Världsmästerskapet i ishockey 1976 var det 43:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 54:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i tre divisioner som A-, B-, och C-VM. De tre turneringarna avgjordes som följer:
A-VM spelades i Polen, något som man inte gjort på 45 år då VM 1931 spelades i Krynica. 21 lag var anmälda till mästerskapet. A-VM utökades, från sex lag i VM 1975, till åtta. De åtta näst bästa lagen spelade om B-VM, medan de sista fem lagen spelade om C-VM.
Detta VM var det första där professionella spelare från NHL och WHA fick lov att delta. Detta kom särskilt USA tillgodo, i det att laget, efter ett par år med upp- och nedflyttningar mellan A- och B-gruppen åter etablerade sig i världstoppen med en fjärdeplats. Amerikanerna använde sig av åtta hårdföra proffs från Minnesota North Stars och Minnesota Fighting Saints och besegrade bland annat Sverige med 2–0 i grundserien[1], Sveriges första förlust mot USA i ett ishockey-VM sedan 1967.
I ett år med både vinter-OS och VM lyckades det inte för det annars så oövervinnerliga sovjetiska landslaget att hitta toppformen två gånger på en säsong. Efter att ha vunnit OS-guld tidigare på säsongen var laget överraskande svagt vid detta VM. Redan i den första matchen blev det ett överraskande nederlag mot värdlandet Polen[2] och därefter blev det ytterligare två nederlag i turneringen – tre förluster i en VM-turnering hade aldrig Sovjetunionen råkat ut för tidigare. Istället vann Tjeckoslovakien sitt fjärde världsmästerskap och samtidigt sitt 13:e europamästerskap. Sovjetunionen fick nöja sig med silver och bronset gick för tredje året på raken till Sverige, efter vinst mot USA med 7–3 i mästerskapsomgångens avslutningsmatch.
Polen kunde inte utnyttja sin överraskande seger över Sovjet. I ett högdramatiskt spel om att undgå nedflyttning till B-gruppen, drog Polen det kortaste strået i kampen mot Finland och Västtyskland.
Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.
A-VM
Den utökade A-gruppen, från sex till åtta lag, medförde en ny spelform. Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen i en mästerskapsomgång för att avgöra placeringarna 1 till 4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i en nedflyttningsomgång om placeringarna 5 till 8. De två sämst placerade laget i nedflyttningsserien flyttades ned till B-gruppen. Poängen från den inledande omgången flyttades med till respektive mästerskaps- och nedflyttningsomgång.
Endast ett lag flyttades upp från B-VM. Den sista lediga platsen vid nästa A-VM reserverades för Kanada, som återvände efter sju års bojkott av VM-turneringarna.
De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla för att undgå de två nedflyttningsplatserna. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången fördes över till nedflyttningsomgången.
De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstiteln och placeringarna 1–4. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången fördes över till mästerskapsomgången.
Endast en uppflyttning från B-gruppen genomfördes för att bereda plats i A-gruppen till Kanada, som till 1977 vände tillbaka till en VM-turnering efter det så kallade Kanadabråket; förra VM:et som Kanada deltog i var 1969.
