Han var den som utvecklade pollenanalysen till en metod, som var användbar. Vid ett möte för skandinaviska vetenskapsmän 1916 förde han fram de grundläggande principerna till varför studier av pollen i sediment var den bästa metoden för att studera tidigare växtförhållanden. Detta var en vidareutveckling av den pollenanalytiska metod som Gustaf Lagerheim lanserat och det systematiska arbete Rutger Sernander utförde.
Många betraktar von Posts studier av Svea älv, som hans ur vetenskaplig synpunkt viktigaste arbete. Där utnyttjas hans metoder, hans skarpsinne och sprudlande fantasi. Han ansåg sig 1923 ha funnit Ancylussjöns verkliga avlopp i Degerfors i Värmland. Han kallade området för Svea älv. Det visade sig att Henrik Munthe redan 1916 i en dagbok beskrivit området men utan att ha kommit till slutsatsen att det var Ancylussjöns avlopp. von Post ansåg sig kunna bevisa att vattenmassorna från Ancylussjön hade forsat i Svea älv. Han visade på områdets storslagenhet och att grytbildningarna var bevis på den fors, som han kallade för Sveafallen. Innan de olika undersökningarna var avslutade publicerade von Post år 1927 i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges natur en beskrivning av området. Den då nyligen pensionerade Munthe togs med överraskning och ansåg sig ha prioritet på området, medan von Post inte utan anledning ansåg sin insats vara utslagsgivande. Denna uppsats medförde en total brytning mellan de två kollegorna. Svea älvområdet kom att utgöra en viktig pusselbit i Östersjöbäckenets senkvartära utvecklingshistoria. Munthe och von Post hade i några detaljer helt skilda åsikter och insåg inte i stridens hetta, att de i många fall beskrev helt skilda saker. Alla forskare accepterade inte de två kombattanternas tolkningar. Den teori, som idag förefaller vara mest accepterad, är att Ancylussjön hade sitt avlopp vid nuvarande Svea älv. Men Curt Fredéns tillägg gäller, att Ancylussjön aldrig har haft något uppdämt avlopp i trakten av dagens Degerfors. Det var alltså inte fråga om något storslaget vattenfall.
von Post var flitigt verksam som populärvetenskaplig författare och föredragshållare i radion. Han skrev mer än tio häften i Svenska Turistföreningens småskriftserie.
von Post var ledamot av flera vetenskapliga sällskap och erhöll flera priser och hedersdoktorat. Han invaldes 1939 som ledamot nummer 872 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han blev 1941 hedersdoktor i Königsberg men återlämnade efter en kort tid sitt diplom som en protest mot den tyska våldsaktionen mot Oslouniversitetets studenter och lärare. Geologiska Föreningens Jubileumsfond inrättade år 2000 Geologiska föreningens von Postpris.
Lennart von Post (1918): Om skogsträdpollen i sydsvenska torfmosselagerföljder. In: Forhandlinger ved de Skandinaviske naturforskeres 16. møte i Kristiania den 10–15 juli 1916, sidorna 432–465, Kristiania.
Lennart von Post et al. (1925): Bronsåldersmanteln från Gerumsberget i Västergötland
Lennart von Post (1926): Einige Aufgaben der regionalen Moorforschung. Stockholm
Lennart von Post (1946): The Prospect for Pollen Analysis in the Study of the Earth's Climatic History. In: New Phytologist, Bd. 45, S. 198–203
.jpg)