PROFILPELAJAR.COM

	Politikåret 1979
	1978 · 1979 · 1980
Humaniora och kultur
	Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater · TV
Samhällsvetenskap och samhälle
	Ekonomi · Krig · Politik · Sport
Teknik och vetenskap
	Meteorologi · Teknik · Vetenskap

Händelser

Januari

1 januari – USA och Kina upprättar diplomatiska relationer.
8 januari – Pol Pot-regimen störtas i Kampuchea.
16 januari – Irans shah Mohammad Reza Pahlavi flyr från Iran.^[1]
18 januari – Sveriges statsminister Ola Ullsten mottas i Vita huset av USA:s president Jimmy Carter.^[1]
25 januari - Romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II inleder en så kallad "försoningsresa" till Latinamerika.^[1]
28 januari – Kinas premiärminister Deng Xiaoping inleder ett nio dagars besök i USA.^[1]
31 januari
- I Algeriet utses överste Benjedid Chadli till ny president.^[1]
- I Italien drar sig kommunistpartiet ur regeringssamarbetet.^[1]
- Sveriges riksdag har allmänpolitisk debatt.^[1]

Februari

1 februari – Ayatollah Khomeini återvänder till Iran efter 15 års exil i Frankrike.^[1]
11 februari – Irans nationalförsamling upplöses och monarkin störtas när islamister, nationalister och kommunister gör revolution.^[1]

Mars

13 mars – En oblodig statskupp genomförs i Grenada.
14 mars – Sveriges utrikesminister Hans Blix fastslår i Sveriges riksdags utrikespolitiska debatt att Sveriges regering tar avstånd från både Kinas och Vietnams intervention i Kampuchea.^[1]
20 mars
- I Italien bildar kristdemokraten Giulio Andreotti en minoritetsregering.^[1]
- Sveriges kungapar inleder ett åtta dagars statsbesök i Västtyskland.^[1]
23 mars – Demonstrationer i Paris mot reduceringsplaner för Frankrikes stålindustri, där minst en halv miljon människor deltar, urartar i de värsta kravallerna i staden sedan 1968, och ett hundratal personer skadas.^[1]
28 mars – Labourpartiet förlorar en förtroendeomröstning i Storbritanniens parlament med röstsiffrorna 310-311.^[1]
30 mars – Schweiz regering ansöker om schweiziskt medlemskap i FN.^[1]
31 mars – Arabförbundet utfärdar en officiell kommuniké där medlemsländerna skall kalla hem sina ambassadörer från Kairo efter Egyptens fredsfördrag med Israel.^[1]

April

1 april – Ayatollah Khomeini utropar en islamisk republik i Iran.^[1]
2 april – Israels premiärminister Menachem Begin inleder ett två dagars statsbesök i Egypten, det första statsbesöket någonsin av en israelisk premiärminister i ett arabland.^[1]
3 april – Kina säger upp 1950 års sino-sovjetiska avtal om fred, vänskap och ömsesidigt samarbete.^[1]
4 april – Sveriges statsminister Olof Palme meddelar att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti stöder en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige.^[1]
10 april – Professor Toni Negri från Padua grips misstänks för inblandning och mordet på Aldo Moro.^[1]
12 april – Sovjetunionens president Leonid Brezjnev väljs om av Högsta Sovjet i Moskva.^[1]
13 april - Yusuf Lule svär presidenteden i Uganda.^[1]
19 april
- USA:s vicepresident Walter Mondale besöker Sverige, och betonar att gott förhållande råder mellan de två staterna.^[1]
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti firar sitt 90-årsjubileum.^[1]
24 april - Sveriges statsminister Ola Ullsten inleder ett tredagarsbesök i Spanien.^[1]
27 april - Fem sovjetiska oppositionella förs till USA medan två sovjetiska medborgare, dömda i USA för spionage, återförs till Sovjetunionen inleder ett tredagarsbesök i Spanien.^[1]

