PROFILPELAJAR.COM

	Geminga
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Tvillingarna
Rektascension	06t 33m 54,15s
Deklination	17° 46′ 12,9″
Skenbar magnitud ()	+25,5
Stjärntyp
Variabeltyp	Pulsar
Astrometri
Parallax ()	4,0 ± 1,3
Avstånd	815 ± 0,05 lå (250 +120−62 pc)
Detaljer
Ålder	342 000 år år
Andra beteckningar
	SN 437, PSR B0633+17, PSR J0633+1746, 2E 1697 3EG J0633+1751, EUVE J0633+17.7, 1RXS J063354.1+174612

Geminga är en gammastråle- och röntgenpulskälla som tros vara en neutronstjärna ungefär 250 parsec^[5] omkring 800 ljusår) från solen i stjärnbilden Tvillingarna.

Nomenklatur

Dess namn, tillskrivet av dess upptäckare Giovanni Bignami, är både en sammandragning av Gemin i gamma-strålekällan och en transkription av orden g h è minga (uttalas [ɡɛˈmĩːɡa]), som betyder "den är inte där" på milanesiska dialekt av Lombard.^[1] Namnet godkändes av International Astronomic Union den 4 april 2022.^[4]

Pulsar

Gemingas natur var ganska okänd i 20 år efter upptäckten av NASA:s Second Small Astronomy Satellite (SAS-2). Slutligen, i mars 1991 upptäckte ROSAT-sonden en periodicitet på 0,237 sekunder i mjuk röntgenstrålning. Således antas det att Geminga är en sorts neutronstjärna, den degenererade kärnan av en massiv stjärna som exploderade som en supernova för cirka 300 000 år sedan.^[7]

Man trodde en gång att denna närliggande explosion var orsak till den låga tätheten hos det interstellära mediet i omedelbar närhet av solsystemet. Detta lågdensitetsområde är känt som den lokala bubblan.^[8] Möjliga bevis för detta är fynd av Arecibo-observatoriet att lokala mikrometerstora interstellära meteorpartiklar verkar härröra från dess riktning.^[9] På senare tid har det emellertid föreslagits att flera supernovor i undergrupp B1 av Plejadernas rörliga grupp var sannolikt troligare^[10] att bli en kvarleva av superskal.^[11]

En studie från 2019, med hjälp av data från NASA:s Fermi Gamma-ray Space Telescope, upptäckte en stor gammastrålningshalo runt Geminga. Accelererade elektroner och positroner kolliderar med närliggande stjärnljus. Kollisionen ökar ljuset till mycket högre energier. Geminga ensam kan vara orsak till så mycket som 20 procent av de högenergipositroner som AMS-02-experimentet observerade. Tidigare studier med data från High-Altitude Water Cherenkov Gamma-ray Observatory fann endast en liten gammastrålningshalo runt Geminga vid högre energier.^[12]^[6]

Upptäckt och identifiering

Geminga var det första exemplet på en oidentifierad gammastrålekälla, en källa som inte kunde förbindas med några kända objekt vid andra våglängder. Den upptäcktes först som ett betydande överskott av gammastrålning över den förväntade bakgrunden av diffus galaktisk emission, av SAS-2-satelliten (Fichtel et al. 1975) och därefter av COS-B -satelliten. SAS-2-gruppen rapporterade en pulsering i gammastrålningssignalen med en period på ca 59 sekunder, även om det begränsade antalet detekterade gammastrålningar (121 under en period av fyra månader) fick dem att dra slutsatsen att pulseringen inte var statistiskt övertygande. På grund av instrumentets begränsade vinkelupplösning (ungefär 2,5° vid 100 MeV) och det lilla antalet gammastrålningar som registrerades, var den exakta platsen för källan osäker, endast begränsad till att vara inom ett relativt stort "felområde". Vid tidpunkten för upptäckten var fyra svaga radiokällor kända inom regionen, två supernovarester gränsade till den och en känd satellitgalax till Vintergatan låg i närheten. Ingen av dessa kända källor hade övertygande koppling till gammastrålningskällan, och SAS-2-teamet föreslog att en oupptäckt radiopulsar var det mest troliga objektet.^[13]

Trots investeringen av en betydande mängd observationstid förblev källan oidentifierad under COS-B-eran. Många påståenden gjordes om källan under denna tid, men dess natur förblev ett mysterium tills identifieringen av Einsteins röntgensatellit av en möjlig källa, 1E 0630+178.^[1] En koppling mellan gamma- och röntgenkällorna gjordes inte slutgiltigt förrän ROSAT-röntgenbildaren upptäckte en pulsering på 237 ms,^[14] som också sågs i gammastrålningar av EGRET-instrumentet^[15] och retrospektivt i COS-B och SAS-2 data.^[16]^[17] Geminga verkade således vara det första exemplet på en radiotyst pulsar, och fungerade som en illustration av svårigheten att förknippa gammastrålning med objekt som är kända vid andra våglängder, något som är karakteristiskt för gammastrålningskällan.

