Samuel Johan Hedborn föddes i ett soldattorp i byn Kolstad på Östgötaslätten och växte upp under mycket fattiga omständigheter. Efter studier i Linköping och därefter vid Uppsala universitet1806-1809 vigdes han 1809 till präst. Han blev samma år pastoradjunkt i Östergötland, 1812 lärare i Stockholm och 1815 extra ordinarie hovpredikant.
Hedborn var från 1820 till sin död[4]kyrkoherde i sin moders hemsocken Askeryd i Linköpings stift. Han ligger begravd på Askeryds kyrkogård under ett ännu bevarat gjutjärnskors.
Poet och psalmförfattare
I Uppsala och Stockholm blev Samuel Johan Hedborn god vän med många romantiker, bland annat Atterbom, som också hade sina rötter i Östergötland och norra Småland. Hedborn blev en av Auroraförbundets stiftare och medverkade bland annat i Phosphoros och Poetisk kalender, där han publicerade ett flertal dikter, av vilka Vaggvisa (Ute blåser sommarvind) torde vara hans mest kända.
1810-14 led Hedborn av depression, som tidvis satte honom ur stånd att sköta sin tjänst. Under denna tid utvecklades han till religiös skald och utgav två samlingar Psalmer (1812-13). Efter en lång tystnad samlade Hedborn sina dikter i Minne och poesi, som inleds av en självbiografi, som mest handlar om hans barndom.[4]
Tal vid Linköpings stifts bibel-sällskaps adertonde allmänna sammankomst den 31 augisti 1843 ... Linköping, 1843. A. Petré & sons boktryckeri. 1843. Libris20217006