Maj

1 maj
- Danmarks drottning Margrethe av Danmark överlämnar det grönländska självstyredokumentet till Grönlands parlament.^[1]
- Första maj-firandet i Sverige präglas av det faktum att 1979 är ett valår.^[1]
7 maj – Danmarks statsminister Anker Jørgensen inleder ett två dagars besök i Sverige.^[1]
13 maj – Ayatollah Sadeq Khakhali, ordförande för Irans revolutionsdomstolar, meddelar att Irans shah Mohammed Reza Pahlavi och drottning Farah Diba förklarats fredlösa.^[1]
14 maj
- Ayatollah Khomeini inför restriktioner för Irans revolutionsdomstolar, vilka dömt 204 personer till döden.^[1]
- Franska Amnesty International uppger att Centralafrikanska kejsardömets kejsare Jean-Bédel Bokassa låtit tortera och avrätta ett hundratal skolbarn i Bangui, då de demonstrerat mot den av honom påbjudna skoluniformen.^[1]
16 maj – Drottning Elizabeth II av Storbritannien besöker Danmark.^[1]
22 maj – Kanadas premiärminister Pierre Trudeau avgår efter valnederlaget.^[1]
23 maj – CDU/CSU:s Karl Carstens väljs till ny president i Västtyskland från 1 juli 1979 efter Walter Scheel.^[1]
26 maj – Finlands socialdemokratiska partis Mauno Koivisto utnämns till ny statsminister i Finland.^[1]
28 maj – Vid en ceremoni i Aten undertecknas ett avtal som låter Grekland inträda i EG.^[1]

Juni

3 juni – En statskupp genomförs i Ghana.^[1]
4 juni
- John Vorster avgår som president i Sydafrika.^[1]
- Sovjetunionen meddelar att man redan denna sommar är beredda att inleda förhandlingar med Kina och förbättrade relationer.^[1]
6 juni
- Portugals premiärminister Carlos da Mota Pinto lämnar in avskedsansökan.^[1]
- Sveriges riksdag beslutar att svenskarna i mars 1980 skall få folkomrösta i kärnkraftsfrågan.^[1]
9 juni – Henry Allard avtackas som talman i Sveriges riksdag.^[1]
10 juni - Romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II avslutar ett veckolångt besök i Polen.^[1]
20 juni – Ugandas president Yusufu Lule avgår, och ersätts av Godfrey Binaisa.^[1]
24 juni – Amnesty International publicerar en rapport, enligt vilken 321 regimkritiker i Sovjetunionen sedan augusti 1975 dömts till fängelse, deportation eller tvångsintagning.^[1]

Juli

1 juli
- Sveriges territorialvattengräns utsträcks från 4 till 12 distansminuter utanför de yttersta skären. Sveriges sjöterritorium blir därmed tre gånger större, och Sverige 9 % större.^[1]
- Barnaga förbjuds i Sverige.
5 juli – Algeriet uppges tidigare presidenten Ben Bella ha släppts ur den husarrest han suttit i sedan juni 1965.^[1]
8 juli – I Wien avslutar Yassir Arafat sitt första västbesök sedan 1974.^[1]
15 juli – Morarji Desai avgår som premiärminister i Indien.^[1]
19 juli – Maria de Lurdes Pintassgilo accepterar uppdraget att försöka bilda övergångsregering i Portugal.^[1]
21 juli – I Spanien godkänner parlamentets författningskommission en uppgörelse mellan spanska regeringen och baskiska nationalistpartiet PNV, som skall ge Baskien självstyre.^[1]
26 juli – I Indien får presidentSanjiva Reddy i uppdrag att bilda ny regering till premiärminister Charan Singh, som ersätter Morarji Desai.^[1]

Augusti

2 augusti - I Italien får kristdemokraten Francesco Cossiga i uppdrag att bilda regering.^[1]
3 augusti – En oblodig statskupp genomförs i Ekvatorialguinea, och president Francisco Macías Nguema avsätts.^[1]
9 augusti - Vietnamesiska nationalförsamlingens vice talman Hoang Van Hoan framträder offentligt i Peking, efter att en månad tidigare ha hoppat av från Vietnam.^[1]
16 augusti - Shehu Shagari utses till president i Nigeria.^[1]
19 augusti - Alla oppositionspartier i Iran förbjuds.^[1]
20 augusti – I Indien avgår premiärminister Charan Singh efter endast 24 dagar vid makten.^[1]

