Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Landskrona Bois (2023-03) (Diskussion) Motivering: Enligt "uttalsregeln" gällande förkortningar bör denna artikel flyttas, se våra skrivregler. Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder.
Landskrona BoIS (Landskrona Boll och Idrottssällskap, oftast bara nämnt som BoIS) är en svensk fotbollsklubb från Landskrona som spelar i Superettan säsongen 2024. Klubben har tillbringat sammanlagt 34 säsonger i Allsvenskan.[2]
Landskrona BoIS grundades den 7 februari 1915 som ett resultat av en sammanslagning mellan två klubbar från Landskrona; IFK Landskrona och Landskrona BK (tidigare Diana BK).[3] Landskrona BoIS var ett av de tolv medverkande lagen i den allra första säsongen av Allsvenskan år 1924-25. Sedan dess har laget lyckats avverka 34 säsonger i Allsvenskan, samt 54 säsonger i Sveriges näst högsta division.
Klubben genomgick något av en storhetstid under 1970-talet som man efter ett lyckat kvalspel till högsta serien år 1970 tillbringade i Allsvenskan, vilket innebar ett antal placeringar högt upp i tabellen som följd. Under detta årtionde lyckades även Landskrona BoIS att vinna sin första titel; Svenska Cupen 1971-72, som är klubbens hittills enda inspelade titel.[4] Klubben spelar sina hemmamatcher på Landskrona IP, som har en publikkapacitet på 9 000 åskådare. Klubben kallas ofta för Di randige eller Randigt, men ett mera klassiskt smeknamn är Skånes uruguayare.[5]
Klubben utövade även ishockey i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.[6]
Historia
Fotbollens rötter i Landskrona
IFK Landskrona, ett av lagen som skulle komma att slås ihop till BoIS, på väg till en bortamatch under början av 1910-talet.
En av de tidigaste idrottsklubbarna i Landskrona var GF Idrott som grundades år 1882.[7] Landskrona velocipedklubb byggde år 1893 en enkel cykelbana som inkluderade en gräsplan i mitten, vilket så småningom skulle komma att bli Landskrona BoIS första hemmaplan.[8] Ett år senare introducerades fotboll för en större publik i Landskrona, vid ett evenemang som GF Idrott anordnade. Uppvisningsmatchen mellan spelare från Malmös velocipedklubb sågs av ca 700 åskådare.[8]
GF Idrott blev aldrig någon framgångsrik klubb i Landskrona, eftersom klubben mer riktade sig åt medelklassen i en stad med tunga industrier och stor arbetarklass.[9][8] GF Idrotts fotbollssektion lades ner år 1910.[8] Landskronabaserade konkurrentklubben Diana tilltalade många av stadens socialist- och nykterist-rörelser och hade även en ungdomssektion med strikta regler, samt var en klubb med formell ledarskapsstruktur.[8] Inte mycket är känt om IFK Landskrona, det andra laget som tillsammans med Diana så småningom slogs ihop till Landskrona BoIS.[8]
Bildande och tidiga omständigheter
Landskrona BoIS bildades den 7 februari1915[10] i Landskrona som en sammanslagning av Diana och IFK Landskrona. Dianas tidigare ordförande, Bror Nilsson, blev även den nybildade klubbens första ordförande.[8] Klubbens första hemmaplan var på den inre gräsytan av den så kallade "Banan", en enklare form av cykelvelodrom. I juli 1918 spelade Landskrona BoIS sin första match utomlands, mot Köpenhamnslaget KFUM.
Harry Dahl är med sina 334 mål den bästa målskytten någonsin i Landskrona.
