Iranska språk
Iranska språk är en språkgrupp inom den indoeuropeiska språkfamiljen med totalt ca 150-200 miljoner talare, främst i sydvästra Asien.[1][2] De största iranska språken är persiska, pashto och olika kurdiska språk.[3]
Iranska språk brukar indelas i västiranska och östiranska med undergrupper. Det finns 96 iranska språk.
Iranska språk omfattar följande undergrupper i respektive land:[4]
- Yagnobi, munji, sanglechi-ishkashimi, tangshewi, parachi, aimaq, darwazi, hazaragi, pahlavani, dari, tadzjikiska och pashto.
- Baluchiska, bashkardi, koroshi, gilaki, mazanderani, shahmirzadi, ashtiani, persiska (farsi), dari, Gazi, khunsari, natanzi, nayini, parsi-dari, sivandi, soi, vafsi, khalaj, kurdiska (sorani), lasgerdi, sangisari, semnani, sorkhei, alviri-vidari, eshtehardi, gozarkhani, harzani, karingani, koresh-e-rostam, razajerdi, rudbari, shahrudi, takestani, taromi, maraghei, kho'ini, kajali, kabatei, dezfuli, lari, bakhtiari, luriska (och Feyli-luriska) och tat.
- Kurdiska/kurdi (Sorani), Kurmanji/Kurdi-bahdini/ Feyli-kurdiska,
- Kurdiska (Kurdi-Kurmanji)
- Bukhari, dzhidi och judeo-tat.
- Kurdiska-kurdi-kurmanji, Kurdi-zazaki
- Ossetiskan i Georgien och Ryssland samt tat i Azerbajdzjan.
- Wakhi, yidgha, pashto, waneci, balochi och dehwari.
- Yagnobi, munji, sanglechi-ishkashimi, tangshewi, parachi, aimaq, darwazi, hazaragi, pahlavani, dari och tadzjikiska.
- Avestiska, baktriska, chorasmiska, fornpersiska, khotanesiska, sakiska, skytiska, och sogdiska.
Källor
Se även
Externa länkar
|
|