September

4 september – Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin möts i Haifa.^[1]
10 september – En konferens om Rhodesias framtid hålls i London.^[1]
14 september – En statskupp genomförs i Afghanistan, och president Nur Muhammad Taraki störtas.^[1]
20 september
Vid en statskupp i Centralafrikanska kejsardömet störtas kejsar Jean-Bédel Bokassa.^[1]
- Sveriges statsminister Ola Ullsten lämnar in avskedsansökan.^[1]
21 september
- FN:s generalförsamling beslutar med röstsiffrorna 71-35 att Pol Pot skall få representera Kampuchea i FN.^[1]
- Drottning Margrethe II av Danmark inleder ett tiodagarsbesök i Kina.^[1]
23 september
- Kinesiska förhandlare anländer till Moskva för att förbättra de sino-sovjetiska relationerna.^[1]
- Donald McHenry tillträder som USA:s nye FN-ambassadör efter Andrew Young.^[1]
28 september – I Danmark lämnar Anker Jørgensens regering in avskedsansökan.^[1]
30 september – Kinas premiärminister Hua Guofeng håller, då Folkrepubliken Kina firar 30-årsjubileum, tal utan att nämna Mao Zedong.^[1]

Oktober

1 oktober
- USA återlämnar Panamakanalen fram till 1999, även om USA får ansvar för försvaret fram till 1999.^[1]
- Socialdemokraten Ingemund Bengtsson väljs till talman för Sveriges riksdag efter avgående Henry Allard.^[1]
5 oktober – Odvar Nordli ombildar Norges regering.^[1]
7 oktober – Östtyskland firar 30-årsjubileum.^[1]
8 oktober - Romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II avslutar en åtta dagars rundresa till Irland och USA.^[1]
11 oktober – Sveriges riksdag väljer Thorbjörn Fälldin (C) till Sveriges nye statsminister.^[1]
12 oktober
- Kubas president Fidel Castro talar i New York inför FN:s generalförsamling då han för första gången sedan 1960 besöker USA. Han kritiserar de rika industriländerna, och kräver nedrustning samt rimligare ekonomisk fördelning i världen.^[1]
- Regeringen Fälldin II tillträder i Sverige.^[1]
15 oktober – Kinas premiärminister Hua Guofeng anländer till Frankrike för ett treveckorsbesök i Västeuropa.^[1]
16 oktober
- Vid en oblodig statskupp i El Salvador störtas president Carlos Humberto Romero av en militärjunta.^[1]
- Kung Juan Carlos av Spanien av drottning Sofia genomför det första spanska statsbesöket i Sverige sedan Alfons XIII var där 1928.^[1]
17 oktober – De oppositionella östtyskarna Rudolf Bahro och Nici Hübner anländer till Västtyskland.^[1]
21 oktober – Israels utrikesminister Moshe Dayan avgår.^[1]

November

1 november – En statskupp ledd av överste Alberto Nautsch Busch genomförs i Bolivia, och president Walter Guevara Arze störtas.^[1]
4 november
- USA:s ambassad i Teheran intas av uppretade studenter, som tillfångatar ambassadpersonalen.^[1]
- Moderata samlingspartiet i Sverige noteras för 22.5 % vid en SIFO-undersökning.^[1]
6 november
- Kinas regeringschef Hua Guofeng avslutar sin tre veckor långa rundresa i Västeuropa med att lämna Rom.^[1]
- Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin utser kammarrättspresident Carl Azel Petri till svensk energiminister.^[1]
- Sveriges kungapar inleder ett fyra dagars besök i Österrike.^[1]
7 november
- Ted Kennedy meddelar att han ställer upp för Demokratiska partiet vid presidentvalet i USA 1980.^[1]
- Den nya successionsordningen antas slutgiltigt av den svenska riksdagen vilket gör prinsessan Victoria till Sveriges tronföljare från 1 januari 1980.^[1]
8 november – Folkpartisten Per Gahrton meddelar att han lämnar Sveriges riksdag.^[1]
12 november – Suleyman Demriel bildar en konservativ minoritetsregering i Turkiet.^[1]
14 november – I Sverige enas riksdagspartierna om 23 mars 1980 som datum för den svenska kärnkraftsfolkomröstningen.^[1]
17 november – Bolivias kongress väljer Lidia Gueiler Tejada till ny interimspresident.^[1]
20 november
- Iran släpper 13 personer ur ambassadgisslan.^[1]
- Ett antal fanatiska muslimer ockuperar Stora moskén i Mecka.^[1]

