Estlands demografi övervakas av den estniska statistikmyndigheten Statistikaamet. Estlands befolkning var 1 328 439, 2022.
Historik
Mer än två tredjedelar av invånarna bor numera i städer. Under andra världskriget förlorade Estland totalt omkring 300 000 invånare; de stupade, deporterades till Sovjet eller flydde. Cirka 100 000 begav sig västerut. Av dem kom omkring 30 000 till Sverige, däribland nästan alla estlandssvenskar. Under sovjetstyret efter andra världskriget skedde en dirigerad och spontan massinflyttning från Sovjetunionen. Vid den nyvunna självständigheten 1991 utgjorde esterna bara drygt 60 procent av befolkningen. Cirka 35 procent var ryskspråkiga (ryssar, ukrainare och vitryssar). Dessa grupper är störst i nordöst (Narva är nästan helt rysktalande). Enligt en lag som infördes 1992 räknas endast personer som varit bosatta i landet före sovjetockupationen 1940 och deras bröstarvingar automatiskt som estniska medborgare, vilket väckte häftiga protester bland den ryska befolkningen. För att få medborgarskap måste man ha bott i landet i minst två år och ha vissa grundkunskaper i estniska. Icke-medborgare får på vissa villkor rösta i kommunalval, men kan inte väljas till politiska uppdrag. De flesta ester är lutheraner, men det finns en ortodox minoritet (främst bland den rysktalande befolkningen).[1]
Etnicitet
Det område som i dag utgör republiken Estland har historiskt bebotts av ett flertal befolkningsgrupper, som talade olika språk. År 1934 uppgav omkring 87,8 procent att de var ester. Samma år fanns 92 000 ryssar i Estland, framför allt bosatta i den östra landsdelen, och 16 000 tyskar.[2] Delar av dagens Estland, främst Ormsö, har haft en svenskspråkig befolkning, estlandssvenskar.
Språk
Esterna talar ett språk som är nära släkt med finskan, estniska, vilket är landets officiella språk. En tredjedel av befolkningen talar ryska, och i Tallinn är uppemot halva befolkningen rysktalande. I vissa städer, däribland Tartu, har jiddisch talats, främst av den judiska minoriteten i landet. I Tartu fanns tidigare ett jiddischspråkigt läroverk.[3]