1929 tilldelades han Nobelpriset i kemi tillsammans med Arthur Harden, med motiveringen "för studier av jäsning av socker och jäsningsenzymer".
Forskningsinsatser
Euler-Chelpin var inledningsvis verksam inom många av kemiska olika delområden och var en produktiv forskare och författare till ett stort antal vetenskapliga arbeten inom olika områden. Hans tidiga insatser gällde den fysikaliska kemin, såsom hans arbeten om katalysens teori, löslighetsfenomenet och ammoniakaliska metallföreningar, den organiska kemin, såsom hans studier över diazoföreningar, och biokemin, såsom hans undersökningar om ämnesomsättning, kolassimilation och sockerbildning hos växter samt om enzymers verkan.
Han byggde upp en betydande forskningsmiljö vid Stockholms högskola, och koncentrerade senare sina insatser till biokemin. Den största uppmärksamheten ägnade han alkoholjäsningen och därpå inverkande omständigheter. En sammanfattande framställning därav gav han i Neuere Forschungen über alkoholische Gärung (i Fortschritte der naturwissenschaftlichen Forschung, band 10, 1913) samt i Chemie der Hefe und der alkoholischen Gärung (tillsammans med P. Lindner, Leipzig, 1916). Tillsammans med sina studenter undersökte han ljusets, temperaturens, aciditetens, oxidationsmedels, gifters och närsalters inflytande på enzymer, bland annat i en serie avhandlingar under den gemensamma titeln Über die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme (nummer 1-15, 1910-17), i 4 avhandlingar (gemensamt med docenten O. Svanberg), Über giftwirkungen bei Enzymreaktionen (i Fermentforschung 1920) och i Darstellung hochaktiver Saccharasepräparate (tillsammans med Svanberg, 1919). Hans forskning visade bland annat att ett koenzym, NAD, är nödvändigt för enzymernas verkan under glykolysen. Det var hans forskning kring jäsning och enzymer som gav honom Nobelpriset.[9]
von Euler-Chelpin ägnade också mycket arbete åt forskning på vitaminerna, vars kemiska egenskaper ända in på 1920-talet framstod som gåtfulla. von Euler-Chelpin offentliggjorde de flesta av sina forskningsresultat i Arkiv för kemi, i Zeitschrift fur physiologische Chemie och i Biochemische Zeitschrift.
Han skrev också en hel del monografier, såsom Växtkemi (I, 1907; II, 1908), Untersuchungsmetoden biochemisch wichtiger Lichtwirkungen (i Handbuch der biochemischen Arbeitsmethoden, Berlin, 1913), Allgemeine Chemie der Enzyme (Wiesbaden, 1910; engelsk översättning av Pope, New York, 1912), Chemie der Enzyme (I, 1920; II, 1922, München och Wiesbaden).
Officer under första världskriget
Under första världskriget, hela perioden 1914 till 1918, tjänstgjorde Hans von Euler-Chelpin som tysk officer. Han tjänstgjorde 1914 till maj 1915 som officer i bayerska 1:a fältartilleriregementet vid Somme och, efter en kortare utbildningstid som flygspanare, vid Cambrai (1915). Han deltog som spanare i 6:e stridseskaderns strider vid Verdun (sommaren 1916) och i 4:e arméns operationer i Flandern (sommaren 1917). December 1916 - februari 1917 utförde han ett uppdrag i Turkiet. Vintern 1917-1918 var han chef för en flygavdelning vid Douai och sommaren 1918 befälhavare för en bombeskader i Lothringen.
von Euler underhöll nära band till ledande kretsar i Tyskland även under diktaturens år 1933-1945. Så utsågs han under det tredje riket till medlem av styrelsen (Verwaltungsrat) för Kaiser-Wilhelm-Institut i Berlin och var sedan 1937 ledamot av Akademie für Luftfahrtforschung.[10]
På det privata planet kan beläggas att von Euler engagerade sig för den judisk-ungerske kemisten och senare (1943) nobelpristagaren George de Hevesy. När Köpenhamn inte längre var säkert, togs han emot vid von Euler-Chelpins institution vid Stockholms högskola.[11] von Euler-Chelpin och de Hevesy samarbetade i många vetenskapliga arbeten såväl före som under[12] och efter[13]andra världskriget.
^ [abc] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Эйлер-Хельпин Ханс Карл Август Симон фон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^Hans von Euler-Chelpin - Facts, läst: 13 december 2016.[källa från Wikidata]
^Susanne Holmlund (2015). De svenska nobelpristagarna i fysik och kemi – Åtta porträtt. Stockholm: Santérus förlag. sid. 253–254. ISBN 978-91-7359-091-4
^Eklundh Ehrenberg, Carin; Hevesy George, Euler-Chelpin Hans von (1946) (på engelska). Note on the number of pollen grains identified in the fruit of the aspen. Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, 0365-3781 ; 23 B:5. Uppsala Almqvist & Wiksell. Libris2386053