Plansch ur Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz av professor Otto Wilhelm Thomé, Tyskland 1885.
Ormbär (Paris quadrifolia) är en ört som är ganska olik alla andra växter i Sverige.
Utseende
Frukt
Den har brett elliptiska blad, som alla (normalt 4, sällan 5–7), är samlade i en krans högt uppe på stjälken, ett kort stycke nedanför den ensamma, toppställda blomman, och blombladskransarna är alltid fyrtaliga. Man kan inte riktigt urskilja foderblad och kronblad i blommorna. Men kalkbladen är långa och smala, de fyra inre (övre) är trådsmala, och alla något vridna i en rotationsriktning och till färgen gulgröna. Ståndarknapparna är vridna i samma riktning och är till färgen gulgröna. De är utdragna till långa sylar. Pistillen är svartbrun. Bäret är gråblått. Barn kan tro att det är blåbär. Växten innehåller irriterande ämnen, som kan ge magbesvär.[1] Rena förgiftningar är ovanliga, men om fler än fem bär förtärts bör Giftinformationscentralen kontaktas för råd.
Ormbärsörten kan förefalla dyster och paradoxal i jämförelse med de vackra blommorna i den närbesläktade familjen liljeväxter. De täta bestånden inne i lundens mörkare skrymslen gav förr i tiden vidskepelsen åtskilligt att tala om. Knappt kan man, skrev en författare, förmå en man av allmogen att ta denna avskydda växt i sin hand.
Allmän i stora delar av Europa, utom de sydligare delarna. Saknas på Irland). Allmän i tempererade delar i Asien, utom längst österut. Saknas helt i Nordamerika. Finns ej söder om Medelhavet.
