Ulisse Dini
Född	14 november 1845[1][2][3] Pisa[2][3][4]
Död	28 oktober 1918[2][3] (72 år) Pisa[2][3][4]
Medborgare i	Storhertigdömet Toscana, Kungariket Italien och Kungariket Sardinien
Utbildad vid	Universitetet i Pisa[3] Scuola Normale Superiore. Classe di Scienze, diploma di licenza della Scuola Normale Superiore, 1864[4]
Sysselsättning	Matematiker[3], universitetslärare[3], politiker[3]
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens senat Kungariket Italiens artonde legislatur Scuola Normale Superiores direktör (1874–1876)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[6] Scuola Normale Superiores direktör (1900–1918)[5]
Arbetsgivare	Universitetet i Pisa[3] Scuola Normale Superiore[3]
Utmärkelser
Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Redigera Wikidata

Ulisse Dini, född 14 november 1845 i Pisa, Italien, död 28 oktober 1918 i Pisa, var en italiensk matematiker, som blev professor i högre analys i Pisa 1870. Han gav ut en betydelsefull lärobok om funktioner av en reell variabel (Fondamenti per la teorica delle funzioni di variabili reali, 1878) samt publicerade dessutom viktiga arbeten rörande funktioners utveckling i serier.^[7]

Dini studerade till lärare vid Scuola Normale Superiore där en av hans professorer var Enrico Betti. År 1865 gjorde ett stipendium det möjligt för honom att åka till Paris, där han studerade under Charles Hermite såväl som Joseph Bertrand och publicerade flera artiklar. År 1866 började han arbeta vid universitetet i Pisa, där han undervisade algebra och geodesi. År 1871 efterträdde han Betti som professor för analys och geometri. Från 1888 till 1890 var Dini rettore ^[8] för Pisa universitet och för Scuolaen Normale Superior från 1908 till sin död 1918.

Dini var också aktiv som politiker. År 1871 röstades han in i Pisas stadsfullmäktige och 1880 blev han ledamot av det italienska parlamentet.

Dini arbetade inom matematisk analys under en tid då den började baseras på rigorösa grunder. Förutom sina böcker skrev han ett sextiotal artiklar.^[9]

Han bevisade Dini-kriteriet för konvergensen av Fourierserien och undersökte den potentiella teorin och differentialgeometrin hos ytor, baserat på arbete av Eugenio Beltrami.

Hans arbete med teorin om reella funktioner var också viktigt i utvecklingen av begreppet mått på en mängd.^[10]

Den implicita funktionssatsen är känd i Italien som Dinis sats.

En av Dinis elever var Luigi Bianchi.

• Serie di Fourier e altre rappresentazioni analitiche delle funzioni di una variabile reale (Pisa, T. Nistri, 1880)
• Lezioni di analisi infinitesimale. vol. 1 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Lezioni di analisi infinitesimale.vol. 2 part 1 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Lezioni di analisi infinitesimale.vol. 2 part 2 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Fondamenti per la teorica delle funzioni di variabili reali (Pisa, T. Nistri, 1878)

•  Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden

[Redigera Wikidata]

Dini valdes till hedersmedlem i London Mathematical Society.^[11]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ulisse Dini, 23 juli 2021.

• Dini, Ulisse i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
• Letta, Giorgio (1994), ”Le condizioni di Riemann per l'integrabilità e il loro influsso sulla nascita del concetto di misura” (på italienska), Rendiconti della Accademia Nazionale delle Scienze Detta dei XL, Memorie di Matematica e Applicazioni XVIII (1): 143–169, http://media.accademiaxl.it/memorie/Serie5_V18_P1.pdf . "Riemann's conditions for integrability and their influence on the birth of the concept of measure" (English translation of title) is an article on the history of measure theory, analyzing deeply and comprehensively every early contribution to the field, starting from Riemann's work and going to the works of Hermann Hankel, Gaston Darboux, Giulio Ascoli, Henry John Stephen Smith, Ulisse Dini, Vito Volterra, Paul David Gustav du Bois-Reymond and Carl Gustav Axel Harnack.
• Severi, Francesco (1957), ”La matematica nella prima metà del secolo XX” (på italienska), Scientia: rivista internazionale di sintesi scientifica 92: 20–26, http://amshistorica.unibo.it/diglib.php?inv=7&int_ptnum=92&term_ptnum=24&format=jpg . Mathematics in the first half of the 20th century (engelsk översättning av titeln) är en kort undersökning om matematikens utveckling i dess olika grenar under första hälften av 1900-talet.

• Bianchi, Luigi (December 1919), ”Ulisse Dini” (på italienska), Annali di Matematica Pura ed Applicata, Serie III 28: V–VI, doi:10.1007/BF02419715, https://zenodo.org/record/1536713 .
• Fisher, Elizabeth (9 November 2012), Full list of Honorary Members, London Mathematical Society, http://www.lms.ac.uk/sites/lms.ac.uk/files/Membership/HONORARY%20MEMBERS.pdf, läst 14 juli 2013 .
• Ford, Walter B. (January 1920), ”A brief account of the life and work of the late professor Ulisse Dini”, Bulletin of the American Mathematical Society 26 (4): 173–177, doi:10.1090/S0002-9904-1920-03281-7 .

• Wikimedia Commons har media som rör Ulisse Dini.