktorré, och kvinnor kan drabbas av virilism genom att till exempel utveckla hirsutism. På grund av förändrade hormonnivåer minskar normalt de sekundära könskarakteristika vid klimakteriet och andropausen.
^Darwin, C. (1871), The Descent of Man and Selection in Relation to Sex
^Weather PJ & Robertson RJ, "The sexy son Hypothesis", American Naturalist, volym 113, Feb 1979
^Sullivan, M. Scott, and C. E. Dicknison. "The Influence of Age and Gender on Lumbar Spine Sagittal Plane Range of Motion: A Study of 1126 Healthy Subjects." Spine 19.6 (1994): 682-686.
^Norton, Barbara J., Shirley A. Sahrmann, and Linda R. Van Dillen. "Differences in measurements of lumbar curvature related to gender and low back pain." Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy 34.9 (2004): 524-534.
^Ohnemus, Ulrich, et al. "The hair follicle as an estrogen target and source." Endocrine reviews 27.6 (2006): 677-706.
^Conrad, Franziska, et al. "Estrogens and human scalp hair growth—still more questions than answers." Journal of investigative dermatology 122.3 (2004): 840-842.
