Jean-Jacques Amelot de Chaillou
Född	30 april 1689[1][2] Paris
Död	7 maj 1749[1][2] (60 år) Paris
Medborgare i	Frankrike
Sysselsättning	Diplomat, politiker
Befattning
Intendant de la généralité de La Rochelle (1720–1726) Intendant de la Marine de Rochefort (1720–1726) Intendant des finances (1726–1737) Stol nummer 10 i Franska akademien (1727–1749)[3] Kungariket Frankrikes utrikesminister (1737–1744) President, Franska vetenskapsakademin (1744–1744)[4] President, Franska vetenskapsakademin (1749–1749)[4]
Barn	Antoine-Jean Amelot de Chaillou (f. 1732)
Utmärkelser
Officer av Helgeandsorden Riddare av Mikaelsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Jean-Jacques Amelot de Chaillou, född den 30 april 1689, död den 7 maj 1749 i Paris, var en fransk diplomat.

Chaillou var åren 1737–1744 fransk utrikesminister och använde därunder Sverige som redskap i sin mot Ryssland fientliga politik. Han gynnade Elisabets revolutionsplaner och sökte, för att stödja dem, genom franska sändebudet i Stockholm Saint-Séverin underblåsa hattarnas krigsiver. Då han efter Elisabets tronbestigning sökte stärka det franska inflytandet i Sankt Petersburg genom att hota henne med svenskarna och i samma syfte eggade Turkiet till anfall, övergav kejsarinnan helt och hållet den franska vänskapen och anslöt sig istället till bröderna Michail och Aleksej Bestuzjev-Rjumins politik med deras förkärlek för Österrike och Storbritannien.

• Amelot de Chaillou, Jean Jacques i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)