Filip I av Orléans

För hertigen som levde på 1300-talet, se Filip av Frankrike, hertig av Orléans.
Filip I av Orléans
Född21 september 1640[1][2][3]
Saint-Germain-en-Laye, Frankrike
Död9 juni 1701[1][2][3] (60 år)
Saint-Cloud[4], Frankrike
BegravdKlosterkyrkan Saint-Denis
Medborgare iFrankrike[4]
SysselsättningKonstsamlare, militär
Befattning
Duke of Anjou
Hertig av Orléans
MakaHenrietta av England
(g. 1661–)[5][6]
Elisabeth Charlotte av Pfalz
(g. 1671–)[5][6]
PartnerFilip av Lothringen (1658–)
Armand de Gramont (1661–1662)
Barndödfödd dotter av Orléans[7]
Marie Louise av Orleans (f. 1662)
Filip Karl av Orléans (f. 1664)
namnlös dotter av Orléans (f. 1665)[7]
Anne Marie d'Orléans (f. 1669)[5]
Alexandre-Louis d'Orléans (f. 1673)
Filip II av Orléans (f. 1674)[8][4]
Elisabeth Charlotte av Orléans (f. 1676)
FöräldrarLudvig XIII av Frankrike[5]
Anna av Österrike[5]
SläktingarLudvig XIV av Frankrike (syskon)[5]
Utmärkelser
Riddare av Helgeandsorden
Riddare av Mikaelsorden
Riddare av Gyllene skinnets orden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Filip I av Orléans, Philippe d'Orléans, född 21 september 1640 i Saint-Germain-en-Laye, död 9 juni 1701 i Saint-Cloud, var en fransk prins, yngre son till Ludvig XIII och Anna av Österrike och yngre bror till Ludvig XIV.

Biografi

År 1661 blev Filip hertig av Orléans, och samma år gifte han sig med sin kusin, Henrietta av England, yngsta dotter till Karl I och Filips faster Henrietta Maria. Filip var öppet homosexuell, och äktenskapet blev inte särskilt lyckligt. Av dom åtta gånger Henrietta blev gravid överlevde endast två döttrar: Marie Louise, som gifte sig med Karl II av Spanien, och Anne, som gifte sig med Viktor Amadeus II av huset Savojen, den förste kungen av Sardinien.

Efter sin första hustrus död 1670, gifte Filip om sig med Elisabet Charlotta av Pfalz; med henne fick han sonen Filip, som efterträdde fadern som hertig av Orléans, och dottern Elisabet Charlotta. Filip fick totalt elva barn inom äktenskapet varav fyra överlevde barndomen.[9]

Källor

  • Barker, Nancy Nichols, Brother to the Sun king: Philippe, Duke of Orléans, Johns Hopkins University Press, 1989.
  • P. Salazar in Who's who in Gay and Lesbian History, London, 1990 (Ed Wotherspoon and Aldrich).
  • Hedberg, Walborg, Prinsessan Liselottes brev, Alb. Bonniers förlag, Stockholm 1916
  • Freeman-Mitford, Nancy, The Sun King, Penguin Books, 1966.
  • Farquhar, Michael (2001). A Treasure of Royal Scandals, Penguin Books, New York. ISBN 0-7394-2025-9.

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vd7p7s, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 84535295, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Philippe-I-de-France-duc-dOrleanstopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118820206, läst: 13 april 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10140.htm#i101396, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  8. ^ Union List of Artist Names, 24 september 2020, ULAN: 500373184, läs online, läst: 13 februari 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ Lindqvist, Herman (2011). Ludvig XIV: Solkungen. Bonnier. sid. 184-185. ISBN 978-91-0-012537-0. Läst 31 augusti 2024 

Externa länkar

Företrädare:
Gaston av Orléans 		Hertig av Orléans
1661–1701 		Efterträdare:
Filip II av Orléans


Auktoritetsdata