Thjotta eller Tjøtta på ön Tjøtta (av Þjótta, «den tjockaste delen av låret» med hänvisning till öns form) kallades under vikingatiden en större gård på den södra delen av ön, som sedermera blev till Tjøttagodset, ett norskt maktcentrum under 900-talet, och som idag ägs av en forskningsstation for plantor, Bioforsk Nord Tjøtta.
Tjøtta nämns i Heimskringla flera gånger. Skalden Eyvindr Skáldaspillir bodde där, samt sonen Hårek av Tjøtta, den mäktige hövdingen Hårek på Tjotta (Hárekr úr Þjóttu) som har en bautasten vid kyrkan, och är omnämnd år 999 när han lät döpa sig i närvaro av norske kungen Olof Digre (sedermera Olav den helige).
Den mäktige hövdingen Hårek på Tjotta (Hárekr úr Þjóttu) var Eyvinds son.
Hårek på Tjotta
I Skaldskapens språk (2) (Skáldskaparmál) citerar Snorre Sturlasson en halvstrof av en viss Torulf (Þórólfr), med de, i olika handskrifter, alternativa stavningarna Toralf (Þóralfr) och Torvald (Þorvaldr). Där nämns en viss Hårek (Hárek) vars män sägs ha blivit nedhuggna.
Hårek är också omnämnd i samband med Slaget vid Helgeå, ett sjöslag 1025 mellan den danske kungen Knut den stores styrkor på ena sidan och de allierade norsk-svenska styrkorna under kungarna Olof Digre (sedermera Olav den helige) och Anund Jakob på den andra. Olavs sida förlorade och fick fly:
Eftersom Olof Digre efter flykten från Helgeå satt instängd i Östersjön beslöt han sig för att med sin norska här tåga hem landvägen. Norrmannen Hårek från Tjotta (Tjötta) vägrade emellertid och beslöt sig i stället för att med ett ensamt krigsskepp försöka ta sig igenom Öresund: "Hårek gjorde som han hade sagt, bidde vind och seglade sedan åt väster utanför Skåne, till dess han kom till Hölunum (Höllviken)." Beskrivningen stämmer också här väl med att Hårek lämnat flottan vid Blekingekusten.
Bondehären visade sig vara den starkaste, och Olof omringades av sina fiender. Snorre säger att han dräptes av tre sår: Torstein Knarresmed högg honom i låret med en yxa, Tore Hund stack ett spjut i magen på honom och Kalv Arnesson högg honom i halsen med sitt svärd. Legenden säger att han fick hugget i låret först, och då skall ha kastat ifrån sig sitt svärd. Banesåret höggs antagligen i halsen, och han dog kort därefter.
Hårek köpte ön Tjøtta och blev far till bröderna Einar Fluga (Lennart Einar Håreksson Fluga) en mäktig hövding och lendmann, översittare och dråpsman, som var ökänd för att aldrig betala böter för dem han slog ihjäl, och Finn Håreksson av Tjøtta gift med en dotter till Aslak Erlingsson, son till Erling Skjalgsson (997).[1]
Håkon Finnsson
Den norske stormannenHåkon Finnsson av Thjottaätten (född omkring 1070, död 1162)) [2] är nämnd som far till drottning Ulvhild Håkansdotter i boken Fagrskinna, egentligen betydande "boken med det vackra pergamentsbandet", även kallat Nóregs konungatal, är ett samlingsverk av norska kungasagor i två nu försvunna skinnhandskrifter.
Ulvhild Håkansdotter
Alvastra klosterruin, där Ulvhild enligt flera källor gravsattes.
Till deras ätt, den så kallade Thjottaätten, räknas den svenska drottningen Ulvhild Håkansdotter (kallas även Ulfhild) född 1095, död 1148, var Sveriges och Danmarks drottning 1130–25 juni 1134, dotter till Håkon Finnsson.
Ulvhild var gift tre gånger, med tre olika kungar: Inge den yngre, Nils av Danmark samt Sverker den äldre och från henne och Thjottaätten härstammar många europeiska kungliga och adliga ätter, liksom många inte adliga i Skandinavien.
Några påstådda barn till Ulvhild, med Sverker den äldre som påstådd far
Johan (ihjälslagen efter att ha förövat kvinnorov) - tveksamheter kan råda om Johan var son till Ulvhild liksom brodern Karl - årtalen för giftermål och födslar kan vara felaktiga.
