Spårvagnen är stommen i Göteborgs kollektivtrafik. Spårvägsnätet är det största i Norden och täcker stora delar av Göteborgs kommun, och även Mölndal. Linjenätet är uppbyggt så att linjerna går ifrån en yttre förort, in genom stadskärnan, och ut till en annan yttre förort. Samtliga linjer förutom linje 8 och 13 passerar hållplatsen Brunnsparken som är nätets viktigaste knutpunkt. Ett problem som har uppstått när trafiken på nätet har ökat är att Brunnsparken blivit överbelastad och begränsar hela nätets trafikflöde. Sedan en tid tillbaka drivs ett projekt kallat Kringen, för att leda viss trafik förbi Brunnsparken och därmed kunna få högre kapacitet på nätet.
I centrala staden går spårvägarna en del sträckor i vanlig gatutrafik blandat med andra trafikslag, detta främst i området innanför vallgraven samt på Vasagatan. I övrigt finns oftast kollektivtrafikstråk där spårvagnar och bussar blandas. I förorterna går flertalet linjer över till separat banvall, ibland med och ibland utan plankorsningar. Detta kan till viss del ses som en följd av de olika försöken genom tiderna att omvandla spårvägsnätet till tunnelbana. 1934 presenterades den första av dessa planer [1] och på 1970-talet var det dags igen, då sträckorna mot Länsmangården, Angered, Bergsjön och Tynnered byggdes som en del i detta.
En annan viktig knutpunkt är Korsvägen som trafikeras av sex spårvagnslinjer i fem olika riktningar. Även Järntorget är en viktig knutpunkt i stadens västra delar, med fem linjer i fyra riktningar.
Som komplement till spårvagnsnätet finns ett utbrett busslinjenät som täcker hela staden. Ett antal av linjerna är klassade som industribusslinjer och de hårdast trafikerade är så kallade stombusslinjer. Stombuss är ett koncept som går ut på att köra buss men tänka spårvagn. Göteborg har åtta stombusslinjer med mycket högre turtäthet än de vanliga bussarna. I högtrafik går vissa av stomlinjebussarna var femte minut.[2]. Stomlinjebussarna går genom stadens centrum och på en av dessa kör man med dubbelledade bussar.
Ett mindre antal andra stadsbusslinjer går till centrum. Det är linjerna 55, 58, 59, 90 och 91.
Det finns sju stycken expressbusslinjer som går från någon av kranskommunerna, genom Göteborg, till en annan kranskommun och sex stycken expressbusslinjer som startar och slutar i Göteborg. Expressbusslinjerna går inte genom centrala staden utan går i halvcirklar runt city och på det viset tar sig bussarna snabbare fram.
Från Nils Ericsson Terminalen utgår även expressbussar till andra delar av regionen. Exempel på dessa är linje 100 Göteborg - Borås, 300 Göteborg - Kinna, 810 Göteborg - Uddevalla och 841 Göteborg - Lysekil.
Flexlinjen
Flexlinjen är områdesbundna busslinjer som trafikeras med minibussar främst av märket Mercedes-Benz. Kunden måste ringa och beställa bussen ca en till två timmar före resa.
Från Göteborg utgår fyra pendeltågslinjer. Bohusbanan avgår var 30:e minut i högtrafik. Samtliga avgångar kör till Stenungsund och de flesta fortsätter sedan till Uddevalla. Några tågpar, ca 5 till 8 fortsätter hela vägen till Strömstad. Restiden varierar lite mellan olika avgångar så banan är enkelspårig och tågmöten måste göras. Kungsbackapendeln avgår var 15:e minut i respektive riktning i högtrafik, och var 30:e minut övrig dagtid, sträckan tar 25 minuter enligt tidtabell. Alingsåspendeln avgår var 30:e minut, med några extraturer på morgonen/kvällen, varav vissa startar eller slutar i Floda. Restiden mellan Göteborg och Alingsås är 40 minuter. Alependeln avgår var 15:e minut i högtrafik och var 30:e minut i lågtrafik. Tåget tar 27 min.
Göteborgsregionen har även åtta regionaltågslinjer som inte går lika ofta och regelbundet som pendeltågen. Regionaltågen körs främst med Reginatåg men även med X11, X12 och X14.
För resor över älven finns linjen Älvsnabben som trafikerar trafikerar sträckan Lilla Bommen - Rosenlund - Lindholmspiren - Slottsberget - Eriksberg - Klippan och åter. I högtrafik är turtätheten 20 minuter och i lågtrafik 30 minuter. Måndag till fredag trafikeras sträckan mellan Stenpiren och Lindholmspiren av en linje som heter Älvsnabbare. Turtätheten är 7 minuter.[3]
Båttrafiken till Södra skärgården utförs av Styrsöbolaget Skärgårdsbåtarna knyts ihop med buss- och spårvagnsnätet vid Saltholmen, där flera bussar och spårvagnar stannar. En busslinje kallad Ö-Snabben går mellan centrala Göteborg och Saltholmen för att minska restiden mellan öarna i södra skärgården och centrum.
De öar som har bofast befolkning, till exempel Donsö, har ett större antal turer än fritidsöar som exempelvis Källö, som bara har ett begränsat antal dagsturer. Båttrafiken utökas om somrarna eftersom Södra skärgården är ett populärt utflyktsmål.[4]
Sveriges näst största flygplats Göteborg-Landvetter flygplats ligger nära Göteborg. Det finns flyg till de viktigaste huvudstäderna i Europa, med undantag av Sydeuropa. Flygplatsen kan nås med buss bl.a. från Nils Ericsonterminalen och från Korsvägen.
Tekniska system
Västtrafik har med hjälp av systemet ITS4mobility, i hela Göteborgs kollektivtrafiknät utrustat fordonen med sensorer som känner av och kan visa var varje fordon befinner sig. Med hjälp av det kan man på tavlorna på hållplatser och på hemsidan visa när nästa spårvagn eller buss ska avgå från hållplatserna i realtid.
Inom Göteborgsregionen pågår ett projekt vilket har som mål att fram till 2020 fördubbla antalet kollektivtrafikresor, till 40% av alla resor inom Göteborg med kranskommuner. Inom Göteborgs kommun ligger andelen på en liknande siffra, men det gäller inte mellan Göteborg och omgivande kommuner. Detta innefattar bland annat spårvägsprojektet Kringen, tågtunneln Västlänken, och höjning av kapaciteten på regionens järnvägar.
Huvudman för kollektivtrafiken i Göteborg är Västtrafik. Tidigare fanns två huvudmän i Göteborg, Göteborgs stadstrafik (för Göteborg) och Göteborgsregionens Lokaltrafik (GL) (för övriga länet), men när Västra Götalands län bildades 1998 slogs alla länets fem huvudmän tillsammans och bildade Västtrafik.
Västtrafik är Sveriges näst största kollektivtrafikföretag och ägs av Västra Götalandsregionen. Västtrafik kör själv inga bussar, tåg eller båtar, utan har som roll är att planera och upphandla kollektivtrafiken och ger uppdrag till olika entreprenörer.[5]. Av praktiska skäl äger Västtrafik själva tågen. Kommunerna äger hållplatser och spårvägsspår.
.JPG)