Slutligen gällde denna princip när radioemissioner med matchande 237 ms periodicitet hittades vid tidigare oövervakade frekvenser på 100 MHz och lägre.^[18]

Egenrörelse

Egenrörelsen för Geminga är 178,2 mas/år vilket motsvarar (på ett avstånd av 250 parsec) en projicerad hastighet på 205 kilometer per sekund.^[5] Denna hastighet är mycket snabb för en stjärna, jämförbar med Barnards stjärna.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Geminga, 29 december 2023.

Fichtel, C. E. (Maj 1975). ”High-energy gamma-ray results from the second small astronomy satellite.”. Astrophysical Journal 198: sid. 163–182. doi:10.1086/153590.

Noter

^ [a b c] Bignami, G. F.; et al. (September 1983). "An identification for 'Geminga' (2CG 195+04) 1E 0630+178 – A unique object in the error box of the high-energy gamma-ray source". Astrophysical Journal. 272: L9–L13. Bibcode:1983ApJ...272L...9B. doi:10.1086/184107.
^ [a b c d] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=Geminga. Hämtad 2024-12-21.
^ https://www.universeguide.com/star/120455/geminga. Hämtad 2024-12-21.
^ [a b] "Naming Stars".
^ [a b c] Faherty, J.; Walter, F. M.; Anderson, J. (2007). "The trigonometric parallax of the neutron star Geminga". Astrophysics and Space Science. 308 (1–4): 225–230. Bibcode:2007Ap&SS.308..225F. doi:10.1007/s10509-007-9368-0. S2CID 122256682.
^ [a b] Di Mauro, Mattia; Manconi, Silvia; Donato, Fiorenza (December 2019). "Detection of a γ-ray halo around Geminga with the Fermi-LAT data and implications for the positron flux". Physical Review D. 100 (12): 123015. arXiv:1903.05647. Bibcode:2019PhRvD.100l3015D. doi:10.1103/PhysRevD.100.123015. ISSN 1550-7998. S2CID 119218479.
^ "Geminga". Internet Encyclopedia of Science.
^ Gehrels, N.; Chen, W. (1993). "The Geminga supernova as a possible cause of the local interstellar bubble". Nature. 361 (6414): 706. Bibcode:1993Natur.361..706G. doi:10.1038/361706a0. S2CID 4338940.
^ "The Sun's Exotic Neighborhood". Centauri Dreams. 28 February 2008.
^ Berghoefer, T. W.; Breitschwerdt, D. (2002). "The origin of the young stellar population in the solar neighborhood – a link to the formation of the Local Bubble?". Astronomy and Astrophysics. 390 (1): 299–306. arXiv:astro-ph/0205128v2. Bibcode:2002A&A...390..299B. doi:10.1051/0004-6361:20020627. S2CID 6002327.
^ Gabel, J. R.; Bruhweiler, F. C. (8 January 1998). "Model of an Expanding Supershell Structure in the LISM". American Astronomical Society. 51.09. Archived from the original on 15 March 2014. Häntad 14 mars 2014.
^ Garner, Rob (2019-12-19). "Fermi Links Nearby Pulsar's Gamma-ray 'Halo' to Antimatter Puzzle". NASA. Hämtad 2020-01-26.
^ Thompson, D. J.; et al. (April 1977). "Final SAS-2 gamma-ray results on sources in the galactic anticenter region". Astrophysical Journal. 213: 252–262. Bibcode:1977ApJ...213..252T. doi:10.1086/155152. hdl:2060/19760025006. S2CID 121094983.
^ Halpern, J. P.; Holt, S. S. (May 1992). "Discovery of soft X-ray pulsations from the gamma-ray source Geminga". Nature. 357 (6375): 222–224. Bibcode:1992Natur.357..222H. doi:10.1038/357222a0. S2CID 4281635.
^ Bertsch, D. L.; et al. (May 1992). "Pulsed high-energy gamma-radiation from Geminga (1E0630 + 178)". Nature. 357 (6376): 306–307. Bibcode:1992Natur.357..306B. doi:10.1038/357306a0. S2CID 4304133.
^ Bignami, G. F.; Caraveo, P. A. (May 1992). "Geminga – New Period Old Gamma-Rays". Nature. 357 (6376): 287. Bibcode:1992Natur.357..287B. doi:10.1038/357287a0. S2CID 36168064.
^ Mattox, J. R.; et al. (December 1992). "SAS 2 observation of pulsed high-energy gamma radiation from Geminga". Astrophysical Journal. 401: L23–L26. Bibcode:1992ApJ...401L..23M. doi:10.1086/186661.
^ Gil, J. A.; Khechinashvili, D. G.; Melikidze, G. I. (1998). "Why is the Geminga pulsar radio quiet at frequencies higher than about 100 MHz?". ASP Conference Series. 138: 119. Bibcode:1998ASPC..138..119G.