December

7 december – I Sverige dömer Stockholms tingsrätt Stig Bergling till livstids för att ha lämnat ut hemliga uppgifter till Sovjetunionen.^[1]
8 december – De regimkritiska väggtidningarna på den så kallade Demokratimuren i Peking förbjuds.^[1]
11 december – 54-årige Charles Haughey blir Irlands nye premiärminister.^[1]
13 december – I Kanada avgår premiärminister Joe Clarks regering, då hans konservativa parti förlorat en misstroendeomröstning i parlamentet.^[1]
19 december – Sveriges riksdag godkänner med en rösts övervikt den svenska regeringens förslag om det statliga skatteuttaget för 1980. Marginalskatten sänks för inkomster mellan 35 000 och 116 000 SEK.^[1]
21 december
- Danmarks folketing antar ett krispaket efter sju timmars debatt.^[1]
- I Sverige presenteras första opinionsundersökningen inför kommande års svenska folkomröstning om kärnkraften. Linje 1 (ja) får 26 %, linje 2 får 28 % och linje 3 får 32 %.^[1]
27 december – Röda Khmererna meddelar att Pol Pot avsatts till förmån för Khieu Samphan.^[1]

Val och folkomröstningar

17 januari - Grönland röstar i en folkomröstning ja till självstyre från 1 maj 1980.^[1]
18 februari – Österrike säger i en folkomröstning ja till kärnkraft.^[1]
25 februari – Premiärminister Adolfo Suárez CDU vinner parlamentsvalet i Spanien.^[1]
18–19 mars – Riksdagsvalet i Finland präglas av högervindar.^[1]
24 april – Rhodesia går till parlamentsval enligt principen "En man – en röst".^[1]
4 maj – Margaret Thatcher blir efter valseger premiärminister i Storbritannien och Europas första kvinnliga regeringschef.^[1]
6 maj – SPÖ vinner parlamentsvalet i Österrike.^[1]
3-4 juni – Italien går till parlamentsval, som blir ett nederlag för kristdemokraterna och kommunisterna.^[1]
7–10 juni – Det första Europaparlamentsvalet hålls.^[1]
10 juli – Hilla Limann vinner parlamentsvalet i Ghana, och blir Ghanas första kvinnliga president.^[1]
16 september – Borgerlig seger i riksdagsvalet i Sverige, med mandatfördelningen 175-174 i borgerlig favör.^[1]
17 september – Norge går till kommunalval, där högern går starkt framåt.^[1]
7 oktober – Japan går till nyval, som blir ett nederlag för Japans liberaldemokratiska parti, som dock behåller majoriteten genom stöd från oberoende konservativa kandidater.^[1]
20 oktober – Åland går till lagtingsval.
23 oktober – Folketingsvalet i Danmark slutar i framgång för vänstersidan.^[1]
25 oktober – Baskien säger i en folkomröstning ja till självstyre.^[1]
2–3 december – Alltingsvalet på Island resulterar i Centerframgångar.^[1]
2 december – Portugal går till parlamentsval, där högervindar blåser.^[1]