En av de mest prominenta spelarna under åren före Allsvenskan var Albin Dahl, som blev klubbens förste, och hittills ende, olympier. Dahl representerade Sverige i Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen.[11] Albin spelade för klubben mellan 1915 och 1921, innan han gick till Helsingborgs IF tillsammans med sin yngre bror Harry Dahl, år 1922. Övergången var känslig eftersom klubbarna inte kunde komma överens om villkoren. Till skillnad från Albin återvände dock Harry Dahl till BoIS efter endast en säsong i Helsingborg. Båda bröderna blev uttagna till att representera Sverige vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris, men Harry Dahls föreståndare på Thulinverket i Landskrona stoppade honom från att åka.[12]
Deltagande i den första Allsvenskan
1924 byggdes Landskrona IP och den nya arenan bidrog i allra högsta grad till att Landskrona BoIS skulle komma att bli en av de tolv första klubbarna i den allra första säsongen av Allsvenskan år 1924/25. Regerande svenska mästarlaget Fässbergs IF från Mölndal hade ursprungligen kvalificerat sig efter att ha kommit på sjätteplats i Södra serien. BoIS, som hade slutat sjua, hade dock en bättre idrottsplats med för den tiden moderna stå- och sittplatser samt goda sanitära faciliteter, vilket Fässberg helt saknade.[13] Förbundet ville därför byta ut Fässberg mot Landskrona BoIS och införde då ett krav på en tillfällig avgift på 4 000 kr för alla lag som skulle deltaga i Allsvenskan. Fässberg fick inte ihop denna summa och därför gick erbjudandet om Fässbergs plats vidare till Landskrona BoIS, som enkelt ordnade den tillfälliga summan. Landskrona BoIS blev på så vis en av de tolv första klubbarna i Allsvenskan.
Landskrona BoIS blev på målskillnad Allsvenskans allra första tabell-ledare, efter en vinst med 1-0 mot IFK Norrköping under Allsvenskans invigningsdag.[14] Klubbens första hemmamatch på Landskrona IP slutade med en förlust med 0-4 mot IFK Göteborg. Landskrona slutade på sjätteplats under sin allra första säsong i Allsvenskan.[14]
Harry Dahl fortsatte spela för klubben fram till säsongen 1931-32. När han lämnade BoIS hade han gjort 334 mål på 410 matcher, ett rekord som gör att han än idag är klubbens bäste målgörare någonsin.[15]
BoIS flyttades ner från Allsvenskan för första gången efter säsongen 1932-33, första året efter att Dahl lämnat klubben. Klubben kom dock tillbaka till Allsvenskan igen följande säsong, och den här gången hade man sin första riktiga tränare i Nisse Svensson, som coachade laget till toppen av ligan. Klubben vann sin allra första medalj, lilla silver, efter att ha kommit på tredjeplats i Allsvenskan 1937/38. Följande säsong tog klubben brons, efter att ha hamnat på fjärdeplats.[16]
Knut "Buckla" Hansson var en prominent spelare och målskytt under andra hälften av 1930-talet.[17] Hansson tvingades dock lämna klubben eftersom han inte lyckades finna något jobb i Landskrona.[8]
Under Allsvenskans arton första säsonger, från invigningsåret 1924-25 till 1941-42, deltog Landskrona BoIS i sjutton.
1940- och 1950-talen
Hasse Persson gjorde 257 mål på 327 matcher för Landskrona mellan åren 1955 och 1965.Landskrona IP:s norra ståplatsläktare, sent 1950-tal.
1940-talet var, till skillnad från 1930-talet, inte ett särskilt positivt årtionde för klubben eftersom laget saknade stabilitet och åkte upp och ner mellan divisionerna. Enda egentliga framgången kom i Svenska Cupen 1949, där BoIS lyckades ta sig till final efter att ha slagit ut Mjölby, Helsingborgs IF, Råå IF och BK Kenty. Finalen spelades den 24 juli mot AIK inför 14 718 åskådare på Råsunda Stadion i Solna. BoIS förlorade med 1–0, efter att en BoIS-spelare tagit bollen med handen och AIK tilldömts straff.[18]
Efter nedflyttning säsongen 1941-42 blev Landskrona BoIS ett topplag i näst högsta divisionen, och två gånger lyckades man ta sig tillbaka till Allsvenskan igen. Båda gångerna blev det korta sejourer och klubben slutade på sista plats både säsongen 1944-45 och 1948-49. Situationen blev värre säsongen 1951-52, med nedflyttning från näst högsta divisionen till tredje högsta. Sejouren i tredje divisionen blev dock kortvarig och klubben flyttades upp igen 1953.
