Viktor Emanuel III (italienska: Vittorio Emanuele III), född 11 november 1869 i Neapel, död 28 december 1947 i Alexandria, var kung av Italien. Han var italiensk kung åren 1900–1946, kung av Albanien 1939–1943, samt kejsare av Etiopien 1936–1941. Han var son till Umberto I och Margherita av Savojen-Genua, gift med Elena Petrovitj av Montenegro. Han var far till Umberto II.
Biografi
Vittorio Emanuel blev det enade Italiens tredje kung. Hans långa tid på tronen gör att han ibland uppfattas som Italiens sista kung. Emellertid abdikerade han i maj 1946 till förmån för sin son, Umberto II. Efter detta gick familjen i exil till Kairo där Viktor Emanuel III avled 1947.
Som representativ statschef med talmansfunktioner i det italienska parlamentet, gav han efter marschen mot Rom 1922 Benito Mussolini uppdraget att regera Italien. Det har spekulerats mycket kring hur pass starka bindningarna mellan kungen och Mussolini egentligen var. Klart var att kungen till en början stödde Mussolini på grund av att han ansågs vara den enda som kunde regera landet och kväsa den socialistiska opposition, vilken under åren efter första världskriget hade stort politiskt inflytande i norra Italien genom strejker och arbetarråd.
Efter Italiens inträde i andra världskriget och framförallt sedan motgångarna snabbt började komma för Italien blev bindningarna med Mussolini en politisk belastning för Vittorio Emanuele III , som avsatte Mussolini 1943 efter att de allierade landstigit på det italienska fastlandet och förklarade krig mot Tyskland. Det slutade med att tyskarna och Adolf Hitler kom till undsättning och bildade en norditaliensk fascistisk republik, Salòrepubliken. Där blev Mussolini (som först fängslats på kungens order men räddades av tyskarna i en spektakulär undsättningsoperation hösten 1943) tyskarnas marionettfigur.
Efter kriget bestämde Vittorio Emanuel på de allierades rekommendation att utlysa en folkomröstning 1946 om hur Italien skulle styras i framtiden. Vid denna tid förekom stora oroligheter i framförallt norra Italien. De lokala partisanerna, som kämpat mot fascisterna under kriget, fortsatte att kämpa mot verkliga och inbillade fascister och vägrade att erkänna kungen som statschef på grund av det samröre han hade haft med fascisterna.
Folkomröstningen slutade med seger för republikanerna, som fick 54,3 procent av rösterna mot monarkisternas 45,7 procent. Detta ledde till att kungens familj med närmaste släkt förbjöds att för all framtid beträda italiensk mark och att deras italienska medborgarskap togs ifrån dem. 2005 upphävdes detta beslut, och familjen har besökt Italien ett flertal gånger efter detta.
Familj
Han var gift sedan 24 oktober 1896 med prinsessan Elena av Montenegro (1872–1952).
Barn
- Yolanda Margherita av Savojen (1901-1986) gift med greve di Bergolo
- Mafalda av Savojen (1902-1944) (död i koncentrationslägret Buchenwald), gift med Philipp av Hessen-Kassel
- Umberto II av Italien (1904-1983)
- Giovanna av Italien (1907-2000) gift med Boris III av Bulgarien
- Maria av Savojen (1914-2001) gift med prins Luigi av Bourbon-Parma
Antavla
Utmärkelser
Referenser
Noter
Externa länkar
.svg)
