Osmansk eunuck, fotograferad av Pascal Sebah ca 1870
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2021-10) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.
En eunuck (latineunu’chus 'kastrat', av likabetydande grekiskaeunouchos [-nu’-], egentligen 'sovrumstjänare', av eun\’ 'bädd') var historiskt en vuxen man med skadad testikelfunktion och låg testosteronkoncentration i blodet. Denna åkomma som fanns med sedan barndomen resulterade i att individen aldrig gick igenom puberteten, behöll sin ljusa röst, inte fick särskilt utvecklad muskulatur, ingen könsbehåring eller skäggväxt och aldrig fick någon könsdrift.
Man räknar historiskt sett även kastrerade män, så kallade kastrater, som eunucker.
Historik
Dessa spelade ofta viktiga roller i antiken och i de orientaliska civilisationerna, där de kunde få tjänster som präster, tempeltjänare eller kammartjänare och haremsvakter. Eunucker var inflytelserika särskilt i Kina, där de fanns fram till kejsarrikets fall 1911–12. I den kinesiska kejsarens palats fick det inte finnas några män andra än kejsaren på natten för att säkerställa att alla barn med hustrur och konkubiner var kejsarens. Alla tjänare var därför eunucker. Den sista kinesiska eunucken, Sun Yaoting, dog den 17 december1996.
Eunuckerna tycks för första gången inta en verkligt central roll hos assyrierna. Under hela det assyriska imperiets tid utgjorde eunucker en betydande del, inte bara av ämbetsmannakåren, utan även av de ledande skikten inom militären. Det enda som skilde dem från andra män var att de inte hade någon framtid – de kunde inte reproducera sig själva i form av barn.
I andra samhällen, som Indien och det gamla Egypten, hade de låg status, främst på grund av att kastrering var en bestraffningsmetod för sexuellt relaterade brott.
Eunucker spelade en stor roll inom slaveri i den muslimska världen fram till att slaveri förbjöds i Mellanöstern under 1900-talet.
Ursprungligen användes eunucker enbart som tjänare och vakter av kvinnorna i de muslimska haremen. Eunucker vaktade Konkubiner och hustrur och fungerade som länk mellan dem och omvärlden, något som upprätthöll den könssegregation som fungerade som ett sätt att förhindra kvinnor att ha samlag med män utanför äktenskapet. Seden att använda eunucker som tjänare och vakter i harem har en förebild i Muhammeds eget liv, då han använde eunucken Mabur som tjänare till sin konkubin Maria al-Qibtiyya (båda var slavar: han hade fått båda som gåvor från Egypten).[1]
Under Umayyaderna började eunucker gradvis användas även för olika tjänster utanför haremen; under Abbasidkalifatet fick detta bruk ett genombrott, och eunucker användes därefter för många olika tjänster och ämbeten inom hov och administration även utanför haremen.[2]
De uppskattades därför att de i egenskap av eunucker inte kunde få egna barn och därför ansågs vara lojal enbart mot sin ägare.
Eunuckers lojalitet och tillförlitlighet gjorde att de också användes som väktare för de heliga platserna i Mecka och Medina, där de bildade ett särskilt väktargarde som kallades Aghawat.
Ett annat behov av eunucker förekom i Europa i form av kastratsångare, ett bruk som främst förekom i Italien och som hade en storhetstid under 1600- och 1700-talen innan det förbjöds.
