Elfrida Andrée benämns ofta som en kvinnlig pionjär. Hon medverkade till två lagändringar som möjliggjorde för kvinnor att inneha organistbefattningar och att arbeta som telegrafister.[13] Andrée anses också vara en banbrytande kompositör och orkesterdirigent som trots motgångar på grund av sitt kön byggde upp en musikalisk verksamhet och repertoar. Hon komponerade ett av sina första verk vid 24 års ålder, en pianokvintett i e-moll, som "placerade henne i den svenska tonsättareliten".[14]
Elfrida Andrée föddes 1841 i Visby som det andra barnet av tre till medicine doktorn Andreas Andrée (1802–1877) och prästdottern Lovisa Lyth (1810–1861). Modern kom från en välbärgad och inflytelserik prästsläkt på Fårö och fadern bosatte sig i Visby 1832 där han arbetade som provinsialläkare. Två år därefter gifte sig föräldrarna och 1836 föddes systern Fredrika Stenhammar (1836–1880). Elfrida Andrées födelseplats var familjens dåvarande bostad vid S:t Larsgränd 1 där syskonen växte upp i en borgerlig miljö. Barndomshemmet, sedermera det Cramérska huset, är även känt som Sveriges äldsta bebodda hus med anor från 1200-talet. Familjen bodde under en kortare period på lantgården Tors i Bro socken men flyttade tillbaka till Visby när den yngste i syskonskaran, Tor Andrée, föddes (1849–1901).
Elfrida Andrée. Foto med anteckningen: "Det yngsta porträtt som finns. Det togs av min far utan att jag visste om det." [17]
Andreas Andrée var involverad i Musikaliska sällskapet i Visby vars storhetstid sammanföll med döttrarnas uppväxt och musikundervisning. Den Andréeska salongen blev en central punkt i stadens kultur- och musikliv. Fadern undervisade Elfrida Andrée i harmonilära, generalbas, sång och piano. Hon lärde sig också att spela harpa. Wilhelm Söhrling blev 1847 musikdirektör för Musikaliska sällskapet och tjänstgjorde som domkyrkoorganist i Visby. Söhrling undervisade Elfrida Andrée i harmonilära, piano och orgel. Hon blev engagerad i Visbys musikliv och uppträdde som pianist och sångerska i samband med Musikaliska sällskapets evenemang och informella musikaliska salonger.[18]
Organist
Elfrida Andrée var 14 år gammal när hon lämnade Visby och kom till Stockholm 1855. Fredrika Stenhammar hade efter några års studier vid Mendelssohns musikkonservatorium i Leipzig fått en anställning som sångerska vid kungliga teatern och senare operan. De båda systrarna fick på så vis ett stort kontaktnät i Stockholms musikaliska kretsar och salonger. Privat studerade Elfrida Andrée sång för Julius Günther och tog lektioner i piano av Johan Van Boom. Det första steget mot en organistexamen påbörjades 1857 då hon två gånger i veckan undervisades i orgel av Gustaf Mankell i Jacobs kyrka.[18] Andrée avlade som första kvinna i Sverige organistexamen som privatist i Stockholm samma år, eftersom utbildningen vid tidpunkten inte var öppen för kvinnor.[19][14] Så här skrev hon hem till sina föräldrar om sitt examensprov.[20]
Direktör Mankell föreslog att jag skulle få göra mitt prof i Jacobs kyrka, emedan der är stort Orgverk, och äfven kunde vara roligare för mig sjelf. Det beviljades, och vi och hela Musikaliska Akademien marscherade lik en Procession, Drottninggatan utför till Jacob, der jag ensam var på Orgelläktaren, och styrde med mina händer och fötter det stora Orgverket. Jag kan inte omtala hvad jag tyckte det var roligt, och jag hoppas att jag många gånger kan få ha det nöjet
Strax efter Elfrida Andrées examen engagerade Gustaf Mankell henne som vikarie i S:t Jacobs Kyrka. Detta tilltag renderade honom en kraftig reprimand från församlingens prästerskap och Andrée förbjöds att vidare spela i kyrkan "emedan man finner det opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelläktaren".