Laget började åter arbeta sig uppåt under början av 1950-talet. Hasse Persson, "HP" kallad, var lagets största spelare och fixstjärna vid denna tid. Prominenta spelare under denna period var förutom Hasse Persson även Sigvard Pettersson, som gjorde totalt 297 mål för klubben, och Knut Hansson. 1958 misslyckades Landskrona BoIS med att kvala sig tillbaka till Allsvenskan, efter en förlust i kvalet mot Örgryte, inför 46 405 åskådare på Nya Ullevi. Året efter, 1959, fick klubben en ny chans att kvala sig uppåt. Kvalet 1959 mot Degerfors IF inleddes dock med vinst på Stora Valla.[19] Inför gällande publikrekord på Landskrona IP, 18 535 åskådare,[20] lyckades dock Degerfors vinna med 3-2, vilket ledde till omspel på neutral plan, som inte heller gick BoIS väg.[21]
1960-talet
Landskrona BoIS 1960 med bland andra lysande spelare som Hasse Persson, Sigvard Pettersson och målvakten Rolf Nilsson.
Det blev, liksom under 1950-talet, inte en enda säsong i Allsvenskan under 1960-talet. Trots att man lyckades ta sig till kval två gånger, 1962 och 1968, så lyckades inte klubben avancera till Allsvenskan. 1962 spelades kvalet till Allsvenskan som en grupp med fyra lag, där lagen mötte varandra en gång. BoIS inledde med att besegra AIK hemma inför 16 200 åskådare, men förlorade sedan borta mot Halmia. Därmed blev matcherna i tredje omgången avgörande, och skulle komma att spelas på neutral plan. Efter att Landskrona vunnit sin match mot Holmsund med 3-1, på Eyravallen i Örebro, såg det ut som om laget hade lyckats säkra en allsvensk plats. Då visade det sig att den andra matchen mellan AIK och Halmia, som spelades i Malmö, hade blivit försenad med fem minuter. Med endast 20 sekunder kvar av matchen lyckades AIK göra 2-0 på Halmia, vilket gjorde att Solna-laget säkrade den allsvenska platsen istället. Därmed hade Landskrona BoIS förlorat tre kval på fem år. Även vid kvalet sex år senare, 1968, misslyckades laget med att nå den högsta serien.[22]
Under det tidiga 1960-talet var Claes Cronqvist en av de mera framgångsrika spelarna, men han flyttade till Djurgårdens IF efter säsongen 1965. 1965 var också säsongen som Hasse Persson, en av klubbens största stjärnor någonsin, slutade. Hans totala facit i Landskrona BoIS blev 257 mål på 327 matcher.
1970-talet
I den lokala småklubben BK Landora spelade en mycket lång och muskulös ung forward, vid namn Sonny Johansson. Precis som i fallet med Claes Cronqvist år 1966 ville Djurgården värva honom. Tillsammans med sin far Oscar åkte Sonny Johansson till Stockholm för att skriva på övergångspappren. Det blev dock aldrig någon flytt till Stockholm, eftersom Johansson förklarade att "far skulle bli så ensam". Istället skrev han på för Landskrona BoIS och han skulle komma att bli klubben trogen hela sin karriär.
