Brott och kön är inom kriminologisk forskning ett återkommande tema. Vid sidan av ålder är kön den enskilda kriminogena faktorn som har det starkaste sambandet med kriminalitet, varför intresset för kön är stort inom forskningen.[1][2]
Av alla personer som misstänktes för brott i Sverige år 2007 var 80 procent män och 20 procent kvinnor, vilket motsvarar en ratio 4:1. Det vill säga männen löper fyra gånger (3,5 gånger år 2001) högre risk att misstänkas och lagföras för brott i förhållande till kvinnors risk.[3] Mäns överrepresentation är ännu större vad gäller grov kriminalitet,[4] och utgör över 90 procent av gärningsmännen. Bland ungdomar är differensen samma: Pojkar begår oftast grövre brott än flickor, exempelvis våldsbrott, grövre stöldbrott och skadegörelse. För brott som snatteri och beteenden som innebär att en individ testar narkotika eller dricker sig berusad är det jämnt fördelat mellan könen. Något fler flickor än pojkar anger att de skolkat eller druckit sig berusade.[5][6]
Se även
Referenser
Notförteckningar
Källförteckningar