Hon drev också på den lagändring som senare skulle komma att möjliggöra för kvinnor att inneha och söka organisttjänster. Kort efter examinationen skickade Elfrida Andrée, med stöd från sin far Andreas Andrée, en förfrågan till Kungl. Maj:t om rättigheten till att söka organistbefattningar. Brevet avslutades med följande mening:
”
Då det i utlandet, såsom i England och Frankrike länge varit brukligt, att orgelnistbefattningar innehafvas af Fruntimmer, har detta ingifvit mig mod och hopp att inför Eders Kongl Majst våga denna underdåniga framställning
„
– Elfrida Andrée, i brev till Kungl. Maj:t 1857, citerad i Elfrida Andrée: ett levnadsöde, s. 70.
Förfrågningen möttes dock av motstånd och avslogs av den dåvarande ärkebiskopen Henrik Reuterdahl. Elfrida Andrée tog 1858 en klass i solosång vid Kungliga Musikaliska Akademien och anställdes som ackompanjatör åt Julius Günther. Privat studerade hon också komposition för tonsättaren Ludvig Norman och senare för den danske tonsättaren Nils W Gade. Akademiens sångklasser öppnades upp för kvinnor 1854 och därefter skedde en successiv öppning i övriga utbildningar. Heddie Hammarskiöld antogs 1858, som första kvinna, till undervisningsverkets orgelklass. Kvinnors rättigheter debatterades flitigt i riksdagen och det motionerades för kvinnors yrkesmöjligheter.[18] Den lagändring som gav kvinnor rätt till att söka organisttjänster trädde i kraft 1861 och två månader senare fick Elfrida Andrée tjänsten som organist i Finska församlingen i Stockholm.[18][19] Lagändringen bidrog också till att fler kvinnor tog ut en organistexamen vid Kungliga Musikaliska Akademien.[18] Under åren 1861–1867 var Elfrida Andrée anställd som organist i Finska församlingen och i Franska reformerta kyrkan i Stockholm. 1867 fick hon tjänsten som domkyrkoorganist[21] i Göteborgs domkyrka.
Telegrafist
Elfrida Andrée blev Sveriges första kvinnliga telegrafist då även detta yrke tidigare varit stängt för kvinnor. Hennes far, Andreas Andrée, skrev till Kungl. Maj:t 1860 och undrade huruvida dottern kunde få anställning vid en telegrafstation. Han menade att Elfrida Andrée hade de nödvändiga kunskaperna och att hon inte ville ha någon lön. Den 15 oktober 1860 meddelade Kungl. Maj:t avslag via telegrafstyrelsen. Det ansågs olämpligt för "den bildade unga qvinnan att ägna sig åt sådant arbete, där telegrafmannen nödgas åtföljd af arbetsmanskap till fots i hvad väder som helst, ofta i djup snö, miltals färdas utåt linien och från höjden af en 8 á 10 alnars stege undersöka ledningstrådarnas isolering och så vidare. Helst utlandets förtroende till oss i detta avseende möjligen kunde derigenom minskas." Telegrafstyrelsen menade också att det inte var lämpligt att en ung kvinna arbetade bland så många män.
Elfrida Andrée gav sig inte och skrev 1862 på nytt till kungs. Hon framhöll då att hon ville öppna en ny, nyttig och aktningsvärd yrkesbana för Sveriges kvinnor. Det resulterade dock i ytterligare ett avslag. Den 2 maj 1864 utfärdade telegrafstyrelsen generella regler för anställning av kvinnor och samma år kom den första kursen för kvinnliga telegrafister med 23 elever, som befordrades till extra ordinarie assistenter. Däribland Elfrida Andrée. Efter fem års politisk kamp ändrades lagstiftningen och 1865 fick Andrée, som första kvinna, tillstånd att söka telegrafisttjänster. Hon stannade kvar på Telegrafverket till 1867 då hon anställdes som Sveriges första kvinnliga domkyrkoorganist.[22]
Elfrida Andrée vid orgeln i Göteborgs domkyrka. Foto i Hvar 8 dag 1904.
