Erik Sædén

Erik Sædén
FödelsenamnCarl Erik Sædén
Född3 september 1924
Vänersborg, Sverige Sverige
Död3 november 2009 (85 år)
Enebyberg, Stockholms län
GenreOpera
RollBasbaryton
År som aktiv1952–2009
Utmärkelser
Litteris et Artibus (1975)
Professors namn

Carl Erik Sædén, född 3 september 1924 i Vänersborg, död 3 november 2009 i Enebyberg[1], Stockholms län, var en svensk operasångare (basbaryton).

Sædén utnämndes till hovsångare 1966 och erhöll professors namn 1986.

Biografi

Studier

Sædén studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1943–52, bland annat sång för Arne Sunnegårdh, Martin Öhman och Wilhelm Freund. Dessutom tog han högre kantorsexamen, högre organistexamen och sångpedagogexamen. Han gick med i Engelbrekts församlings kyrkokör år 1944. Sædén studerade även i Rom 1952 och vid Mozarteum i Salzburg i Österrike 1952, 1954 och 1955.

Verksamhet

Han debuterade som Gilgamesj vid uruppförandet av Ture Rangströms opera med samma namn vid Kungliga teatern i Stockholm 1952 där han var engagerad 1952–1981. Vid pensioneringen hade han medverkat vid 2 084 föreställningar där.[2] Han har även gästspelat på andra scener bland annat i Bayreuth i Tyskland 1958, som Kurwenal i Wagners Tristan och Isolde, Härroparen i Lohengrin och Wotan i samme tonsättares Rhenguldet, men även i Berlin, Edinburgh (1959, 1974), Hamburg, Köpenhamn, Covent Garden i London (1960, 1981), Montréal (1967), Moskva, München och Oslo. Han har dessutom varit flitigt anlitad som konsert- och romanssångare. Hans sångliga verksamhet har fortsatt långt efter pensioneringen. Exempelvis gjorde han ett mycket uppskattat gästspel som Geronte i Kungliga Operans uppsättning av Puccinis Manon Lescaut säsongen 2006–2007. Sitt sista framträdande gjorde han i Sundbybergs kyrka söndagen den 1 november 2009, två dagar före sin bortgång. Han sjöng då barytonpartiet i Förklädd gud av Lars-Erik Larsson tillsammans med Emma Vetter, sopran, Göran Forsmark, recitation, Sundbybergs Motettkör och medlemmar ur Radiosymfonikerna, under ledning av Benjamin Åberg[3].

Hans barytonala basröst präglades av en flexibilitet, som starkt bidrog till att han med framgång sjöng såväl dramatiska som lyriska roller i både romantisk repertoar och barockrepertoar. Gediget utbildad, kombinerat med enastående erfarenhet, blev hans känsla för exakt frasering, perfekt andningsteknik och en aldrig sviktande textningsförmåga kännetecknade för hans sång oavsett på vilket språk han sjöng. Han kände betydelsen av varje fras och fick fram varje stavelse med osviklig tydlighet varhelst han sjöng.

Vid sidan av sin sångarkarriär har han även haft en omfattande och betydelsefull pedagogisk verksamhet. Han var kantor i Oscarskyrkan i Stockholm 1957–62 och lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1972–82.

Tillsammans med barytonen Ingvar Wixell sjöng han även in Gluntarne[4], med Ejnar Haglund vid flygeln.

Förutom den rent klassiska repertoaren kan också nämnas den inspelning av ”Blue Moon” som han gjorde tillsammans med Per Grundén, Sven Erik Vikström och Erik Fernström. Saedén sjöng basstämman, i kören stod likaså Erik Fernström och Per Grundén, medan melodistämman sjöngs av Sven Erik Vikström.

Privatliv

Erik Sædén gifte sig 1948 med konsertsångerskan Elisabeth Murgård och fick tre barn.[5]

Priser och utmärkelser

Operaroller

Erik Sædén har framträtt i över 160 roller (ett stort antal inom operavärlden)[2][6], bland annat:

Teater

Roller

Skivinspelningar i urval

TV-inspelningar

Filmografi (urval)

Teaterroller

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, CD-ROM version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund 2010.
  2. ^ [a b] Alltid lika säker på scen, SvD, 4 november 2009.
  3. ^ Konserter hösten 2009, Svenskakyrkan.se, läst 5 november 2009.
  4. ^ Erik Sædén i Libris
  5. ^ Elisabeth Sædén (Soprano) från bach-cantatas.com
  6. ^ Operasångaren Erik Sædén död, DN.se, 3 november 2009.
  7. ^ Leif Zern (19 maj 1980). ”'Pinafore' på Oscars: Fullträff till hundra procent”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-05-19/135/20. Läst 22 augusti 2015. 

Vidare läsning

  • Bergstrand, Oscar (1998). Operans hjältar : en studie av orsaker till varför (sic!) några svenska manliga operasångare gör nationell kontra internationell karriär under 1900-talet. Stockholm: Stockholms universitet, Musikvetenskapliga institutionen. Libris 2529750 
  • Kilström, Carola (2010). ”Erik Saedén till minne”. Jussi Björling nr 45 (2010),: sid. 18-19. 1400-5271. ISSN 1400-5271.  Libris 12683430
Auktoritetsdata