Martin Bormann var chef för partikansliet och var nazistpartiets partisekreterare. Mot slutet av andra världskriget var han en av de mest inflytelserika personerna i kretsen kring Adolf Hitler.
Albert Speer var rustningsminister från 1942 till 1945 och var högste ansvarige för Nazitysklands hela krigsindustri.
Heinz Guderian var en general och skaparen av Blitzkrieg och ledare för den tyska armén vid slutet av kriget.
Erwin Rommel var en av Tysklands mest berömda generalfältmarskalkar och var befälhavare för de tyska styrkorna i Nordafrika och Normandie.
Karl Dönitz var chef för den tyska ubåtsflottan och senare chef för hela marinen. Titeln han hade var storamiral. Han utnämndes till Hitlers efterträdare i dennes testamente och förhandlade därefter fram Tysklands kapitulation.
Benito Mussolini var Italiens ledare från 1922 till sitt avsättande i samband med Italiens kapitulation 1943. Hitler utsåg honom senare till guvernör över det tysk-ockuperade norra Italien, en position han höll fram tills sin död 1945.
Viktor Emanuel III var Italiens kung från 1900 till 1946. Han var en av dem som såg till att få bort Mussolini och fascisterna från makten 1943.
Pietro Badoglio var fältmarskalk och ledde de italienska styrkorna i Afrika och Grekland. Han var med i kuppen mot Mussolini 1943 och blev senare Italiens premiärminister.
Hideki Tojo var Japans premiärminister och politiske ledare från 1941 till 1944 och han var även chef för den japanska armén och flygvapnet. Han var en av de starkaste supportrarna av alliansen med Tyskland och ett inträde i kriget. Tojo dömdes till döden efter kriget 1948.
Isoroku Yamamoto var chef för den japanska flottan och en av Japans skickligaste och mest populära amiraler. Han var bland annat ansvarig för attacken mot Pearl Harbor. Han omkom 1943 när hans plan sköts ner.
Fumimaro Konoe var Japans premiärminister från 1937 till 1941 under Japans invasion av Kina. Han var däremot emot ett krig med USA och de allierade
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