Först vid det femte kvalförsöket gick det bra för Landskrona BoIS. I kvalserien 1970 besegrades Sandviken hemma med 2-0 och liksom i den historiska segern mot Helsingborgs IF tidigare samma höst kom åter igen över 15 000 åskådare till Landskrona IP. BoIS spelade även oavgjort mot IFK Luleå på bortaplan. Avslutningsmatchen mot Skövde spelades på Nya Ullevi och efter vissa problem lyckades BoIS få oavgjort, 2-2. Därmed vann man kvalserien och tog åter steget upp i den högsta serien. År 1971 spelades alltså allsvensk fotboll på Landskrona IP igen för första gången på 22 år.[23] Detta comebackår förlorade BoIS ingen hemmamatch och publiksnittet var nästan 9 000. Fyra år senare i hemmamatchen mot Malmö FF 1975, förlust 0-5, kom 17 600 åskådare, den näst högsta publiksiffran för BoIS genom tiderna och den högsta klubben haft i Allsvenskan.[24]
Landskrona BoIS vann Svenska Cupen år 1972, klubbens hittills största triumf, och tog brons i Allsvenskan både 1975 och 1976. Under säsongen 1977 var klubben länge med i toppstriden och låg bland annat tvåa efter rivalen Malmö FF inför derbyt mellan Malmö och Landskrona i augusti 1977, men förlorade senare fem raka matcher och slutade på femteplats.
Hösten 1972 deltog BoIS i Cupvinnarcupen, men åkte ut i första omgången. I Uefacupen fick BoIS 1977 möta Ipswich Town och förlorade med 0-1 hemma, samt med 5-0 borta.
I juni 1979 sparkade Landskrona BoIS, som första klubb i Sverige, sin tränare Ulf Schramm, vilket ledde till en uppmärksammad domstolsprocess där BoIS företräddes av sin egen mångårige ordförande, advokat Claes Munck af Rosenschöld. Schramm ansågs vara inkompetent och tingsrätten gick på BoIS linje. 1979 klarade man sig kvar genom att slå Öster med 2-1 i sista omgången. 1980 tog den allsvenska sejouren slut efter att BoIS inledde serien med två segrar och sedan nio raka förluster, något som inte gick att reparera under hösten.[26]
1980-talet
Årtiondet inleddes med degradering ur Allsvenskan, och redan tidigt 1981 stod det klart att laget inte var i närheten av en eventuell comeback. Åren 1983-1985 blev en svängig period för klubben, med Claes Cronqvist som tränare. 1983 var klubben på väg att få kvalspela till Allsvenskan och i sista omgången mötte BoIS Kalmar FF på Landskrona IP. Kalmar var redan klara seriesegrare, och det var väntat att BoIS skulle nå den andra kvalplatsen. Emellertid vann Kalmar FF matchen med 3-1 och därmed fick Kalmar sällskap av IFK Malmö i kvalet istället. Året efter blev ett enda stort fiasko och Landskrona BoIS degraderades till Division 3 Sydvästra Götaland. Inledningen av säsongen 1985 blev katastrofal och efter förlust hemma mot Hittarp med 1-2 låg BoIS på nedflyttningsplats till fjärdedivisionen. Under sensommaren vann dock plötsligt BoIS en lång rad matcher och klubben var klar för kvalspel redan ett par omgångar före serien var slut. I kvalet lottades BoIS mot Linköpings FF och började borta. BoIS lyckades få med sig 1-1 trots att tre spelare skadats i första halvlek och tvangs därmed spela med tio man andra halvlek. I matchens slutskede blev målvakten Peter Joelsson matchhjälte genom att rädda en straff. Returmatchen en vecka senare drog över 6 000 åskådare och än en gång blev slutresultatet 1-1, vilket också stod sig genom förlängningen. För första gången i klubbens historia stod man inför ett avgörande på straffar. Landskronas avgörande straff slogs in av Ole Jensen, och därmed hade klubbens ökenvandring i division tre stannat vid ett år.[27] Tränare Cronqvist hyllades, men hans treårskontrakt förlängdes inte.[28][29]
Väl tillbaka i elitfotbollen presterade laget inte mycket och typiskt för 1980-talet var derbyna mot ärkerivalen Helsingborgs IF. Dessa derbyn bidrog till att konservera fotbollsintresset i Landskrona, samtidigt som Allsvenskan genomgick en svår publikkris. Flera gånger hotades BoIS av ny degradering, men laget lyckades hålla sig kvar i serien. 1988 hade BoIS ett försök med valfritt inträde på Landskrona IP, som betalades efter matchen. Publikt blev det en framgång, men publiken betalade inte så mycket som klubben och dess dåvarande huvudsponsor hoppats på. Försöket blev därför ettårigt.[30]
1990-talet
1990 slutade med att BoIS nätt och jämnt klarade sig kvar i (nya) Division 1 Södra. Conny Karlsson tillträdde som tränare inför säsongen 1991, men hans material var till att börja med tämligen magert och klubben klarade sig kvar med minsta möjliga marginal både under vårettan och höstettan.
