I sydvästra Finland och i Insjöfinland fanns ursprungligen ganska stora arealer lundskog, men merparten har genom historien omvandlats till åker. Idag är ungefär 1 % av skogsmarken i södra Finland lundskog. Norröver är lundskogen ännu ovanligare och förekommer främst i mindre bestånd på platser där marken är bördig eller lokalklimatet gynnsamt, exempelvis i bäckraviner, längs vattendrag och i trakter där marken innehåller kalksten eller andra basiska bergarter.[1]
Indelning
Lundarna indelas utifrån markfuktigheten i tre olika skogstyper: torra, friska och fuktiga lundar. Dessa delas i sin tur in i undertyper efter näringstillgången. Varje undertyp har sina särskilda typväxter som skiljer sig åt mellan olika delar av Finland.
Torra lundar
Torra lundar (kuivat lehdot) är den typ av lund som är sällsyntast i Finland. De förekommer främst i sydvästra Finland inom områden med basisk berggrund, men också sparsamt inom kalkområden i norra Finland. Typiska lägen är solexponerade, steniga sluttningar. I sydvästra Finland är vårtbjörk, tall och asp de vanligaste trädslagen. I fältskiktet förekommer örter som liljekonvalj, smultron, stenbär, violer och skogsnäva.[1]
Friska lundar
Friska lundar (tuoreet lehdot) förekommer på riktigt bördig mark över hela Finland, dock främst i den sydvästra delen. Trädskiktet domineras vanligen av gran med inslag av vårtbjörk och asp. I fältskiktet växer bland annat harsyra, ekorrbär, blåsippa, ormbär och skogsnäva.[1]
Fuktiga lundar
Fuktiga lundar (kosteat lehdot) förekommer över hela Finland, främst i bäckraviner och kring källor. En del typer är ormbunksrika med förekomst av exempelvis nordbräken, majbräken, strutbräken eller ryssbräken, medan andra är örtrika.[1]
