Turneringen stod helt i skuggan av det kalla kriget. Värdlandets myndigheter nekade, med hänvisning till byggnationen av Berlinmuren 1961, Östtysklands spelare inresa. Östtyskland var för övrigt inte erkänt som land av USA. I solidaritetbojkottade samtliga lag från östblocket mästerskapet.[1] Detta var den andra stora bojkotten av världsmästerskapet i ishockey sedan USA, Kanada, Västtyskland, Norge, Italien och Schweiz 1957 hade uteblivit från världsmästerskapet i Moskva på grund av Ungernrevolten.
Till detta tillkom också att lagen från Italien och Belgien lämnade återbud med hänvisning till de höga resekostnaderna. Detta blev delvis uppvägt av att Japan, Australien och Danmark denna gång deltog.
Världsmästerskapetet genomfördes med bara 14 deltagande lag, bestående av en A-grupp med åtta lag och en B-grupp med sex lag. Två av platserna som blev lediga i A-gruppen på grund av Sovjets, Tjeckoslovakiens och Östtysklands bojkott gick till de två bäst placerade lagen från B-världsmästerskapet året innan, Norge och Storbritannien. Den tredje och sista platsen gick till vinnaren av kvalifikationsmatchen mellan Schweiz, trea vid B-världsmästerskapet 1961, och Österrike, sexa vid B-världsmästerskapet 1961. Detta då Polen, fyra vid B-världsmästerskapet 1961, bojkottade mästerskapet och Italien, femma vid B-världsmästerskapet 1961, inte deltog.
Den stora segerherren i detta spel blev Sverige. Liksom 1957 utnyttjade det svenska laget att några av de starkaste lagen saknades och säkrade sin tredje världsmästartitel. Detta blev också svenskarnas nionde Europamästerskapstitel. Kanada och USA, som i öststaternas frånvaro blev utropade till favoriter, fick hålla tillgodo med silver- och bronsmedaljer. Detta var Danmarks endast andra deltagande vid världsmästerskap i ishockey och liksom debuten vid världsmästerskapet 1949 blev det ett bittert nederlag och en sista plats i B-gruppen.
I Sverige blev målvaktenLennart "Klimpen" Häggroth stor hjälte efter att ha försvarat målet mot Kanada där han räddade 108 skott. Han blev Guldklimpen med hela Sverige. Det var Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson som dock blev den stora matchhjälten när han gjorde det avgörande målet i tom kasse när Sverige besegrade Kanada med 5-3 i turneringen. Det målet blev också ett av de mer klassiska referaten av Lennart Hyland. Så här beskrev han målet:
"Till Nisse Nilsson som slår på ett långskott som kan glida in i mål, den kan glida in i mål, den gör det. Den glider in i måål, den glider in i m-å-å-å-å-l – och vi leder med fem mål mot tre och alla de svenska pojkarna är inne på banan och klappar om varandra."
Svenske rikstränaren Arne Strömberg gick efter turneringen till en guldsmed som delade hans guldmedalj mitt itu. Ena halvan överräcktes till företrädaren Ed Reigle.[1]
Arrangörerna hade hoppats att matchen Kanada-USA på avslutningsdagen i praktiken skulle bli en seriefinal men så blev inte fallet.[2]
Det blev inte genomfört någon upp- och nedflyttning mellan divisionerna. Då östblockets länder vände tillbaka till världsmästerskapet 1963 så blev grupperna indelade på nytt.