Åren i Göteborg
Elfrida Andrée sökte tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg i konkurrens med sju andra, samtliga män, och blev enhälligt vald som efterträdare till Henric Seldener.[18] Det tog sedan 120 år tills nästa kvinna tillträdde som domkyrkoorganist i Sverige.[13] Arbetsuppgifterna bestod framför allt i att spela under söndagsgudstjänsterna och att underhålla kyrkoorgeln. 1908 blev hon också kantor, en tjänst som senare övertogs av systerdottern Elsa Stenhammar; att leda kyrkokören var fram till 1905 förbjudet för kvinnor. Elfrida Andrée var inte enbart verksam som kyrkomusiker utan också som kammarmusiker, ledde orkester- och körverksamhet, höll musiklektioner och komponerade.[18]
I Göteborg arrangerade Elfrida Andrée ungefär 800 folkkonserter där hon själv dirigerade och gav orgelkonserter.[19] Folkkonserterna anordnades av Göteborgs arbetarinstitut och de första uppfördes 1895 under ledning av Karl Valentin. Elfrida Andrée, med stöd från Elsa Stenhammar, tog över ansvaret som musikalisk ledare 1897.
Folkkonserterna riktade sig till arbetarklassen och biljetterna var subventionerade. Repertoaren hade ett "folkbildande" syfte och det framfördes bland annat nordisk musik och verk av kompositörer såsom Händel och Bach. Publikens sammansättning blev dock ofta ifrågasatt vilket gav upphov till en återkommande kritik rörande konserternas syfte.
Folkkonserterna bidrog till att Elfrida Andrées position i Göteborgs musik- och kulturliv befästes och hon fick möjlighet till att själv bestämma programmens uppsättning. Den 11 februari 1905 invigdes konserthuset på Heden vilket sammanföll med firandet av folkkonserternas 10-årsjubileum och uppförandet av den 200:e folkkonserten. Elfrida Andrée dirigerade och programmet bestod av hennes egna kompositioner, däribland Snöfrid med text av Viktor Rydberg.[18]
Elfrida Andrée hade tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg fram till sin död men var tjänstledig av hälsoskäl från 1921.[18] Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm i en familjegrav där även hennes syster och systerdotter, operasångerskan Fredrika Stenhammar och kyrkomusikern Elsa Stenhammar, vilar.[23]
Pianokvintett i e-moll. Publicerad av Musikaliska konstföreningen 1865. Orgelstämmor i autograf av Elfrida Andrée. Orgelsymfoni nr 2 i Ess-dur för orgel och mässingsinstrument.
Tonsättare
Som tonsättare hade Andrée vissa framgångar, men fick utstå att upprepade gånger bli förbigången på grund av sitt kön. Många av hennes verk framfördes aldrig eller bara någon enda gång under hennes livstid.[18] Elfrida Andrées musikskapande uppmärksammades allt mer efter 1990-talet och hennes verk har uppförts vid orkester- och kammarmusikkonserter samt i radio och i kyrkan.[13]Kammarmusikverken – bland annat två pianotrior och en pianokvintett – anses vara det mest helgjutna i hennes produktion. Hon skrev också två symfonier för orkester, två orgelsymfonier, två mässor, kantater, orgel- och pianomusik med mera.[14]
Andrées största verk till omfånget var operan Fritiofs saga med libretto av Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktverk. Operan har aldrig blivit formellt uppsatt i sin helhet, men ett utdrag uppfördes konsertant av Wermland Opera i Karlstad 2013[24] och operan uppfördes för första gången i sin helhet, också konsertant, av Göteborgsoperan 2019.[25][26] Ur musiken sammanställde tonsättaren en svit för orkester med namnet Fritiof-svit.[18] Andra symfonin, Fritiof-sviten, orgelsymfonierna och övriga orgelverk samt några kammarmusikverk har spelats in på skivor.
