Sydkurdiska

Ej att förväxla med sorani.
Sydkurdiska
Pehlewani eller feyli
پەهلەوانی، کوردی خوارگ
Talas iIran Iran
Irak Irak
RegionMellanöstern
Antal talare3 miljoner i Iran (2000).[1]
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Dialekter
Kermanshahi (kirmaşanî)
Feyli (feylî)
Garrusi/Bijari (gerrûsî/bijarî)
Malekshahi (melikşayî)
Sanjâbi (sincawî)
Laki (lekî)
Soranialfabetet (perso-arabisk skrift; används huvudsakligen)
Hawaralfabetet
Språkkoder
ISO 639‐3sdh
Geografisk utbredning av kurdiska och andra iranska språk som talas av kurder

  Sydkurdiska

  Gorani
  blandad

Sydkurdiska (کوردی خواریگ; kurdîy xwarîg), även pehlewani,[2] (پەهلەوانی; pehlewanî) eller feyli (فه‌یلی; feylî) är ett kurdiskt språk eller dialekt[3] som talas huvudsakligen i västra Iran och östra Irak. I Iran talas den i provinserna Kermanshah (Kirmaşan) och Ilam. I Irak talas den i regionen Khanaqin (Xaneqîn), ända ner till Mandali (Mendelî). Dialekten har mer än en miljon talare i staden Bagdad. Den talas även av den kurdiska kakayî-stammen (även kakavand) nära Kirkuk och av de flesta yarsanikurderna i Kermanshahprovinsen. Det finns också talare i Elburzbergen.

Sydkurdiska är oftast felaktigt benämnt sorani i Sverige.

Dialekter

Sydkurdiskans dialekter är:

Alfabet

Huvudartikel: Kurdiska alfabeten

Modersmålstalare använder olika alfabet för att skriva sydkurdiska; de vanligaste är förlängningar av de vanliga kurdiska alfabeten.

Tilläggen består av en extra vokal, "ۊ" för perso-arabiskbaserade soranialfabetet och "ü" för latinbaserade hawaralfabetet.

IPA Latin letter Arabic letter
ʉː ü ۊ

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Southern Kurdish at Ethnologue (18th ed., 2015)
  2. ^ ”Southern dialects group”. Kurdish Academy of Language. Arkiverad från originalet den 24 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110524212232/http://www.kurdishacademy.org/?q=node%2F44. Läst 21 december 2020. 
  3. ^ Bourgeois-Gironde, Sacha; Ginsburgh, Victor (et al.) (2021). A Lingua Franca for Kurish Popula. London: Centre for Economic Policy Research. sid. 3. ”Kurdish languages and multiple dialects spread across several nation-states under various regimes varying from regional recognition (e. g. Iraq) to persistent attrition (e. g. Turkey)” 
  4. ^ Vahid-e-Ranjbar, Dastur-e Zaban-e Kurdi-ye Kermanshahi.

Övriga källor

  • Kamandar Fattah, Les Dialectes kurdes méridionaux: étude linguistique et dialectologique. Louvain, Peeters, 2000, p. 55-62