Gustav Vasa på nederländskt kopparstick av Horatius Cock 1559, avbildad i samtidens mode, möjligen efter en skiss av Domenicus ver Wilt.[1]Nutida manbyggnad på Vasa gård i Skepptuna. Stamgård för Vasaätten.
Gustav Erikssons makttillträde, inlett som ett uppror mot unionskungen Kristian II efter Stockholms blodbad, innebar slutet för Kalmarunionen, och han har sedan kommit att betraktas som riksbildare och grundare av den moderna nationalstatenSverige, och omfattas idag med epitet som landsfader, som med kritiska ord som tyrann och envåldshärskare. Oavsett vilka värderande aspekter man har på honom, anses han vara en unik centralgestalt i Sveriges historia, och han utgör bland svenska kungar en opportunistisk utmanare, eftersom han inte med stöd av kungliga anor besteg tronen med arvsrätt, utan som ett resultat av en personlig kamp som revolutionsledare, folkets hjälte, och med svenska högaristokratins stöd. Med denna särställning omfattas han idag därför med ett särskilt intresse av såväl sympatisörer som kritiker, liksom när han besteg tronen som Sveriges kung för omkring femhundra år sedan.
Redan då, vid trontillträdet 1523, höjdes kritiska röster som ifrågasatte hans rätt till kronan, hans börd och släktbakgrund, inte minst från länder utanför Norden.
Gustav Vasas förfäder
Både Gustavs far och hans mor tillhörde 1500-talets högadel i Sverige, även om faderns ätt, som senare kom att kallas Vasaätten, varit lågadlig fram till Gustavs farfars far Krister Nilsson.
Föräldrar
Till vänster Vasavapnet i den äldre formen under medeltiden. (efter Jan Raneke).Till höger Ekaättens vapen
Fadern
Erik Johansson (Vasa), avrättad 1520 vid Stockholms blodbad, var en svensk riddare och riksråd, häradshövding i Danderyd och Rydbo, hövitsman på Kastelholms slott på Åland och ägde sätesgården Rydboholm i Uppland, där han 1490 skall ha dräpt en man från Stockholm, som gjort intrång på Rydboholms marker. 1497 hotades han med bannlysning efter att han under stormannaupproret mot morbrodern Sten Sture den äldre skall han ha plundrat Fröunda prästgård, men blev samma höst dubbad till riddare vid kung Hans kröning. men han stödde morbrodern Sten Sture vid ett kuppförsök, vilken valdes till riksföreståndare, och upphöjde Erik till Svenskt riksråd samt arvtagare, varför Erik Johansson ärvde alla Sten Stures gårdar efter hans död.
Sigrid Eskilsdotter Banér, som i sitt andra äktenskap med Nils Eriksson (Gyllenstierna) födde dottern Kristina Gyllenstierna som gifte sig med riksföreståndaren och regenten Sten Sture den yngre. Såsom Sten Sture den yngres svärmor fängslades hon vid Stockholms blodbad och jämte dottern Kristina, var Sigrid en av de få kvinnor som dömdes till döden vid blodbadet; hon dömdes till att dränkas genom att sys in i en säck och slängas i havet, men avrättningen avbröts då hon gick med på att låta sin egendom konfiskeras av kungen. Hon medtogs till Danmark och fördes till Blåtårn för förvaring tillsammans med sina döttrar Cecilia och Kristina, den senares söner Nils och Svante, samt dotterdöttrar. Omkring 1522 avled Cecilia och två dotterdöttrar i pesten, men Sigrid själv överlevde fångenskapen och fick återvända till Sverige 1523.
Via Sverker den yngres hustru Kristina Stigsdotter Hvide härstammade Gustav från hennes far Stig Tokesen (Hvide), från den gamla danska Hvideätten och prinsessan Margareta av Danmark, vars far var den danske prinsen och hertigen Knut Lavard, stamfader för danska kungafamiljen Valdemarerna och deras ättlingar, vilken var son till kung Erik Ejegod av Danmark, och hans hustru Ingeborg av Kiev.