År 1992 blev en vändpunkt för klubben. Bland annat besegrades Helsingborgs IF på Olympia med 2-1, efter två mål av Per Harrysson. Kort efteråt kom över 10 000 åskådare till Landskrona IP för första gången sedan 1979, när HIF fick revansch med 2-0. 1993 anlände tidigare landslagsmannen Joakim Nilsson till klubben. BoIS blev ett topplag, och trots att Nilsson skadade sig under sommaren vann klubben Division 1 Södra överlägset. Redan i september blev klubben klara för Allsvenskan, för första gången på 14 år. Den dåvarande styrelsen förlängde dock inte Conny Karlssons kontrakt. Istället hämtades danske Torben Storm in och återkomsten till Allsvenskan 1994 blev en av klubbens sämsta allsvenska säsonger någonsin. En ny degradering 1995 var svår att undvika och endast genom en ny styrelse och en kombination av nedskärningar, insamlingar, sponsorer samt kommunal hjälp lyckades Landskrona BoIS klara sig undan konkurs.[31]
I och med anställningen av gamle storspelaren Sonny Johansson som tränare 1997 inleddes en ny positiv era. Sonny förde omgående upp laget i Division 1 Södra, efter en dramatisk avslutande hemmamatch. Seriesegraren gick direkt till Division 1 och tvåan fick kvala. BoIS, som aldrig tidigare under seriens första 21 omgångar legat varken etta eller tvåa, avslutade hemma mot serieledarna Laholm, vilka man skulle passera vid vinst. Dock låg IS Halmia tvåa, och förväntades vinna serien om BoIS slog Laholm. BoIS besegrade Laholm med hela 8-3 och dessutom förlorade Halmia. Därmed slutade BoIS etta, och avancerade en division. Redan året därefter lyckades BoIS bli tvåa i Division 1 Södra, och fick därmed spela allsvenskt kval mot Trelleborgs FF i november 1998.[32] BoIS räckte dock inte riktigt till och förlorade kvalet. Under Johanssons tredje år, 1999, säkrades en plats i den nya Superettan efter en match mot Kristianstad hemma, som BoIS vann med 5-4. Den nya styrelsen förlängde, trots framgångarna, inte kontraktet med Sonny Johansson.
