Efter andra världskriget saknade Nissan resurser att utveckla nya modeller och tillverkningen baserades istället på de små Datsun-bilarna från 1930-talet. I början av 1950-talet tecknades ett avtal med brittiska Austin Motor Company om licenstillverkning men i april 1960 var Nissan mogna att introducera sin första moderna efterkrigskonstruktion, Cedric.
Cedric var Nissans första bil med självbärande kaross. Den hade tidstypisk panoramavindruta och mycket karaktäristiska dubbla, vertikalt placerade strålkastare. Bilen fanns som sedan eller kombi. Den fyrcylindriga motorn fanns i två storlekar och var tydligt influerad av Austin.[1] Till 1961 tillkom Cedric Custom med längre hjulbas för rymligare baksäte. Till 1964 uppdaterades Cedric med en ny front med mer konventionella, horisontellt placerade strålkastare samt ny instrumentbräda. Samtidigt infördes automatlåda som tillval.
I början av 1963 presenterades den sexcylindriga Cedric Special. Den delade kaross med Cedric Custom men hjulbasen förlängdes ytterligare för att ge plats för den långa radsexan som var baserad på den fyrcylindriga Cedric-motorn.
Hösten 1965 introducerades Cedric 130. Bilen hade fått en betydligt modernare kaross ritad av Pininfarina. Den fyrcylindriga basmotorn fanns kvar men dessutom fanns två sexcylindriga alternativ: en enklare stötstångsmotor samt en sportigare motor med överliggande kamaxel som senare skulle göra stor succé i Z-serien. På grund av de japanska skattereglerna hade alla motorerna två liters slagvolym.[2] Bilen exporterades och såldes också under Datsun-namnet, då även med större motorer.
Cedric var populär som taxi. För den marknaden såldes den även med dieselmotor.
Cedric 230 introducerades 1971. Från och med denna generation delades både teknik och kaross med Nissan Gloria som marknadsfördes som en sportigare variant. En coupé-version tillkom och från hösten 1972 även en fyrdörrars hard top utan B-stolpe. I Sverige såldes den här modellen av Cedric som Datsun 220C, med en 70 hk 2.2 liters dieselmotor. Man siktade på taximarknaden, men trots att den var 25 procent billigare än en jämförbar Mercedes-Benz 220D så sålde den bara en bråkdel så mycket.[3]
Den fjärde generationen tillverkades mellan juni 1975 och juni 1979. Under den nya kurviga karossen förblev tekniken i stort oförändrad jämfört med företrädaren. 330-serien kom dock också i en ny karossvariant; en fyrdörrars hardtop utan B-stolpe. Ny i modellinjen var också en bränsleinsprutad tvålitersvariant som kom mot slutet av 1975, samtidigt som en 2-liters diesel - den första Cedric dieseln.[4] Denna var mest avsedd för taxibruk. I juli 1977 ersatters 2,6-literssexan av en 2,8-liters dito. Detta var ett direkt resultat av nya, striktare avgasregler. Vid samma tidpunkt kom också ett 2,2-liters dieselalternativ.[4]
Den millionte Cedricen var av 330-serien, och byggdes i oktober 1977.
Med Cedric 430 vände sig Nissan åter till Pininfarina för designen. Tekniken uppdaterades med en modernare automatlåda och bakaxeln hade slutligen fått skruvfjädrar. Bilen fanns nu även med sexcylindrig dieselmotor. Coupén utgick och ersattes av Nissan Leopard.
Den sjätte generationen Cedric fick en uppdaterad framvagn med MacPherson fjäderben. Den fyrcylindriga basmotorn utgick och de raka sexorna ersattes av en ny generation V-motorer.
Y30-serien var den sista som tillverkades med kombikaross och produktionen av denna fortsatte parallellt med de modernare efterträdarna fram till 1999.
Med den sjunde generationen Cedric infördes individuell hjulupphängning bak. Bilen fanns bara som fyrdörrars sedan eller hard top. Försäljningen utanför Japan hade nu näst intill upphört.
Parallellt med den vanliga Y31-modellen tillkom den enklare Cedric Sedan, avsedd för yrkestrafik som taxi eller polisbil. Bilen såldes oftast med fyrcylindrig motor för billigare bränslen som LPG eller diesel, som en enkelt utrustad "Business Sedan" (QJY31).[5] Modellen uppgraderades senast i juni 2012 med Isofix infästningar i baksätet som standard. Cedric Sedan fanns nu enbart med en fyrcylindrig tvåliters NA20PE motor på 85 hk som går på gasol, kopplad till en fyrväxlad automatlåda. Tillverkningen avslutades 2014.
Den tionde generationen Cedric blev också den sista. Motorerna uppdaterades med direktinsprutning och bilen såldes även med turbomotorn från Nissan Skyline. Cedric- och Gloria-modellerna ersattes hösten 2004 av Nissan Fuga.
^Alla Bilar '74, Stockholm: Specialtidningsförlaget AB, s. 71, ISBN 91-7274-007-8. 22 såldes under första halvåret 1973, jämfört med 1,543 för MB 220D samma tidsperiod.