Gustav Vasa hade många utländska anor från kontinenten, däribland de danska och tyska adelsätternaKrummedige, Königsmarck, Nipertz, Pinnow, Skram, von Lembeck, von Thienen och von Vitzen, samt från ätten Scherembeke, ur vilken Vasaätten kan ha sitt agnatiska ursprung, eftersom namnet Vasaätten inte som tidigare påståtts kommer från ättens vapen, vilket före Gustav Vasa liknande Scherembekes, utan från en av de tidigaste släktgårdarna, Vasa gård i Uppland.[4]
Men Vasaätten var länge lågadlig, och hade bara tillhört högadeln under tre generationer, när Gustav 1521 väljs till riksföreståndare, och två år senare, 1523 till kung.
Vasaätten
Till vänster Vasavapnet i den äldre formen under medeltiden. (efter Jan Raneke).Till höger Kristiern från Ölands vapen, vilket kallas tvärlilja.
Den tysk-baltiska familjen Scherembekes vapen, snarlikt Vasaättens medeltida vapen, till höger senare Vasa vapen från Gustav Vasas regeringstid. Båda avbildar ett svart märke, men Gustav Vasas variant avbildar en svart vase i guldfält.
Ekaättens vapen till vänster, och till höger det av Gustav Vasa kombinerade vapnet med vasen avbildad som en gul sädeskärve.
Kristiern från Öland (född cirka 1250, cirka 1310), var slottsfogde i Stockholm. Kristierns patronymikon och ursprung är inte känt från några urkunder, men på ett sigill avbildat av fornforskaren Johan Peringskiöld (1654-1720) kallas han för de Ölandia.[7] Kristiern var gift med Margareta Likvidsdotter (Likvidsönernas ätt) och fick minst fyra barn, sönerna Kristiern, Erik och Likvid, samt dottern Kristina.
Kristina var gift med Nils Jonsson (Rickebyätten) til Vidbo (ca 1278-före 1319), och blev anmoder till Vasaätten via sin sondotter Kristina Jonsdotter (1336-1378), vilken före 1369 gifte sig med Vasaättens stamfader Nils Kettilsson (Vasa). Nils Kettilsson, med okända föräldrar och ursprung, använde vapenskölden för Scherembeke, vilken senare under Gustav Vasas tid gjordes om till en vasekärve, och han kan möjligen själv ha tillhört ätten Scherembeke.
Den äldre medlemmen av ätten Krister Nilsson (Vasa) skall ha kallat den tysk-baltiske riddaren Henrik ScherembekeOm vilket översätts till svenskans "frände" eller släkting. Det i Sverige ovanliga förnamnet Cristiern förekom i släkten Scherembeke och Vasaättens svårtolkade vapen liknar i hög grad Scherembeke-vapnet. Om Kristiern härstammade från till Sverige invandrade släktingar av ätten Scherembeke så är det naturligt att han förde samma vapen, vilket är snarlikt de tidiga generationerna av Vasaätten, men inte alls ser ut som den sädeskärve det senare fick formen av.[8]
Sedan Gustav Eriksson hade blivit kung ändrades vapnet på 1540-talet men först senare dyker namnet Vasaätten upp. Gustav Vasa slog samman sitt fädernevapen med moderns vapen (för Ekaätten) genom att det kombinerades med Ekaättens vapen, och vasen fick därvid gyllene tinktur, så att vapenskölden visar en sköld: hans mors släktvapens två gånger styckade sköld i blått, silver och rött (färgernas plats växlande i början) och överlagd av en vase av guld. Vasen fick småningom utseende av en gyllene halmkärve. Varför Gustav Eriksson skapade detta vapen, där hans mors ätt integrerades i såväl det kungliga vapnet som riksvapnet är okänt, men det har föreslagits att den gamla högadliga Ekaätten som var mycket betydande under medeltidens två sista århundraden gav kung Gösta större glans, än hans på fädernet lågadliga förfäders ganska anonyma ursprung och vapen.
