Coetzee föddes i Kapstaden. Fadern var advokat och modern lärare. Släkten härstammar från tidiga nederländska bosättare från 1600-talet. Coetzee tillbringade sin uppväxt dels i Kapstaden, dels i Worcester i Västra Kapprovinsen, vilket beskrivs i hans delvis självbiografiskaromanPojkår (1997). Hans collegestudier bedrevs vid en katolsk skola i Kapstadsförorten Rondebosch, och senare studerade han matematik och engelska vid Kapstadens universitet (UCT). Coetzee avlade grundexamen i engelska 1960 och i matematik 1961.
Akademisk och litterär karriär
Under det tidiga 1960-talet flyttade Coetzee till London, där han arbetade för IBM som programmerare. År 1963 blev han Bachelor of Science vid Kapstadens universitet. Erfarenheter från denna tid beskrivs i Ungdomsår (2002), hans andra självbiografiska roman.
Ett motiv som återkommer i Coetzees skönlitterära böcker är hur det omänskliga sydafrikanska apartheidsystemet skapar och befäster sociala och mentala mönster hos människorna. Varianter på detta tema finns i bland annat I hjärtat av landet, Onåd och Järnålder. En annan form av människoförakt speglar Coetzee i debutromanen Skymningsmarker där Vietnamkriget är ett av ämnena.
I Djurens liv är temat djurens rätt och Coetzee låter här sin romanfigur Elizabeth Costello jämföra människans brott mot djurens rättigheter med Hitlertysklands brott mot mänskligheten i förintelselägren under andra världskriget. Jämförelsen diskuteras och protesteras av en annan romanfigur, Abraham Stern. Coetzees skönlitterära text, som upptar hälften av boken, kommenteras av ett antal verksamma forskare: filosofen Amy Gutmann, religionsvetaren Wendy Doniger, etologen Barbara Smuts, litteraturvetaren Marjorie Garber och moralfilosofen Peter Singer. Djurens liv recenserades av Matts Lindberg för BTJ nr 2 2001: "Detta är en lysande bok, som vibrerar av patos, som med filosofisk och etisk skarpsynthet och stringens presenterar såväl argument för som mot en utökad djurrätt. En förträfflig introduktion till dessa komplicerade frågor är det dessutom." I den nästkommande boken, Elizabeth Costello, finns även detta motiv aktuellt, men här dominerar ett annat tema, nämligen om författarskapets djupare innebörd och författarens ansvar i sitt skrivande.
Coetzee rör sig mellan olika genrer; förutom romaner skriver han även kritik och essäer. Hans skönlitterära böcker är dock inte alltid lätta att genrebestämma. Romanerna Pojkår och Ungdomsår är lätt förklädda självbiografier medan en "roman" som Djurens liv innehåller två längre föreläsningar om djurrätt med en sammanhållande ramberättelse om föreläsaren. Dessutom består andra halvan av boken av kommentarer till innehållet, skrivna av forskare inom olika områden som litteraturvetaren Marjorie Garber och filosofenPeter Singer.
Priser och utmärkelser
Ett antal litterära utmärkelser har under åren tilldelats Coetzee, bland annat det brittiska James Tait Black Memorial (1980) för I väntan på barbarerna, det franska Prix Femina Étranger (1985) och tre gånger det sydafrikanska CNA Literary Award. Han blev den förste att belönas med bookerpriset vid två tillfällen, dels för Historien om Michael K. (1983), dels för Disgrace, 1999 (Onåd, 2000). Nobelpriset i litteratur tilldelades Coetzee år 2003. Därmed blev han den fjärde afrikan som fått nobelpriset och den andre från Sydafrika, den tidigare var Nadine Gordimer som fick priset 1991.
Personlighet och privatliv
Coetzee är känd som tillbakadragen och hämtade exempelvis inte ut sina två Booker-pris personligen. Han har beskrivits som en person med mycket självdisciplin som inte röker, dricker eller äter kött. Han tar långa cykelturer och sitter i sin skrivarverkstad varje morgon sju dagar i veckan. En arbetskollega som känt honom i mer än tio år har bara sett honom skratta en gång.[2]
Coetzee gifte sig 1963 och skilde sig 1980. I äktenskapet fick han en dotter och en son. Sonens död i en olycka vid 23 års ålder bearbetas i romanen Mästaren från Sankt Petersburg.
