PROFILPELAJAR.COM

Gais
	Säsongen 1964
Ordförande	Sune Westling
Tränare	Gunnar Gren (Rune Jingård); Holger Jernsten (lagledare)
Arena	Ullevi
Allsvenskan	12:a
Bäste målskytt	Hasse Samuelsson (9)
Publiksnitt	8 715
← 1963	1965 →

Fotbollsklubben Gais spelade säsongen 1964 för första gången sedan 1959 i allsvenskan. Gais firade 70 år som förening, men slutade med ett ungt och orutinerat lag klart sist i allsvenskan och åkte ur serien direkt.

Inför säsongen

Den allsvenska nykomlingen Gais behövde förstärkas, särskilt som fjolårets spelande tränare, den nu 43-årige Gunnar Gren, inte skulle hålla för allsvenskan och klev av planen för att enbart sköta tränarsysslan. Klubben värvade in den snabbe och målfarlige högeryttern Leif Wendt från IFK Malmö samt försvararna Kurt Axelsson från IK Sleipner och Yngve Samuelsson från Grundsunds IF. Man kallade också upp juniorerna Christer Heideberg, Ove Landhage och Sune Persson i A-truppen.^[4]

Det unga, orutinerade Gais förlorade på vårkanten båda sina matcher i Göteborgsalliansens traditionella triangelserie, där man slutade sist. Man förlorade under försäsongen även mot IF Elfsborg, så det fanns anledning till oro inför seriepremiären.^[4]

Seriespel

Huvudartikel: Fotbollsallsvenskan 1964

I hemmapremiären mot Hälsingborgs IF på Ullevi den 12 april 1964 gjorde Gais en hyfsad insats och spelade relativt jämnt med skåningarna, men förlorade ändå med 0–1 inför 7 998 åskådare. I andra omgången, borta mot IFK Norrköping, tändes ett hopp om att det unga laget skulle kunna hävda sig i allsvenskan, då Hasse Samuelsson efter 16 minuter gjorde matchens enda mål och Gais sensationellt lyckades hålla sin 1–0-ledning matchen ut, efter att Kurt Axelsson punktmarkerat Harry Bild hela matchen.^[4]

Efter ytterligare en 0–1-förlust hemma, mot Örebro SK, var det dags för derby mot Örgryte IS inför över 22 000 åskådare. Öis tog ledningen med 2–0 efter två mål av Agne Simonsson, men Gais lyckades ändå nå 2–2 efter mål av Hasse Samuelsson och Bengt Johansson. Gais hade även ett tredje mål inne, då Samuelsson hade slagit en frispark i mål, men målet underkändes på grund av att en Gaisspelare strax innan bollen slogs protesterade mot att Örgrytes mur stod för nära.^[4]

Efter derbyt var det som om luften gick ur Gais. Man radade upp fyra raka förluster, och tog bara en enda poäng till under vårsäsongen, genom 2–2 mot bottenkonkurrenten IFK Eskilstuna. När vårsäsongen var över låg Gais klart sist, med bara fyra poäng och 8–21 i målskillnad.^[4]

Till hösten kallades den gamle Gaisspelaren Rune Jingård in som ersättare för Gren; Grens hustru hade blivit sjuk, vilket ledde till att han misskötte träningarna och ofta inte ens dök upp. Spelet blev dock inte bättre; hösten inleddes med 1–4 mot både Hälsingborgs IF och Djurgårdens IF, och trots att Gais återigen tog poäng av IFK Norrköping (0–0 hemma) och slog IFK Göteborg med 2–1 stod det snart klart att man skulle trilla ur allsvenskan. Derbyt mot IFK, inför 19 000 åskådare den 27 augusti, blev den andra och sista segern Gais tog under säsongen.^[4]

När Gais i slutet av september låg fem poäng bakom elvan Eskilstuna hade Gais inget att förlora och tog in Gunnar Gren som spelare igen. Han skulle fylla 44 och blev allsvenskans genom tiderna äldsta spelare när han, mest som ett PR-trick av Gais direktör Åke Lindegarth, fick spela mot Degerfors IF. Publiken uppskattade tilltaget, och över 9 000 kom för att titta på legenden, men Gais förlorade med 2–3, trots en 2–0-ledning. Beslutet att låta Gren spela var inte populärt i truppen, men han klarade sig hjälpligt i matchen och togs ut i ytterligare en match, hemma mot AIK. Gais blev emellertid överkört och förlorade med 0–4, och det stod dessutom klart att Gren hade förlorat sin dragningskraft; bara 4 000 personer kom för att se det som kom att bli hans allra sista allsvenska match.^[5]

Säsongen 1964 slutade med en klar sistaplats i serien, med bara åtta poäng och en målskillnad på 21–58. Under hösten började man dock redan förbereda för nästa säsong med en resa till Berlin, där man mötte Östtysklands ungdomslandslag och såg Sveriges VM-kvalmatch mot Västtyskland. Alla spelare som åkte med till Tyskland fick lova att stanna kvar även nästa säsong, och uppslutningen var total.^[5]

Tabell

Denna tabell: visa • redigera

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Djurgårdens IF	22	13	5	4	46	20	+26	31
2	Malmö FF	22	13	5	4	45	20	+25	31
3	Örgryte IS	22	14	3	5	54	36	+18	31
4	IFK Norrköping (RM)	22	11	6	5	55	28	+27	28
5	IF Elfsborg	22	12	2	8	42	32	+10	26
6	Degerfors IF	22	9	4	9	40	47	−7	22
7	AIK	22	8	3	11	38	38	0	19
8	Örebro SK	22	7	5	10	24	35	−11	19
9	IFK Göteborg	22	8	2	12	31	46	−15	18
10	Hälsingborgs IF	22	7	3	12	42	53	−11	17
11	IFK Eskilstuna (U)	22	4	6	12	24	49	−25	14
12	Gais (U)	22	2	4	16	21	58	−37	8

Seriematcher

Lag	Hemma	Borta
Djurgårdens IF	1–4	1–3
Malmö FF	0–3	1–4
Örgryte IS	0–2	2–2
IFK Norrköping	0–0	1–0
IF Elfsborg	1–5	3–7
Degerfors IF	2–3	2–5
AIK	0–4	0–2
Örebro SK	0–1	1–1
IFK Göteborg	0–1	2–1
Hälsingborgs IF	0–1	1–4
IFK Eskilstuna	1–3	2–2

Spelarstatistik

Spelare	Matcher	Mål
Hasse Samuelsson	22	9
Leif Andersson	22
Leif Forsberg	22
Bo Palle	21	1
Bengt Apell	21
Kent Grek	21
Bengt Johansson	18	4
Sten-Olof Johansson	18	4
Leif Wendt	17	1
Kurt Axelsson	16
Bo Johansson	13	1
Rolf Lundh	10
Alf Johansson	6
Ove Landhage	4	1
Göran Berger	3
Sune Persson	3
Gunnar Gren	2
Christer Heideberg	2
Yngve Samuelsson	1