| 4381 Uenohara |
| Upptäckt[1] |
|---|
| Upptäckare | Nobuhiro Kawasato |
|---|
| Upptäcktsplats | Uenohara |
|---|
| Upptäcktsdatum | 22 november 1989 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | (4381) Uenohara |
|---|
| Alternativnamn | 1989 WD1, 1952 UF, 1954 CD, 1955 HS, 1960 HB, 1976 HN, 1978 TO4, 1979 YQ8, 1983 TD1[1] |
|---|
| Uppkallad efter | Uenohara (stad)[3] |
|---|
| Småplanetskategori | Asteroidbältet
Eos-asteroid[2] |
|---|
| Omloppsbana[4] |
|---|
| Epok: 21 januari 2022 |
| Aphelium | 3,257 AU |
|---|
| Perihelium | 2,797 AU |
|---|
| Halv storaxel | 3,027 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,0758503 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 5,27 år |
|---|
| Medelomloppshastighet | 17,12 km/s |
|---|
| Medelanomali | 119,1° |
|---|
| Inklination | 11,24° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 108,0° |
|---|
| Periheliumargument | 228,4° |
|---|
| Fysikaliska data[1] |
|---|
| Diameter | 20,2 km |
|---|
| Albedo | 0,157 |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 11,39[4] |
|---|
4381 Uenohara eller 1989 WD1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 november 1989 av den japanske astronomen Nobuhiro Kawasato i Uenohara. Den är uppkallad efter den japanska staden Uenohara.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 20 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser