Gais rivstartade serien med ett hattrick av centern "Abben" Olsson borta mot IFK Norrköping (3–0), följt av ytterligare ett hattrick av Olsson borta mot Örgryte IS (3–2). I den näst sista höstomgången kom hela 14 148 personer till Slottsskogsvallen (ordinarie arenan Ullevi var under ombyggnad) och såg Gais slå Hälsingborgs IF med 2–1.[4] Klubben gick till vintervila som serieledare, men på våren gick IFK Göteborg förbi och ledde serien till näst sista matchen, då Gais vann med 4–3 över lokalrivalen. I sista omgången överraskade sedan IFK genom att på hemmaplan förlora med 1–4 mot bottenlaget IFK Uddevalla samtidigt som Gais slog Westermalms IF. Gais tog således hem serien med tre poängs försprång.[5]
Liksom säsongen 1924/1925 triumferade Gais tack vare kedjans utmärkta samspel och det bakre försvarets pålitlighet. Stöttepelarna i försvaret var backparet Fritjof Hillén/Gunnar Zacharoff och centerhalven Herbert Lundgren. "Abben" Olsson var med sina 24 mål allsvenskans främsta målskytt.[5]
Gais årgång 1926/1927. Från vänster stående: Gunnar Holmberg, Gunnar Paulsson, Rune Wenzel, Gustaf Gustafsson, Albert Olsson, Erik Johansson, Bertil Thulin, Thorsten Svensson. Knästående: Herbert Lundgren, Manfred Johnsson, Gunnar Zacharoff.
