Perchta, även känd som Berchta och Bertha, är en figur i österrikisk och sydtysk folktradition. Hon är förknippad med tiden mellan jul och trettondagen, väder och vintersolståndet. Hon förekommer i både en ljus och en mörk version.
I en äldre tradition var Perchtas uppgift att hitta och bestraffa människor som bröt mot sociala regler, som att arbeta på helgdagar eller att inte deltaga i gemensamma högtidsfiranden. I ett annat skede var hennes roll att bestraffa kvinnor som slarvade vid spinnrocken genom att skära upp magen på dem och stoppa dem med den spillda ullen. I sentida folktro belönar Perchta givmildhet och bestraffar dåligt beteende, i synnerhet ljugande barn.[1]
Sedan 1500-talet finns en tradition belagd där män klär ut sig till Perchtas följeslagare, Perchten, genom att ta på sig groteska trämasker för att tåga genom sina byar och därmed jaga bort onda varelser som härjar kring jul. På 1600- och 1700-talen försökte kyrkan att förbjuda dessa Perchtatåg, kallade Perchtenläufe, men på 1800-talet blev de åter populära.
Tågen kan bestå av antingen Schiachperchten ("fulperchten"), som bär groteska masker med djurarketyper, eller Schönperchten ("finperchten"), som för med sig lycka och välgång.[3]