Eftermäle
Spårvagnstyp M31 i Göteborg nummer 380 har fått namnet Elfrida Andrée.[27] Hon har också fått en gata, Elfrida Andrées gata, uppkallad efter sig i Göteborg.[28] I Visby fanns tidigare Elfrida Andréegymnasiet som 2014 slogs ihop med två andra gymnasieskolor till Wisbygymnasiet.[29]
1994 – ”Pianotrio i g-moll” på skivan Kammarmusik (Musica Sveciae MSCD 528-529)
1995 – ”Fritiof-svit” och ”Symfoni nr 2 i a-moll” (Sterling CDS 1016-2)
1996 – ”Pianokvintett i e-moll”, ”Pianosonat i A-dur”, ”Stråkkvartett i d-moll” och sångerna ”Svanen”, ”Visa en vårmorgon”, ”Polska”, ”En vacker höstdag”, ”Öfver hafvet”, ”Till näktergalen” på skivan Musik på Hammersta slott (Caprice CAP 21530)
^Mary Frech McVicker, Women Opera Composers : Biographies from the 1500s to the 21st Century, McFarland & Company, 2016, ISBN 978-0-7864-9513-9.[källa från Wikidata]
^Utser fru Alice Bonthron, banbryterskan inom svensk vanförevård., vol. 1923:1, s. 3, läst: 26 augusti 2020.[källa från Wikidata]
^ [abc] Larsson, Margareta; Hermelin Carin (1971). Elfrida Andrée: Sveriges första kvinnliga organist : en levnadsteckning. Julita: Fogelstadsförb. Libris1814685. Läst 26 december 2018
^Brev daterat Stockholm den 13 juni 1857 från Elfrida Andrée till ”Föräldrarna”, Andrée-Stenhammararkivet.
Larson, Margareta; Hermelin, Carin (1971). Elfrida Andrée : Sveriges första kvinnliga organist : en levnadsteckning. Julita: Fogelstadsförb. Libris1814685
Ekberg, Oskar (2013). ”Den jämlika musiken : tre historiska aspekter”. Acceptabel ojämlikhet? / (2013): sid. 89-101.Libris14701904
Freeman, Theodor (1964). ”Domkyrkoorganisten Elfrida Andrée och hennes far”. Julboken till församlingarna i Göteborgs stift 1964: sid. 12-27. 0284-2076. ISSN0284-2076.Libris19228687
Kvarman, Birgit (1999). Tankar omkring Elfrida André[e]. Libris8234954
Lisbeth Larsson (red) (2018). Hundrade och en Göteborgskvinnor. Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. sid. 64-65. Libris22682935. ISBN 9789198465747
Lindberg, Gunilla (2005). ”Elfrida Andrée : första kvinnliga organisten och telegrafisten”. Starka kvinnor som fört Sverige framåt / (2005): sid. [38-49].Libris9981570
Ling, Jan (2013). ”Det demokratiska: Elfrida Andrée och Selma Lagerlöf”. Musiken som tidsspegel : tolv essäer om musiken kring sekelskiftet 1900. Svenska humanistiska förbundets skriftserie, 0346-6027 ; 128. Möklinta: Gidlund. sid. 21-47. Libris14010310. ISBN 9789178448791
Lönn, Anders (1965). Elfrida Andrée : presentation av ett nytt källmaterial, biografiska notiser samt verkförteckning. Uppsala. Libris10139588
Stuart, Elsa Marianne (1925). Elfrida Andrée : originalbiografi för "Musikern". Tidningen Musikerns bibliotek ; 6 Biografisk serie över svenska tonsättare ; 2. Stockholm. Libris2234264
Öhrström, Eva (1999). Elfrida Andrée och det kvinnliga släktets höjande: häfte till utställningen "Elfrida Andrée och det kvinnliga släktets höjande" : Musikmuseet 6/2 1999-9/1 2000. Stockholm: Musikmuseet. Libris8636527
Öhrström, Eva (2003). ”Elfrida Andrée: och "det kvinnliga släktets höjande"”. Artes 2003(29):1,: sid. 48-62. 0345-0015. ISSN0345-0015.Libris9295557