2000-talet
I början av 2000-talet deltog Landskrona i den allra första upplagan av den nyinrättade Superettan och slutade på en fjärdeplats efter Djurgården, Malmö och Mjällby. En succéartad säsong där laget till slut knep andraplatsen efter Kalmar FF i Superettan 2001 gjorde att BoIS åter gick upp i Allsvenskan, efter att ha säkrat uppflyttning mot Assyriska FF på hemmaplan. Stor del i uppflyttningen hade anfallaren Daniel Nannskog som gjorde 21 mål och vann Superettans skytteliga. I premiären av Allsvenskan 2002 vann BoIS derbyt mot lokalrivalerna Helsingborgs IF med 6-2, efter ett hattrick av anfallaren Danijel Milovanovic, inför ett slutsålt Landskrona IP.[33]
Under första halvan av säsongen 2002 var BoIS ett topplag, och till och med i ledning inför sommarens VM-uppehåll.[34] Därefter dalade laget i tabellen, och man slutade till sist på en elfteplats. På Fotbollsgalan 2002 utsågs Alexander Farnerud till årets nykomling i svensk fotboll.[35] Farnerud blev tillsammans med Matthias Eklund även nominerad till årets mål i Allsvenskan.[36]
Även år 2003 och 2004 slutade Landskrona på elfteplats i tabellen. 2003 gjorde Matthias Eklund det snabbaste målet i Allsvenskan när han satte 1-0 mot IFK Göteborg redan efter fyra minuter, i en match som slutade med seger, 2-1.[37] 2004 utmärkte Landskrona sig genom att bli inofficiella "skånska mästare" och vinna fyra derbymatcher, spela en oavgjord och endast förlora en mot Skånerivalerna Malmö FF, Helsingborgs IF och Trelleborgs FF. Säsongen 2004 utmärkte sig även Jonas Olsson genom att bli Allsvenskans mest varnade spelare. [38] År 2005 spelades ett minnesvärt Skånederby mellan Landskrona och Helsingborg där Landskrona tog ledningen med 3-0, genom mål av Kevin Amuneke, Antti Okkonen och Jon Jönsson. Sista halvtimmen av matchen lyckades dock Helsingborg hämta upp till 3-3. På övertid, i matchens sista minut, gjorde mittbacken Gustaf Andersson sitt enda mål i den randiga tröjan och avgjorde till 4-3 i Landskronas favör.[39] Laget slutade tolva i tabellen den säsongen och fick därför kvala mot GAIS, trean i Superettan. Landskrona BoIS förlorade i Göteborg med 1-2 och nådde bara 0-0 hemma, vilket betydde att man i fortsättningen fick spela i Superettan. Framträdande spelare åren 2002–2005 var bland andra Alexander Farnerud,[40]Daniel Nannskog,[41]Johan Andersson, Jonas Sandqvist, Magnus Torvaldson, Håkan Söderstjerna,[42] samt Jonas Olsson. [43] Framför allt blev Landskrona under de allsvenska säsongerna kända som framgångsrika talangutvecklare och många av spelarna från den gyllene generationen blev sedermera landslagsmän och proffs i större ligor ute i Europa. Inför Superettan-säsongen 2006 tog Patrik Johansson över som tränare och trots att klubben länge hade tätkänning slutade BoIS på femteplats i tabellen. Patrik Johanssons största bedrift under sina två år som tränare var i Svenska cupen 2007 då BoIS lyckades slå ut allsvenska Malmö FF och Helsingborgs IF samt IFK Norrköping, men stupade i semifinalen mot IFK Göteborg.[44] I serien gick det betydligt sämre och efter en elfteplats ersattes han av Anders Linderoth. Inte heller Linderoth lyckades nå någon särskild framgång i Superettan.
Henrik Larsson utsågs till ny tränare efter Anders Linderoth i december 2009.[45] Värvningen av Larsson gav en positiv effekt för BoIS, framför allt utanför planen i form av högre publiksiffror och större försäljning av årskort.[46] Under Larssons debutsäsong som tränare fick Landskrona flera besök av internationell media, främst från Skottland.[47] Henrik Larsson stannade under tre år, 2010-2012, och lyckades som bäst under sin inledande säsong då BoIS länge var nära Allsvenskan men till sist slutade på femteplats i tabellen. 2012 blev 15-årige Erik Andersson Superettans yngste målskytt någonsin när han i sin debut mot Jönköpings Södra IF skruvade in en frispark i mål.[48] Larssons efterträdare blev den före detta BoIS-spelaren Jörgen Pettersson. Pettersson tog över 2013, men hans tid som tränare blev dock kortvarig. Hans största framgång som tränare var 4-1-segern mot Hammarby IF där anfallaren Fredrik Olsson gjorde ett äkta hattrick.
