Efter andra världskriget begränsades den tyska luftfarten kraftigt, och den militära luftfarten var helt förbjuden efter att Luftwaffe i tredje riket upplöstes i augusti 1946 av det allierade kontrollrådet. Detta ändrades 1955 när Västtyskland gick med i Nato, eftersom de västallierade ansåg att Tyskland behövdes för att motverka det ökande militära hotet från Sovjetunionen och dess allierade inom Warszawapakten. Därför grundades den 9 januari 1956 ett nytt tyskt flygvapen kallat Luftwaffe som en försvarsgren av det nya Bundeswehr.
Luftwaffe började sin verksamhet 1956 med stark koppling till det amerikanska flygvapnet. Till en början dominerades Luftwaffes stridsflygplansflotta helt av amerikansktillverkade plan (Republic F-84F Thunderstreak och RF-84F Thunderflash). Under 1960-talet hade man stora problem med Starfighter. 292 plan havererade och krävde 116 piloters liv. Det tyska inköpet ledde till Starfighteraffären, där försvarsministern Franz Josef Strauß anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en inte helt färdigutvecklad flygplanstyp. Anklagelser om mutor kunde aldrig beläggas. General Günther Rall (ett flygaräss från andra världskriget) var den som drev igenom Starfighter-inköpet, och kontroverserna ledde bland annat till att Erich Hartmann (världens främsta jaktflygaräss med 352 segrar) avgick i förtid. 1976 flammade Starfighteraffären upp igen som en del av den ännu större Lockheedaffären.
Med början på sjuttiotalet har man tagit fram egna flygplan. Det första var attackplanet Panavia Tornado som utvecklades i samarbete med Italien och Storbritannien. Det var och är avsett för "interdiction", det vill säga attack på lägsta höjd mot Warszawapaktens underhållsförband och transportvägar för att bromsae eller stoppa en pansarinvasion. Under nittiotalet byggdes en del plan om till versionen ECR, som är avsedd för elektronisk krigföring.
Eurofighter Typhoon började utvecklas på åttiotalet, baserat på konceptet TKF. Det är ett sameuropeiskt projekt, där även Italien, Spanien och Storbritannien deltar. Eurofighter är fortfarande under leverans. Det är ett enhetsflygplan för attack, jakt och spaning.
I samband med Tysklands återförening blev Östtysklands flygvapen en del av Tysklands flygvapen. Stora delar av flygplanen såldes av men MiG-29-planen behölls. Därmed blev flygbasen Rostock-Laage och Jagdgeschwader 73 "Steinhoff" den enda Nato-basen i världen med de då (1990) toppmoderna MiG-29. Den 4 augusti 2004 överfördes dock den sista till Polens flygvapen.
År 1999 deltog Luftwaffe för första gången sedan 1945 i stridsoperationer då man deltog i det Nato-ledda Kosovokriget. Detta skapade en debatt i Tyskland rörande det internationella deltagandet.
I samband med oroligheterna i Libanon 2006 evakuerades tyska medborgare ur landet med Luftwaffes evakueringsplan.
Uppgifter
Flygvapnet ansvarar för övervakning och skydd av luftrummet över Tyskland. I enlighet med detta utförs luftövervakningsuppgifter redan i fredstid. Styrkor hålls redo som kan sättas in i konflikter och krig för att ge strid och operativt stöd till arméns och marinens militära operationer och för att bekämpa strategiskt viktiga mål från luften. Lufttransportenheterna bidrar särskilt till FN:s humanitära bistånd och fredsbevarande uppdrag samt till nationella evakueringsoperationer.
Det europeiska projektet Future Combat Air System (FCAS) för ett sjätte generations stridsflygplan ska från och med 2040 successivt ta över alla offensiva och defensiva luftoperationer, och därmed ersätta Eurofighter Typhoon.[9]
Flygvapnet har cirka 27 200 soldater, vilket gör det till den näst största vapenslaget efter hären. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har flygvapnet cirka 2 600 kvinnliga soldater.
.svg){kind=small}
.png){kind=small}
