Puyi regerade från 2 december1908 under sin far Zaifengs förmyndarregering och hans regeringstitel Xuantong (kinesiska: 宣統), vilken han också är känd under, kungjordes på det kinesiska nyåret den 22 januari1909.
Efter Japans ockupation av Manchuriet i september 1931 vände sig den japanska ockupationsmakten till Puyi för att övertala honom att bli formellt statsöverhuvud över den japanskamarionettstatenManchukuo. Efter utdragna förhandlingar smugglades han ut ur Tianjin och fördes till Lüshun. Den 9 mars1932 antog han formellt titeln "regeringschef" över Manchukuo och den 1 mars1934 utropades han till kejsar Kangde (康德皇帝), en titel han behöll till krigsslutet den 15 augusti1945. Efter Japanskapitulation hamnade han först i sovjetisk fångenskap 1945–1950 och sedan i kinesisk 1950–1960 innan han släpptes.
Puyis kejsargemål var Wanrong (klannamn: Gobulo) och han hade flera konkubiner jämte henne. Dock erkändes endast hon som gemål av Folkrepubliken Kina (men då var hon sedan länge avliden).
Senare liv och död
Efter att Puyi genomgått omskolning började han arbeta som trädgårdsmästare och gifte om sig med en sjuksköterska. 1964 blev han medlem i Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilket han förblev fram till sin död.
Puyi avled av cancer1967 i Peking. Han begravdes som en vanlig medborgare vid berget Babao nordväst om Peking och saknar därför det traditionella begravningsnamnet som alla tidigare kejsare hade. 1995 flyttades Pu Yis aska till Västra Qinggravarna.[1]
Boorman Howard L., Howard Richard C., red (1967–1979) (på engelska). Biographical dictionary of republican China. New York: Columbia U.P. Libris1923
Puyi, Henry; Eljach Alvaro, Hansson Lars (1988). Jag var kejsare av Kina: från himlens son till medborgare. Lund: Pegas. Libris7665562. ISBN 91-7784-022-4