Gustav Vasas dynastiska inträde i de europeiska kungliga maktskikten sågs inte med odelad glädje av representanter för de gamla europeiska furstehusen, och Gustav Vasa ansågs vara "en adlig uppkomling på Europas furstliga firmament", som den svenska historikern Lars-Olof Larsson uttrycker saken.[9]
I synnerhet Rysslands storfurste Ivan IV av Ryssland, också kallad Ivan den förskräcklige, anklagade Gustav Vasa för att vara en uppkomling. Ivan IV var en kolerisk och aggressiv kung, som behandlade sitt folk hänsynslöst och i raseri dödade sin egen son, och han är i Sverige också känd som dödsfiende till Gustav Vasas son, kung Johan III som avgick med segern, efter att de båda år 1560 friat till Polens arvtagerska Katarina Jagellonica. Fiendskapen mellan Ivan och Johan ledde till såväl krigshandlingar, som arga brev och smädeskrifter, där storfursten gjorde allt för att förolämpa kung Johan, och bland annat kallade hans far Gustav för en bonde från Småland.
Deras ilskna brevväxling kom därför från Johan III:s sida även att innehålla genealogiska detaljer, där vi kan läsa om några av Gustavs förfäder, med Johans egna ord :[10][11]
”
Men när du i ditt brev i din oförskämdhet påstår att vår salige far, den stormäktige och högborne fursten och herren, herr Gustaf, Sveriges och Götes och Vendes konung, salig och lovad i åminnelse, skulle varit en bonde och smålänning, och inte av herresläkt, ja då ljuger du med skam i din hals..[...]...men om du vill veta vad min farfar hette, så ska du få reda på det, trots att vi inte är skyldiga dig något, bara för att du inte anser att jag vill erkänna min släkt. Min farfar hette Erik Johansson. Han var den yppersta herren i Sveriges riksråd, och av den yppersta släkt. Vill du även veta vad min farfars far hette, så ska jag berätta även det. Han hette herr Johan Christiernsson och var en av de yppersta herrarna i riksrådet. Han hade konung Karls systerdotter till hustru och han lät bygga två murade slott, Örby och Lindeholm. Där föddes min salig far i furstendömet Uppland vid Stockholm och inte i Småland, som du och andra så skamligt diktat och ljugit om..[...]...en av våra förfäder i femte led ifrån oss han hette Christer Nilsson, av den äldsta släkt, så att ingen vet begynnelsen av hans ädla börd och avkomst, och var så högt aktad här i riket, som cusabel är i Frankrike.
„
– Johan III i ett brev från 1573 till Ivan den förskräcklige
Johan III skriver 1573 i sitt brev till Ivan den förskräcklige om Christer Nilsson, av den äldsta släkt, så att ingen vet begynnelsen av hans ädla börd och avkomst och drygt 400 år senare är bara Christer Nilssons far känd, Nils Kettilsson (Vasa) (död tidigast 1378), vilken först som vuxen nämns som väpnare, fogde på slottet Tre Kronor, häradshövding i Frötuna skeppslag i Roslagen, och gift senast 1369 med Christina Jonsdotter (Rickebyätten). Men hans ursprung och födelseort är okänd, vilket gett utrymme för att han rentav skulle ha varit en till Sverige invandrad medlem ur ätten Scherembeke.
Antavla
Översikten nedan för Gustav Vasas förfäder är inte bara begränsad till en antavla med fem generationer, utan omfattar även en tabell med den sjätte generationen, där man ser det eventuella släktnamnet och vapenskölden för tidigare förfäder, presenterat enligt doktor Ottokar Lorenz system.[12].
Gustav Vasas antavla i fem generationer, enligt Svenska Autografsällskapets tidskrift del 1 (1879-1888) s 211[13]
.jpg)
.png){kind=small}