[49] Under hösten 2013 skakades klubben av anklagelser om matchfixning. Torsdagen den 24 oktober 2013 stängde Landskrona BoIS av backen Liridon Leçi och målvakten Bill Halvorsen från vidare spel, med misstankar om att spelarna mutats till att påverka lagets matchresultat negativt. [50][51] Onsdagen den 8 oktober 2014 sändes ett reportage i SVT:s Uppdrag granskning, där Leci inför en dold kamera erkände sin inblandning i uppgjorda matcher i Sverige. Efter uteblivna sportsliga framgångar fick Jörgen Pettersson lämna sitt tränaruppdrag redan sommaren 2014.[52] Istället tog sportchefen Patrik Johansson över tillfälligt som tränare, men han lyckades inte rädda kvar klubben i Superettan.
Landskrona BoIS fick därmed tillbringa sin hundrade säsong, år 2015, som ett Division 1-lag. Några av de större spelarprofilerna under åren som mittenlag i Superettan var bland annat Pär Cederqvist[53], Fredrik Olsson, Linus Malmqvist[54], Amethyst Bradley Ralani[55] och Max Mölder[56]. Till jubileumssäsongen 2015 anställdes Zvezdan Milosevic som ny tränare. [57] Landskrona inledde serien exceptionellt dåligt, och låg på sista plats i Division 1 efter fem spelade omgångar utan att ha gjort ett enda mål.[58] Först i den sjätte omgången borta mot IS Halmia bärgades den första vinsten, och efter det lossnade det för laget som avancerade uppåt i tabellen. BoIS hade länge häng på kvalplatsen, men slutade till sist sexa i Division 1 Södra – klubben sämsta placering genom tiderna.[59] Inför säsongen 2016 anställdes Agim Sopi som ny tränare, och det ihop med nyförvärv i form av Jonathan Levi och Erik Pärsson blev ett lyft för klubben, som slutade på en tredjeplats efter att länge ha varit inblandade i toppstriden. Det mest minnesvärda 2016 uträttades i Svenska cupen, där Division 1-laget skrällde stort och slog ut svenska mästarna Malmö FF genom att vinna cupderbyt med 3-1.[60][61] 2017 anslöt bland annat nygamle målvakten Ivo Vazgec och anfallaren Sadat Karim, till en säsong som skulle bli en stor succé. BoIS ledde i princip serien från start till mål, endast hotade av Mjällby AIF, och kunde på hösten fira ett efterlängtat avancemang till Superettan efter en seger hemma mot FK Karlskrona.[62][63] Säsongen 2018 inleddes turbulent utanför planen, med konflikter mellan styrelsemedlemmar och tränaren, som stöddes av supportrarna. Styrelsen valde att avgå efter ett stort missnöje bland medlemmarna. [64] Trots en ekonomi körd i botten inledde BoIS vårsäsongen i Superettan på ett lyckat sätt och under våren mötte man rivalen Helsingborgs IF i ett efterlängtat derby på Landskrona IP, inför 8192 åskådare [65] Under sommaren började man rada upp förluster och tränaren Agim Sopi valde att avgå. Han ersattes av Jack Majgaard Jensen. Under hösten rasade laget ihop, slutade sist i Superettan och återvände till Division 1 Södra.[66]
Inför säsongen 2019 anställdes Billy Magnusson som huvudtränare. Klubben gjorde en uttalad satsning på spelare från Landskrona och närområdet.
Klubben nådde en kvalplats till Superettan 2020, men föll mot Öster med sammanlagt 2-1 (1-1, 1-0) i dubbelmötet. Året därpå lyckades man åter nå kvalplats, och denna gång slutade det med seger med totalt 3-1 (2-0, 1-1) och därmed åter en plats i Superettan. I Superettan 2021 nådde man en 6:e plats.
Publikrekord: 18 533 åskådare i kvalmatchen mot Degerfors IF 1959
Allmänt
Klubben spelar sina hemmamatcher på Landskrona IP, som har en publikkapacitet på 10 500 åskådare. I folkmun brukar klubben kallas för Di randige eller Randigt. Ett lite äldre smeknamn är Skånes uruguayare.[113]