Organisationshändelser

19 februari – Nordiska rådet inleder i Stockholm sin 27:e session. Olof Palme väljs till ny ordförande efter Tryggve Bratteli.^[1]
24 mars – Skånepartiet bildas.
8 maj – Konservativa österrikaren Franz Karasek utses till generalsekreterare för Europarådet.^[1]
20 maj – Felipe González avgår som ordförande för Spanska socialistiska arbetarpartiet, som i Madrid håller sin 28:e kongress.^[1]
20 juni – I Sverige avslutar Centerpartiet sin stämma i Jönköping. Thorbjörn Fälldin väljs om som ordförande.^[1]
29 juni – Europarådet avslutar sin minisession i Stockholm med att diskutera luftföroreningar, skatteflykt och dödsstraffets avskaffande.^[1]
2 juli – CSU utser Franz-Josef Strauss till partiets kandidat i förbundsdagsvalet i Västtyskland 1980.^[1]
17 juli – Simone Veil väljs till ordförande i Europaparlamentet.^[1]
21 juli – Socialistinternationalen avslutar en tvådagarskonferens i Bommersvik.^[1]
7 augusti – Samväldetskonferens avslutas i Lusaka, efter att man bland annat diskuterat Rhodesiafrågan.^[1]
9 september – Alliansfria staternas organisation avslutar sitt sjätte toppmöte i Havanna. Egypten kritiseras för att genom freden med Israel ha brutit mot organisationens idéer, och är nära att uteslutas.^[1]
29 september – Felipe González återväljs som generalsekreterare i Spanska socialistiska arbetarpartiet.^[1]
14 november – Svenske journalisten Thomas Hammarberg utses till ny generalsekreterare i Amnesty International på en femårsperiod, med start i juli 1980.^[1]
16 november – Vid förhandlingar i London nås överenskommelse i Rhodesiafrågan.^[1]
25 november – FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim begär brådskande möte angående krisen mellan USA och Iran.^[1]
4 december – FN:s säkerhetsråd antar en resolution, där Iran uppmanas att genast släppa ambassadgisslan. Iran bojkottar mötet.^[1]
15 december – Internationella domstolen i Haag kräver att Iran omedelbart friger ambassadgisslan.^[1]
Okänt datum – Stockholmspartiet bildas.

Födda

11 februari – Chatuna Kalmachelidze, Georgiens minister för rättelser och rättshjälp sedan 2009.

Avlidna

10 februari – Edvard Kardelj, 69, jugoslavisk kommunistledare.^[1]
12 mars - Axel Gjöres, svensk tidigare generaldirektör och statsråd.^[1]
13 mars - Per Hækkerup, dansk politiker.^[1]
16 mars - Jean Monnet, fransk politiker.^[1]
26 mars - Ugo La Malfa, Italiens vice premiärminister.^[1]
4 april – Zulfikar Ali Bhutto, Pakistans president 1971–1973.^[1]
9 maj – Gabriel Ramanantsoa, Madagaskars president 1972–1975.
16 juli – Ignatius Acheampong, Ghanas statschef 1972–1978.
26 juni – Akwasi Afrifa, Ghanas statschef 1969–1970.
15 juli – Gustavo Díaz Ordaz, Mexikos president 1964–1970.
3 augusti - Bertil Ohlin, svensk nationalekonom och politiker.^[1]
10 september – Agostinho Neto, Angolas förste president 1975–1979.
14 september – Nur Muhammad Taraki, Afghanistans president 1978–1979.
20 september - Ludvik Svoboda, tjeckoslovakisk tidigare president.^[1]
29 september – Francisco Macías Nguema, Ekvatorialguineas förste president 1968–1979 (avrättad).^[1]
8 oktober - Jayapraksh Narayan, 76, indisk politiker.^[1]
26 oktober – Park Chung-hee, Sydkoreas president 1962–1979.^[1]

Källor

Fotnoter

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep eq er es et] Horisont 1979. Bertmarks

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1979.
Bilder & media

[Horisont_1979-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep eq er es et] Horisont 1979. Bertmarks

[1]

Politikåret 1979

Händelser

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

Val och folkomröstningar

Organisationshändelser

Födda

Avlidna

Källor

Fotnoter

Externa länkar